Sedan den 1 september hemligstämplas elevantal, personaltäthet, antal behöriga lärare, kunskapsuppfyllelse, betyg med mera för enskilda skolor. Kammarrätten har nämligen fastslagit att friskolors elevsammansättning och betyg är affärshemligheter som inte får lämnas ut – eftersom detta kan åsamka ekonomisk skada för företaget som driver skolan.
Det betyder att skolorna nu kan välja att publicera den statistik som gynnar dem själva. Beslutet omöjliggör all seriös granskning, vare sig av föräldrar eller elever, fackförbund, kommuner som ska fördela resurser eller journalister. Det säger sig självt att detta är extremt positivt om du bedriver en vinstdrivande verksamhet i skolans värld, och vill kunna maximera dina profiter utan att någon kommer med besvärande synpunkter på oväsentligheter – som exempelvis kvaliteten på utbildningen.
Centerpartiet är det parti som under de senaste åren främst drivit frågan om att undanta friskolor från offentlighetsprincipen och hemligstämpla statistiken. Redan under den första partiledardebatten efter Januariöverenskommelsen kallade Annie Lööf det faktum att statistiken var offentlig ”en attack på den fria företagsamheten”. Högern har upptäckt att det ”fria skolvalet” skulle fungera bättre om elever och föräldrar, dessa så kallade ”kunder”, fråntas varje möjlighet att granska skolorna de väljer mellan.
Aktieägare investerar i skolmarknaden som om de skulle investera i vilken produkt som helst, och då blir så klart information om produktionen affärshemligheter. Ett kommunombud för Lärarnas Riksförbund i Göteborg, Gunnar Valinder, twittrade: ”Finns det något som säger att man måste redovisa elevens betyg för eleven själv, eller elevens vårdnadshavare? Om man säger att det är en affärshemlighet – slipper man då?”
Resurserna som skulle gå till utbildning blir till miljardvinster åt privata företag, och en ständigt ökande byråkrati som försöker hålla koll på alla dessa skolor vars enda syfte är att skapa vinst åt ägarna. Skolväsendet har blivit dyrare och kvaliteten sämre. Detta är marknadens absurda logik.
Och denna logik styr inte bara skolan, utan hela samhället. Det är egentligen lika absurt att vi som jobbar inte har insyn eller kontroll över ekonomin på våra arbetsplatser, eller över samhällsekonomin i helhet. Vi borde ha möjlighet att granska inte bara skolorna, utan all samhällelig verksamhet. Men för att göra det möjligt krävs det – precis som för skolorna – att vi ställer hela ekonomin under arbetarklassens demokratiska kontroll.