Bland många som kallar sig gamers brukar politik nästan anses vara smutsigt att ta upp i spel. Hos de stora företagen i branschen är det svårt att hitta spel som faktiskt vågar gå längre än att bara säga “nazister är dåliga, skjut nazisterna”.
Men ibland kommer det spel med ett större djup – som diskuterar ideologier i Disco Elysium, kommenterar amerikansk utrikespolitik i Metal Gear Rising eller som ifrågasätter glorifieringen av våld och massförstörelse i Spec Ops: The Line.
Intresset för att göra spel som utforskar politiska ämnen är egentligen stort. Bland mindre utvecklare i indie-branschen blir det vanligare och vi ser att fler utforskar mer ovanliga ämnen.
I Gameboy-spelet Lösningen av Per Martinson spelar man en agent lejd av den svenska regeringen för att dölja bevisen i utredningen av Palmemordet – ett spel baserat på konspirationsteorier om vad som faktiskt hände efter den 28 februari 1986 på Sveavägen.
Andra världskriget och nazisterna är ett vanligt tema i många spel. Mindre vanligt är Only Lead Can Stop Them av Warcry Interactive – ett Wolfenstein-inspirerat spel där spelaren, istället för att slåss mot de tyska nazisterna, slåss mot fascisterna under spanska inbördeskriget. Spelaren kämpar för att försvara den spanska republiken mot de fascistiska styrkorna, som börjat ta till ockulta metoder för att vinna kriget.
Fler människor bör få chans att kunna utforska olika politiska teman och uttrycka det genom de medier som de finner givande, som till exempel spel. Och de bästa spelen inom den dominerande spelindustrin, som ofta blir omtalade och diskuterade, är oftast de som har vågat gå utanför ramen för det som endast anses vara “underhållning”, och som faktiskt vill säga något om samhället. Det visar den mänskliga törsten efter något helt annat, snarare än enkla iterativa uppföljare som slängs ut på marknaden i jakt på profiter.