“Visste du att bistånd kan vara världens bästa investering? I en tid med stora globala utmaningar så tjänar alla på att vi investerar i en mer rättvis, hållbar och fredlig värld.” Så låter det om man lyssnar på Sida, den svenska biståndsorganisationen. I verkligheten används bistånd som ett verktyg för att främja imperialistiska intressen, och det man ger med den ena handen tar man bort med den andra.
Regeringen säger själva att det är svenska intressen som ska styra svenskt bistånd.
På frågan om bistånd bör användas som ett påtryckningsmedel i mottagarländerna svarar migrationsminister Johan Forssell:
“Sverige avgör ju självt vilka länder vi vill samarbeta med. Om vi finner att det inte finns gensvar för våra prioriteringar, vårt synsätt, om vi inte märker de resultat vi vill se, då får man ju titta på om man ska allokera de resurserna någon annanstans där de gör större nytta. För att kunna lyfta fattiga länder och bygga en väg till välstånd så krävs det reformer kring marknadsekonomi, handel och tillväxt.” (Vår kursivering)
År 2015 avslöjade Aftonbladet att flera miljoner, som allmänheten trodde hade gått till fattigdomsbekämpning i Georgien, istället hade använts för politiska kampanjer för EU- och NATO-medlemskap.
Pengar från Sida gick till att köpa talkshows, TV- och radioinslag, och till att betala amerikanska organisationstoppars löner, traktamenten och flygresor till Washington. ”Stöden har bedömts som mycket relevanta”, menade Lena Ingelstam, dåvarande avdelningschef på Sida.
Myten om de fria medierna
Samma sak gäller Ukraina, som sedan 2022 varit den största mottagaren av svenskt bistånd. En stor del har gått till att främja så kallad “oberoende media” i landet.
På Sidas hemsida kan man läsa att:
“I Ukraina pågår både ett anfallskrig och ett informationskrig. Befolkningen utsätts för rysk propaganda och vikten av oberoende medier har aldrig varit större.”
Men det är inte främst rysk propaganda som dominerar ukrainsk media. 90 procent av ukrainsk media har överlevt på internationella bidrag, framför allt från USA:s numera stympade USAID. Denna media som finansierats av imperialisterna i väst, kallar de alltså “oberoende” – medan den som finansieras av västs fiender kallas “propaganda”.
En av USAID:s biståndstagare, ukrainska Detector Media, säger att Trumps indragna stöd till USAID innebär ett äventyrande av tre decennier av arbete. Av vilket slag? Jo, “ökade hot mot Ukrainas statskap, demokratiska värderingar och provästliga inriktning” (vår kursivering).
Det är det här det kokar ned till. Olika imperialistiska makter använder bistånd för att öka sitt inflytande över sina intressesfärer. Det gäller såväl Ryssland som USA och Sverige.
“De har förstört våra liv”
Tvåa på Sidas lista över biståndstagarländer är Demokratiska Republiken Kongo, ett av de länder i världen med mest naturresurser. Sida beskriver Sveriges roll i Kongo på följande sätt:
“Sverige har tagit på sig ledartröjan och bidrar med ledarskap, dialog, koordinering och finansiering.”
Låt oss se vad denna “ledartröja” faktiskt innebär.
År 2021 öppnade Kamoa Copper en koppargruva i närheten av staden Kolwezi, där de svenska företagen Sandvik och Epiroc stod för majoriteten av gruvutrustningen.
Detta gjorde dem berättigade till närmare två miljarder kronor i stöd från svenska exportkreditnämnden (EKN), som har i uppdrag att ge stöd till svensk exportindustri genom att försäkra betalningsrisker för svenska företag.
EKN varnades för att andra gruvprojekt med detta företag hade präglats av barnarbete, övervåld och förorenat vatten. Likväl beslutade EKN att ge grönt ljus till Sandviks och Epirocs projekt. De beskriver det som en “win-win-affär” som “skapar välstånd i såväl Kongo som Sverige”.
Men snabbt blev det precis som det de varnats för. Kalla fakta avslöjade i ett reportage från 2024 att dricksvattnet i området hade 100–200 gånger så höga halter av tungmetaller som innan gruvan öppnade, att Kamoas vakter hade skjutit en man och att 1300 människor tvångsförflyttats till följd av gruvans öppnande.
Kalla Fakta intervjuar en kvinna som tvångsförflyttats med sin familj.
– När vi bodde på vår egen mark var livet mycket bättre. Vi odlade på vår mark och fiskade. Vi drog in pengar på det vi producerade. Sedan vi tvingades flytta har livet blivit svårt, säger hon.
Hon beskriver misären som den svenskdominerade gruvan skapat.
– Vi kan inte betala för våra barns skolgång längre. Skolan kostar pengar, och vi har inga pengar, säger hon.
– De vita har fyllt våra liv med problem genom Kamoa-gruvan. De har förstört våra liv, fortsätter Jacquie.
Sida skriver vackert om hur svenska pengar ska ge “miljontals barn möjligheten att gå i skolan”. Men två miljarder svenska statliga kronor går samtidigt just till investeringar som omöjliggör barns skolgång.
Dessa är de “gensvar för prioriteringar”, det “synsätt”, de “resultat vi vill se”, som migrationsminister Johan Forssell talade om. De svenska företagen ska tjäna pengar, och om kongoleserna inte tillåter svenska gruvföretag att fortsätta förstöra deras liv, så kommer regeringen i Forssells ord “titta på om man ska allokalisera de resurserna någon annanstans där de gör större nytta.”
Mönstret är tydligt. Syftet med bistånd är varken att skapa rättvisa, hållbarhet eller fred. De fina orden är en tunn täckmantel för imperialistiska intressen. Vi kan inte lämna uppgiften att bekämpa fattigdomen i världen till imperialisterna som tjänar på den, istället måste vi organisera oss och ta makten från dem.