28 januari hölls stora demonstrationer i Bilbao och Iruña (Pamplona) under parollen ”Arbetarungdom i kamp mot chefernas och makthavarnas offensiv!” Omkring 7000 personer deltog i de två demonstrationerna med ett tydligt syfte: fördöm arbetarklassens levnadsvillkor, organisera självständigt, och kämpa för socialism. Nedan följer en rapport från en spansk kamrat som deltog.
Det var andra året i rad som Socialistisk ungdomskoordination (GKS) organiserade massdemonstrationer som visar på en beundransvärd förmåga att mobilisera kommunistiska ungdomar i Baskien. Det handlar inte bara om antalet personer man lyckas samla: denna mobilisering visar konsolideringen av en allt bredare kommunistisk rörelse.
GKS har bland annat förberett mobiliseringen politiskt i en rad artiklar de senaste veckorna. För det första innebär storföretagens vinster ekonomisk otrygghet för oss: arbetslöshet, låga löner, tillfälliga anställningar, och så vidare. För det andra leder otryggheten till försämrade levnadsvillkor för arbetare: prishöjningar på det mest basala (el, kollektivtrafik, hyror med mera), och nedskärningar i välfärden. För det tredje, vill de att vi i den här situationen ska förbli passiva och lydiga ungdomar, med andra ord – vi ska vänja oss vid otrygghet och polisvåld. Slutligen har vi de senaste åren sett ett växande antal attacker mot grundläggande rättigheter och alltmer auktoritärt styre: social kontroll, polisrepression, skärpta straff, och så vidare.
På grund av allt detta var stämningen på demonstrationen onekligen väldigt radikal, vilket kan ses i paroller som: ”Kämpa tillbaka mot borgarklassens offensiv”, ”Arbetarnas hämnd: socialistisk revolution”, ”Kamp är vägen framåt”. Vissa betonade också att det behövs ”kommunistisk organisering”. I slutet av demonstrationen var budskapet rakt och tydligt: den hade inte sammankallats för att sätta press på professionella politiker för att vinna fler obetydliga eftergifter, utan för att organisera arbetarklassen på ett effektivt sätt, helt självständigt från borgerliga institutioner.
View this post on Instagram
Det här visar den revolutionära potentialen: möjligheten, eller snarare nödvändigheten, att mobilisera längs klasslinjer och att konsolidera en kommunistisk massorganisation. Styrkan i demonstrationen kan inte förnekas: detta var den mest kraftfulla kommunistiska demonstrationen, av främst unga, på mycket länge.
Självklart är rörelsen medveten om gränserna för vad som är möjligt att åstadkomma med nuvarande styrkor, och pekar på behovet av att gå vidare för att utveckla den potential som finns. Särskilt i dessa tider av utbredd frustration och växande fattigdom för arbetarklassen, måste kommunister stötta och hylla denna imponerande organisatoriska förmåga som materialiserades under lördagens demonstration – frukterna av aktivisternas hårda och seriösa arbete som trotsat polisens trakasserier. Våra aktioner måste alltid syfta till att bygga en kommunistisk massorganisation med fullständig politisk självständighet och att sprida rörelsen till övriga regioner, självklart på basis av den internationalism som vi försvarar. För att ”besvara borgarklassens offensiv”, den nuvarande liksom framtida, är den mest akuta uppgiften att organisera arbetarklassen på världsskala!