För att behålla regeringsmakten har den socialdemokratiska ledningen gjort en överenskommelse med Annie Lööf och Jan Björklund om att bland annat införa fri hyressättning, så kallade marknadshyror, vid nyproduktion av hyresrätter. Detta är ett brott mot tidigare löften och ett steg mot en fri hyressättning för fastighetsägare över hela bostadsmarknaden.
Hyresgästföreningen räknar med att förslaget kommer innebära hyreshöjningar i flera kommuner med upp till 30–50 procent. Konsultföretaget PWC som anlitades av Boverket visade i en rapport 2016 att länder med marknadshyror såväl har högre bostadsbrist som boendekostnad. I till exempel Storbritannien har nästan hälften av hyresgästerna korttidskontrakt, med fastighetsägare som kan sätta obegränsat höga hyror. Detta drabbar naturligtvis särskilt lågavlönade arbetare, ensamstående, ungdomar och pensionärer.
Miljonprogrammet och bruksvärdessystemet
Den förda bostadspolitiken återspeglar i sista hand endast det kapitalistiska systemets behov för stunden. Under en lång epok efter andra världskriget behövde industrin arbetskraft och det rådde full sysselsättning. För att arbetarna skulle vara arbetsdugliga och kunna arbeta ihop kapitalisternas vinster behövde arbetarna bostäder. Därför genomfördes stora satsningar på bostadsbyggandet.
Den socialdemokratiska bostadspolitiken fastslogs efter den bostadssociala utredningen i slutet av 1940-talet. Bostadsbristen och trångboddheten skulle byggas bort, bostadsstandarden skulle öka och de kommunala allmännyttiga bostadsbolagen skapades. Hyreskostnaden skulle inte överstiga 20 procent av en genomsnittlig industriarbetarlön.
Mellan 1945–60 byggdes 800 000 nya lägenheter, men behoven var ännu större. I mitten av 1960-talet beslutade den socialdemokratiska regeringen om miljonprogrammet, som innebar att det skulle byggas 100 000 lägenheter årligen i tio år.
För att stärka hyresgästerna i förhållande till fastighetsägarna och förhindra ockerhyror, infördes bruksvärdesystemet. Bruksvärdessystemet innebär att standarden på lägenheten och fastigheten, liksom standarden på boendeområdet avgör hyreskostnaden. Det som hyresgäströrelsen och allmännyttan kom överens om i centrala hyresförhandlingar gällde sedan som norm över hela hyresmarknaden.
För en socialistisk bostadspolitik
Men denna gyllene epok med reformer är sedan många år förbi. Försvunna är dagarna av full sysselsättning och borgarklassen har ett större behov av en ”flexibel” arbetarklass som lever osäkert och kan ta vilka skitjobb som helst. Därför har bostadspolitiken urholkats steg för steg. Allmännyttan är inte längre hyresledande och fungerar sedan 2011 som ”affärsdrivande företag”. Stora delar av allmännyttan har sålts ut till privata bostadsbolag eller omvandlats till bostadsrätter.
Bara kamp från fackföreningsrörelsen och hyresgästerna kan återerövra tidigare reformer som urholkats. I denna kamp har Vänsterpartiet alla möjligheter att växa om man bryter med regeringen och tar strid för en socialistisk bostadspolitik med krav på förstatligande av bostadsföretagen och för ett socialistiskt program som ställer storföretagen och bankerna under arbetarklassens aktiva kontroll och styre. Bara genom en sådan kamp kan bostadskrisen byggas bort och alla människor garanteras en bostad.