De senaste åren har tiggare blivit ett allt mer märkbart inslag i gatubilden i storstäderna. De borgerliga politikernas ”lösning” på detta är att kriminalisera tiggeriet. Men detta skulle bara sopa problemet under mattan och inte förbättra någonting. Man kan inte förbjuda fattigdom.
De borgerliga politikerna har ett annat syfte med detta. Meningen är att använda hets mot tiggare och särskilt romer, bland de mest förtryckta grupperna i arbetarklassen, för att avleda uppmärksamheten från arbetarklassens verkliga problem: bostadsbrist, arbetslöshet och dåliga skolor.
Tiggeri är för vissa den sista utvägen för att kunna klara sin försörjning. Det går inte att hitta några bestämda siffror på hur många EU-migranter som kommit till Sverige för att tigga de sista åren, men vi vet att inte alla är romer från Rumänien även om många är det.
Romerna är en mycket förföljd grupp som tvingats leva utanför samhället, och som historiskt till och med hållits som slavar och mördats utan straff för förövarna. I Rumänien diskrimineras romerna hårt idag, och enligt EU är det 42 procent av romer i EU som bor utan rinnande vatten och elektricitet.
Varför tigger romer?
När kapitalismen återupprättades i Rumänien under 1990-talet, innebar det bland annat att landets borgarklass öppnade upp förhandlingar med den internationella valutafonden (IMF). Resultatet blev att var fjärde anställd i offentlig sektor förlorade jobbet. När krisen sedan slog till 2008 så drabbades Rumänien hårt och tvingades (likt Grekland) att ta nödlån på 20 miljarder euro i utbyte mot löften om ytterligare hårda nedskärningar.
I en vetenskaplig undersökning har Alexander Panican, forskare och docent på socialhögskolan i Lund, frågat romer om varför de tigger. De har faktiskt inte kommit hit för att tigga, utan istället har det varit hoppet om att kunna få ett jobb som fick dem att lämna sitt hemland. De är beredda att ta vilket jobb som helst. Många av de som Panican intervjuade säger att 5000 kr hade varit en bra månadslön.
Av Rumäniens 20 miljoner invånare är 600 000 romer. De diskrimineras hårt på arbetsmarknaden, med löner som inte går att leva på – om de ens får ett jobb. Tiggeriet är för dem det sista alternativet. Att tigga är inte bara ett fruktansvärt påfrestande sätt att försörja sig på, utan också förnedrande och riskfyllt. Många av de som är tiggare idag är före detta industriarbetare i industrier som har stängts i spåren av krisen som började 2008.
Den borgerliga median och polisens roll
De förslag på tiggeriförbud som cirkulerar tar ofta skydd i argumentet att man vill få bort den organiserade kriminaliteten som utnyttjar människor i utsatta situationer. Man överdriver kraftigt i vilken utsträckning som tiggare blir utnyttjade på detta sätt, vilket de organisationer som arbetat med tiggare gång på gång påpekat. De tjänar helt enkelt för lite pengar för att det skulle kunna uppstå någon större ”maffia” eller liknande på deras överskott.
I Uppdrag Granskning den 5 oktober kunde vi se hur ett antal fattiga och handikappade i Göteborg blev utnyttjade och tvingade att arbeta som tiggare för två bröder som höll dem under slavliknande förhållanden. När Uppdrag Granskning frågade dem om varför de inte bara lämnade, svarade allihop med samma uppgivna blick: ”Hur skulle jag kunna göra det? Jag hade inga pengar.” Den kedja som höll fast tiggarna hos de två bröderna var i slutändan fattigdom.
Om någon tvingas att tigga är det redan idag brottsligt enligt lag. Men polisen och det borgerliga rättsväsendet kunde inte ens – som Uppdrag Granskning visade – ta fast de två bröderna som uppenbart var två kriminella typer.
Däremot såg vi den 2 november 2015 hur 400 poliser från hela södra Sverige skickades till Malmö för att avhysa och bryta upp ett romskt läger på en ödetomt. Istället skulle dessa 300 romer tvingas sova på parkbänkar och i kalla bilar, samtidigt som de jagas runt av poliser och parkeringsvakter. När det gäller att trakassera utsatta verkar det alltid finnas resurser.
Det är inte svårt att se vad en lagstiftning mot tiggeri skulle innebära. Det skulle ge polisen befogenheter att slå ännu hårdare mot samhällets mest utsatta, samtidigt som det skulle inspirera fascister att trappa upp trakasserier och attacker mot hemlösa tiggare. Dessutom skulle det göra att vissa blev än mer utelämnade till det fåtal ligor som existerar.
Hoten, trakasserierna och den rasistiska terrorismen har under de senaste åren ökat i samma takt som borgarklassen hetsat och spätt på sin rasistiska retorik, i sina försök att skylla kapitalismens kris på människor som i själva verket är dess offer.
Arbetarrörelsens ledare sviker
När vi såg en skarp ökning av flyktingar som kom till Sverige under hösten 2014 höll Stefan Löfven tal på Götaplatsen i Göteborg och deklarerade: ”Mitt Sverige bygger inga murar”. Idag har regeringen genomfört både hårdare gränskontroller och nationella aktioner för att deportera människor som flyr krig, fattigdom och misär. Detta är ren SD-politik.
Även i frågan om tiggeri ser vi tydligt vems sida de ställer sig på. En rad tongivande socialdemokrater har pratat om ett tiggeriförbud efter norsk eller dansk modell och Stefan Löfven utesluter inte att ett sådant förbud kan komma att införas.
Argumenten är alltifrån det om organiserad kriminalitet, till att tiggeriet skulle skada Sveriges anseende. Det visar i vilken utsträckning den socialdemokratiska ledningen har anammat den härskande klassens världssyn. Fattigdomen ska inte bekämpas – den ska gömmas så att överheten slipper se den.
Kämpa mot falska skiljelinjer
Att svartmåla delar av arbetarklassen i de länder som drabbats först och hårdast av krisen, är en vanlig taktik för den härskande klassen. Sedan klassamhällets uppkomst har olika härskande klasser styrt genom att splittra. Och vare sig de använder rasism, nationalism eller sexism, har borgarklassen alltid varit ivriga med att vända arbetare emot varandra för att förhindra en enad kamp underifrån.
Arbetarrörelsen har ett ansvar för att bekämpa alla dessa falska skiljelinjer. Och det kan man bara göra genom att ta kamp mot de förhållanden som ger upphov till tiggeriet, såväl i Sverige som i resten av världen – samtidigt som man oreserverat kräver att alla som kommer hit får stanna och ska erbjudas jobb och boende.
Då Socialdemokraterna dag för dag för en alltmer rasistisk högerpolitik blir det Vänsterpartiets och fackföreningarnas uppgift att ta denna kamp. I sista hand måste man organisera hela arbetarklassen i kamp mot kapitalismen, som är grundorsaken till all misär och fattigdom.