Turerna kring skandalbygget Nya Karolinska sjukhuset har varit många: korruption, dörrar för miljonbelopp och bristande patientsäkerhet. Det som skulle bli Europas mest avancerade sjukhus framstår mer och mer som en gåva till byggherrarna och de nya privata ägarna, samtidigt som patienter, personal, byggarbetare och Stockholms medborgare hamnat i kläm.
När stockholmarna skulle få ett nytt sjukhus bestämde det borgerligt styrda landstinget sig för att göra detta genom en ny så kallad ”OPS-lösning”, offentlig-privat samverkan. Det innebar att byggherren inte bara skulle bygga, utan också överlåtas driften. På det sättet skulle man spara pengar. Men kostnaderna för bygget skenade fort från planerade 4,1 miljarder till 25,7 miljarder kronor. Byggherren Skanska fifflade bort byggets enorma vinster till skatteparadiset Luxemburg, samtidigt som arbetsmiljön på bygget var mycket dålig och ledde till flera uppmärksammade dödsfall.
Slutnotan för alla olika upphandlingar, sjukhusdriften och räntor har landat på runt 70 miljarder kr, vilket inte räknar med oförutsägbara utgifter och själva sjukvården. Allt detta för ett sjukhus med 30 procent färre vårdplatser än det gamla, där det redan rådde brist.
Till råga på allt har Skanska nu sålt delar av sjukhuset till det brittiska riskkapitalistbolaget Innisfree, som redan gjort sig kända för att ta 100 000 kr för att byta en hylla och 1,2 miljoner kr för att byta en dörr. DN har också avslöjat upphandlingar där konsultfirmor tagit 1 miljon kr för teknisk felsökning och 28 miljoner för att ha hjälpt ledningen med ”administration” och ”att diskutera sättet vi vill organisera oss och underlättat många workshops”.
De nya ägarna och upphandlarna har en perfekt affär där landstinget och därigenom Stockholms arbetare står för kostnaderna, samtidigt som de själva kammar hem riskfri vinst.
Jan Tuninger, statsvetare, skrev i DN en artikel med titeln ”Nya Karolinska ett svårslaget rekord i politisk inkompetens”:
”Att våra politiker har en häpnadsväckande förmåga att ödsla med våra skattepengar är ingen nyhet. Men med Nya Karolinska tycks man ha satt ett svårslaget rekord….Världens dyraste sjukhus har snabbt visat sig vara ett rent fuskbygge: Plattor ramlar ned från fasaderna. I duscharna rinner vattnet inte undan eftersom golven saknar lutning. Och naturligtvis fungerar inte datasystemen.”
Som om det inte vore nog, har det kommit flera vittnesmål om hur fundamentala delar saknas, såsom bårhus och en sådan enkel sak som plats för kontor där personalen kan skriva journal. Detta har lett till överbelastning, bristande säkerhet och ännu sämre arbetsmiljö. DN rapporterade den 13 december:
”Under sommaren rådde stor platsbrist på hela universitetssjukhuset och tolv patienter med allvarlig cancer opererades för sent. ’Den värsta sommaren någonsin’, enligt en överläkare. Fortfarande under hösten har 5 500 patienter väntat på vård och operation i över 90 dagar. Sjukhuset köper operationer av privata vårdgivare och skickar barn och hjärtpatienter till andra landsting.”
I ett reportage i TV4-nyheterna vittnar överläkaren Tina Granholm om hur ohållbart det är att inte kunna skriva journaler på plats på sjukhuset. Personalen måste lägga mycket värdefull tid på att gå från sjukhuset till kontorsbyggnader. Det är lätt att glömma bort viktiga saker att dokumentera, vilket är en fara för patientsäkerheten. Ytterligare en sak som inte fungerar är larmsystemen, vilket är en stor risk som redan resulterat i ett dödsoffer. Detta skapar mycket stor stress hos vårdpersonalen. Men driftpersonalen på nya och gamla Karolinska är förbjudna att hjälpa varandra att fixa sådana tekniska problem, eftersom de lyder under olika avtal och företag.
Skandalerna kring Nya Karolinska verkar aldrig ta slut, och Stockholms arbetare får stå för fakturan. Men liknande skandalösa konsekvenser av privatiseringar och nedskärningar återfinner vi även i lokaltrafiken, järnvägarna, skolan och äldrevården. Karolinska slår nog ett nytt rekord i antal och storlek på skandalerna, men det kommer knappast vara den sista skandalösa privatiseringen. Alla partier i landstinget röstade för OPS-avtalet – även Vänsterpartiet, fast ”kritiskt”. Liknande saker har skett över hela landet.
Välfärden har skurits ned med 290 miljarder kronor sedan 1990, samtidigt som välfärdsbolagen och upphandlarna går med mångmiljardvinster.
För att stoppa privatiseringarna och nedskärningarna i vården måste vi arbetare ta kamp för en socialistisk politik i arbetarrörelsen, som kämpar mot privatiseringar och nedskärningar – och deras rot, kapitalismen. Genom att expropriera borgarklassens resurser kan vi garantera alla en bra sjukvård.