I november 2024 var 53 procent av amerikanerna positiva till Trump. I juli hade siffran sjunkit till knappt 29 procent – nästan en halvering på åtta månader. Samtidigt har djupa sprickor öppnats bland hans anhängare.
Den senaste konfliktlinjen går kring Jeffrey Epstein, miljardären och pedofilen som dömts för människohandel. Han hade nära kontakt med stora delar av den amerikanska borgarklassen – från politiker som Bill Clinton och Al Gore, till miljardärer som Bill Gates och Richard Branson.
Epstein dog i augusti 2019, en månad efter att han arresterats. Officiellt var dödsorsaken självmord, men det finns gott om konspirationsteorier som hävdar motsatsen. Utan tvivel fanns det många inflytelserika personer med både motiv och möjlighet att se till att han inte skulle avslöja något.
För många amerikaner förkroppsligar därför skandalen kring Epstein hela ruttenheten och dekandensen i den härskande klassen, vars medlemmar inte bara ägnar sig åt människohandel och pedofili – utan också håller varandra bakom ryggen för att inget ska avslöjas.
Därför var löftet om att släppa en namnlista på alla som varit delaktiga i Epsteins brott centralt i Trumps valkampanj.
Men till synes efter att ha sett listan, vägrar nu Trump plötsligt erkänna att den ens finns. Raka motsatsen till vad han påstått i åratal! Förmodligen hittade han ett och annat namn som han själv har intresse av att skydda.
På en presskonferens ställde en journalist en fråga om Epstein. Trump avbröt sin pressekreterare för att själv kunna svara på frågan.
”Pratar du seriöst fortfarande om Epstein? Det är otroligt… jag kan inte tro mina öron – att du seriöst ställer en fråga om en man som varit död i åratal nu och som ingen bryr sig om!”
Trumps problem är att 79 procent av alla amerikaner – och 75 procent av alla republikaner – vill se alla dokument, om och av Epstein, offentliggjorda. Två tredjedelar tror att Trumps administration aktivt mörkar bevis om Epstein-fallet, inklusive hälften av alla republikaner.
Hela situationen är ett brutalt uppvaknande för de som trodde att Trump skulle vara deras representant i kampen mot etablissemanget i Washington.
Detta är bara den senaste i raden av frågor som gör Trump allt mer impopulär.
Folk börjar förstå att hans handelskrig inte kommer att leda till bättre tider, tvärtom. När Trump valdes in var det bara 37 procent av amerikaner som trodde att ekonomin skulle bli sämre. I juni hade siffran stigit till 51 procent.
Samtidigt har Trump klubbat igenom den så kallade ”One Big Beautiful Bill Act”. Den innebär att de fattigaste familjerna tappar ungefär 1 200 dollar om året genom nedskärningar i offentliga program, medan de rikaste sparar 13 600 dollar om året på skattesänkningar. Stora delar av hans väljarbas har varit beroende av välfärdsprogram som livsmedelskuponger och Medicaid, men de skärs nu nästan bort helt och hållet.
I utrikespolitiken har Trump lovat att få slut på evighetskrigen, men har hittills misslyckats med att dra sig ur Ukrainakriget – och genom sitt ingripande i kriget mellan Israel och Iran lyckades han trappa upp spänningarna med Iran på ett potentiellt katastrofalt sätt.
Båda dessa krig splittrar Republikanerna i mitten, där den traditionella flygeln med Lindsey Graham i spetsen hetsar för krig – medan Trumps anhängare vill dra sig ur. Försöket att balansera mellan dessa flyglar är en viktig orsak till Trumps sicksackande.
Därtill måste man nämna hans brutala försök att utvisa en miljon migranter per år – vilket han inte är i närheten av. Likväl har det lett till en heroisk kamp från arbetare i Los Angeles mot ICE-polisen för att stoppa utvisningen av deras kollegor och vänner.
Vi har inte ens kommit en fjärdedel in på Trumps sejour i Vita huset. Hans vidlyftiga löften spelade en roll för att föra honom till makten, men kommer vid en viss punkt att snabba på hans fall desto hårdare. Lika lite som någon annan kapitalistisk politiker – eller högerdemagog – kan han lösa arbetarnas problem, och det kommer han att få betala för.
Viktigt är att påpeka att Trumps ökade impopularitet inte gynnat Demokraterna. Tvärtom blir alla representanter för den härskande klassen med rätta allt mer hatade. I världens mäktigaste imperialistland banar detta vägen för bildandet av ett arbetarparti som på riktigt kan ta kampen mot kapitalisterna och deras system.