Stoppa Turkiets invasion av Rojava!

De syriska kurdernas hemland, Rojava, håller på att invaderas av den reaktionära Erdoganregimen. Om invasionen lyckas kommer de islamistiska fanatiker som Turkiet använder som stormtrupper att våldta, bränna och mörda sig fram vart de än går, precis som de gjorde under invasionen av Afrin förra året. Tusentals kommer att dödas och tiotusentals män, kvinnor och barn kommer att tvingas lämna sina hem.

Kurderna har inspirerat miljon­tals människor i Mellanöstern och runtom i världen med sina demokratiska metoder och revo­lutionära perspektiv. Av just den anled­ningen är de hatade av varenda härskar­klass i området, i synnerhet av Erdogan. Härskarklasserna är rädda att den kurdiska kampen ska inspirera kurderna i Irak, Iran och Turkiet och alla andra förtryckta folk i Mellanöstern. För Erdogan är förtrycket av kurderna ett nödvändigt verktyg för att söndra klasskampen på hemmaplan, vilket gör det möjligt för honom att fortsätta med förtrycket och exploateringen av Turkiets arbetarklass.

De härskande klassernas intressen är helt motsatta de fattiga och förtryckta massornas. I Turkiet, Irak, Iran och Syrien har samma regimer som förtryckt kurderna i årtionden även attackerat sina egna arbetare och fat­tiga. Det är likadant i väst, där samma kapi­talister som lurat, förrått och hjälpt till att förtrycka kurderna, gång på gång genomför nedskärningar och attacker på levnadsstan­darden hos sina egna arbetarklasser. Dessa regimer ser inte kurderna – eller andra ”små nationer” – som mer än pjäser att offra i sina imperialistiska spel, intriger och äventyr. Dessutom är deras imperialistiska ansträng­ningar ett viktigt medel för att locka fram reaktionär nationalism och stärka kapitalis­men på hemmaplan.

Det kurdiska folket kan inte lita på någon härskande klass. Det kan bara förlita sig på sina egna styrkor och andra förtryckta arbe­tare och fattiga i regionen och internatio­nellt. Revolutionen i Rojava bröt ut som en del av den ursprungliga revolutionen i Syrien och lyckades bara tack vare sina revo­lutionära och demokratiska metoder som lockade stora lager av regionens arbetare och fattiga. Precis samma metoder behövs nu. En uppmaning till allmän mobilisering måste riktas till de kurdiska massorna i Tur­kiet, Irak och Iran: kalla till massdemon­strationer och strejker i de kurdiska områ­dena för ett slut på det brutala och ensidiga kriget. En uppmaning bör även riktas till alla arbetare och fattiga i dessa länder att gå samman med de kurdiska massorna i deras strid mot de reaktionära ledarna i Turkiet, Syrien, Irak och Iran. Slutligen måste arbe­tarrörelsens ledarskap i väst avslöja sina regeringar som är inblandade i Erdogan­regimens brott. Arbetarrörelsens ledare måste även organisera arbetarklassen i boj­kotter och strejker mot alla transporter av vapen och material som kan användas i den turkiska invasionen.

Det kurdiska folkets kamp för rätten att leva fritt enligt sin egen vilja och att ha sitt eget hemland är samma kamp som alla arbetare och unga bedriver mot kapitalist­klassen, som håller på att dra ned mänsk­ligheten i barbariets avgrund. Massorna i hela Mellanöstern har fått nog av denna sjuka, ruttnande klass och rör sig än en gång i revolutionär riktning. Genom att för­ena sig med massorna i regionen kan den kurdiska frihetsrörelsen omvandla striden mot den turkiska imperialismen till en kamp för att omkullkasta de kapitalistiska regimerna i hela området. I stället för dessa barbariska regimer kan ett socialistiskt samhälle säkra fredlig och harmonisk sam­existens mellan alla de förtryckta folk som har lidit så mycket under tyngden av de härskande klassernas snäva egenintressen.

• Stoppa Turkiets invasion av Rojava!
• Ner med imperialisterna, som alla är inblandade i dessa grymheter!
• Länge leve arbetarklassens interna­tionella solidaritet!
• Omvandla försvaret mot den impe­rialistiska attacken till ett revolutio­närt frihetskrig!
• För ett självständigt socialistiskt Kur­distan som en del av en socialistisk federation i Mellanöstern!