Under jul- och nyårshelgen mördades tre kvinnor på nio dagar. Alla mördare (misstänkta eller fastslagna) var kända av myndigheterna sedan tidigare som farliga eller potentiellt farliga personer. Dessa kvinnor hade kunnat räddas, men på grund av nedskärningar och myndighetsbyråkrati föll de offer för brutala våldsdåd.
Dessa mord speglar det våld och den utsatthet som kvinnor dagligen möter i det kapitalistiska samhället.
Förra året mördades tolv kvinnor i Sverige av en man som de haft en relation med. Enligt Socialstyrelsen utsätts minst 75 000 kvinnor i Sverige för någon form av partnervåld varje år. På världsskala mördades 50 000 kvinnor av en familjemedlem under 2024 enligt FN.
I dessa fall är mörkertalet av förklarliga skäl enormt och dessa siffror utgör bara toppen av isberget.
[Läs även: Hur stoppar vi våldet mot kvinnor?]
“Det här hade inte behövt hända”
Mannen som den andra januari mördade sin flickvän, tog därefter sitt eget liv i Ånge. Han hade suttit i fängelse för våld mot en tidigare partner, bedömts ha risk för återfall i partnervåld och fanns med på Polisens lista över Sveriges farligaste män – en lista över de som riskerar att döda sin partner eller ex-partner.
Han hade flera orosanmälningar mot sig för misstänkta våldsbrott. Sveriges Radio rapporterar att ingen i Ånge verkade förvånad över att han mördat sin partner. Trots det räddades inte kvinnan.
I de andra fallen hade gärningsmannen inte någon relation till offret. Men ensamma galningar skapas inte i ett vakuum utan är ett symptom på ett sjukt system.
På juldagen mördade en ung man med ett flertal psykiatriska diagnoser en för honom okänd 55-årig kvinna i hennes hem i Boden, och skadade hennes två döttrar.
Mannen hade under lång tid börjat bete sig allt mer avvikande och konstaterats vara en fara för både sig själv och andra. En vecka innan dådet skrevs han ut från tvångsvården. Han ska ha fått allvarliga biverkningar av sin medicin och slutat ta den, vilket hans mamma varnat psykiatrin för.
– Jag skickade in honom på tvångsvård i december. Då hade han inte varit medicinerad under flera veckor. Jag blev så frustrerad eftersom han blev utskriven nästa dag fast att han behövde hjälp, berättar mamman i en intervju.
– Det här hade inte behövt hända.
I fallet med mordet på en 25-årig kvinna i Rönninge i Stockholm hade den misstänkta gärningspersonen tidigare suttit inne för kidnappningsförsök av barn samt barnpornografibrott. Personen hade sökt hjälp för pedofili och oönskade sexuella impulser, men fick vänta ett år på hjälp. Varningslamporna lyste klart och tydligt, men ändå förhindrades inte mordet.
Politikernas hyckleri
I Boden, Ånge och Rönninge har hundratals personer deltagit i manifestationer mot mäns våld mot kvinnor. Det har även hållits manifestationer i bland annat Göteborg, Malmö, Visby, Varberg, Värnamo och Örnsköldsvik. Människor över hela landet har tillsammans skrapat ihop mer än tre miljoner kronor i insamlingar till offrens familjer.
Både manifestationerna och insamlingarna visar vilken solidaritet, men också vilken ilska, som finns i samhället mot dessa brutala mord – och mot våldet mot kvinnor i allmänhet.
Politikerna som nu gråter krokodiltårar vill få det att låta som att de kommer att ta till ”krafttag” för att säkerställa att något sådant aldrig kan hända igen.
– Varje sådant här fall är ett misslyckande för ett samhälle, sa justitieminister Gunnar Strömmer när han besökte Boden i januari.
Ett misslyckande för regeringen och kapitalismen skulle han ha sagt! Samma politiker som säger sig värna om kvinnors trygghet, har i årtionden skurit ned i offentlig sektor, försämrat barnbidrag och bostadsbidrag och låter en tredjedel av ensamstående mammor leva i en sådan fattigdom att de har svårt att äta sig mätta.
Borgarklassen har skapat utsatthet på bred skala, som gör kvinnor särskilt utsatta och ekonomiskt beroende av sina män.
Under 2025 tvingades minst 34 kvinnojourer lägga ned sina skyddade boenden efter en lagändring från regeringen. Enligt ordföranden för Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer, Adine Samadi, hotas nu hela verksamheten.
Lagen kom till efter larm om bland annat inkompetens, ohygieniska boenden och övergrepp – men larmen kom samtliga från vinstdrivande aktörer. Och det är inte de vinstdrivande boendena som begränsas. Tvärtom har Sverige nu fler vinstdrivande än ideella skyddade boenden.
– Syftet var att få bort oseriösa aktörer. Men de här reglerna slår ut de seriösa, säger Samadi.
Dessa politiker, som låter kapitalister göra vinster på kvinnors utsatthet, kommer inte att lyfta ett finger för att verkligen göra sig av med kvinnoförtrycket.
Det är tydligt att kapitalismen inte kan hålla oss säkra. Så länge som detta system fortsätter att upprätthålla kvinnoförtrycket kommer individer som dessa gärningsmän att utgöra en fara för kvinnor.
För att få ett slutgiltigt stopp på våld mot och mord på kvinnor behövs:
- En stor satsning på utbyggnad av kvinnojourer, skyddade boenden, ekonomisk, praktisk och övrig hjälp till våldsutsatta kvinnor.
- En massiv satsning på bostadsbyggande – för att tillhandahålla billiga bostäder åt alla, så att ingen kvinna behöver leva kvar i en oönskad eller våldsam relation.
- Ett avskaffande av den nuvarande massarbetslösheten – för välbetalda arbeten åt alla, så att ingen kvinna blir ekonomiskt beroende av sin partner.
- Ett stopp för alla nedskärningar inom psykiatrin, vården och offentlig sektor som helhet, och att alla privatiseringar inom offentlig sektor dras tillbaka, för att motverka att fler “ensamma galningar” går obehandlade.