Det brittiska Torypartiet har aldrig varit så hatat som nu. Labourpartiet ser i skrivande stund ut att gå mot en jordskredsseger i valet den 4 juli, trots att partiledaren Starmer är hatad han också. I valkretsen Stratford and Bow i London pågår däremot en valkampanj med entusiasm utan like, för den revolutionära kommunisten Fiona Lali.
- “Jag fick en av era flygblad genom dörren i helgen, jag håller med om vartenda ord!”
- “De som styr landet vill bara ha pengar, vanligt folk är körda.”
- “Fiona säger vad vi alla önskar att vi fick säga om vi fick chansen.”
- “Ni ger mig så mycket hopp. Er generation har chansen att förändra världen.”
- “Ställer Fiona upp? Valet är räddat!”
Detta är bara ett fåtal av de svar som det nybildade Revolutionära kommunistiska partiet i Storbritannien har fått när de knackar dörr i Stratford and Bow som del av Fiona Lalis valkampanj.
Hennes tiopunktsprogram förklarar utan omsvep att Torypartiets ledare Sunak och Labourpartiets Starmer har blod på sina händer. “Sparka ut krigsbrottslingarna!” “Healthcare, not warfare! Books, not bombs!” Tusentals och åter tusentals identifierar sig fullständigt med detta.
Men programmet stannar inte där. Det lyfter varenda avgörande problem för arbetarklassen: hur storfinansen plundrar välfärden, hemlösheten och fattigdomen stiger, utbildningssystemet är i kris, och så vidare. Svaret är tydligt:
“Nationalisera hela högen – utan en penny i kompensation till de feta katterna!”
Programmet ställer kampen mot rasismen på klasskampens grund: Arbetarnas fiende är inte andra arbetare, utan kapitalisterna som blir rikare och rikare medan de fattiga blir fattigare. Samma sak gäller miljön, där profitjakten förstör planeten.
“Beskatta inte bara de rika – ta kontroll över deras rikedomar! De har kört landet i botten. Det är dags att demokratiskt planera ekonomin för majoritetens bästa, inte miljardärernas.”
Det var en debatt där hon fullständigt tillintetgjorde den före detta inrikesministern och tillika kända högertrollet Suella Braverman som gjorde Fiona Lali känd för breda skikt av människor. Miljoner har sett klippen, hundratusentals har gillat dem.
Detta är ingen slump. Hela det politiska etablissemanget har ställt sig på Israels sida i kriget. Folk är äcklade och dödströtta på dessa politiker och deras dravel. Stanken av korruption sprider sig från varje por.
En undersökning i början på juni visade att hela 83 procent av befolkningen är missnöjd med Toryregeringen. Men bara 31 procent är nöjda med sättet som Starmer leder Labourpartiet på. Förtroendet för politikerna har aldrig varit lägre.
För några månader sedan skrev den ledande Torypolitikern David Frost en artikel där han oroade sig för att avsaknaden för entusiasm för valet “inte är apati: det är en fullständig avsaknad av förtroende för systemet.” Artikeln hade en talande titel: “The British public is in the mood for revolution”.
Hundratals och åter hundratals har på ett par veckor anmält sig för att hjälpa till med kampanjen, och lika många för att gå med i Revolutionära kommunistiska partiet. Detta är också det centrala målet – att folk inte bara ska rösta, utan gå med i kampen själva.
“En pakistansk butiksägare kom utspringande från sin butik efter att ha sett en av våra flaggor”, rapporterade en kamrat. “Han berättade att han älskar Marx och Lenin, och tog en handfull flygblad och affischer.”
Två kaféägare har erbjudit sitt kafé för att hålla möten och event under kampanjen. De hade tidigare varit med i Labourpartiet, men blev utrensade när Starmer kom till makten ihop med alla andra som stod upp för arbetare och förtryckta.
Arbetare på det lokala sjukhuset tog också en mängd material som de skulle sprida till sina kollegor. En vi pratade med i Bow lovade att 90 procent i hans kvarter skulle stötta Fiona. Sådana exempel kan upprepas i det oändliga.
Men mer än något annat har kampanjen fått ett gensvar bland unga, som ser att kapitalismen inte erbjuder någon framtid och som omringar våra bokbord med intresserade frågor. Många ser sig redan som kommunister. I ett av många populära klipp förklarar Fiona enkelt:
“Vi är inte politiker, vi är revolutionärer. Ta strid för alternativet, låt oss störta hela deras system.”
Denna kamp slutar inte på något sätt på valdagen den 4 juli. Tvärtom, det är bara början. Vi har en värld att förändra – en värld att vinna.