Sedan den 22 februari har Algeriet skakats av massprotester och strejker. Trots försök från regimen att manövrera för att sätta stopp för den revolutionära rörelsen har den bara vuxit i storlek och styrka.
Den omedelbara anledningen till det revolutionära utbrottet var att den sittande presidenten, Abdelaziz Bouteflika, tillkännagav att han skulle ställa upp för omval för en femte mandatperiod. Demokratin i Algeriet är inte mer än ord på ett papper. Alla protester möts av hård repression och valen är riggade till förmån för regimen.
Bouteflika har knappt setts offentligt sedan han fick en stroke 2013 och befann sig i Schweiz för läkarvård när en representant för honom tillkännagav att han återigen ställde upp för omval. I själva verket är den sittande presidenten inte mer än ett lik, som klicken bakom honom som har den verkliga makten använder som en frontfigur, så att de själva kan hålla sig dolda bakom scenen.
Men den bakomliggande orsaken till protesterna är åratal av inskränkt demokrati och brutal nedskärningspolitik. Under en lång period kunde regimen behålla ett visst stöd genom reformer finansierade av landets olje- och gastillgångar. Men sedan oljeprisets fall har regimen varit tvungen att dra tillbaka dessa förmåner en efter en. Köpkraften har fallit med upp till 60 procent sedan 2014.
Flera miljoner har varit ute på gatorna i dagliga protester, med de största demonstrationerna på fredagar. De har en omfattning som inte setts sedan landet blev självständigt 1962. Samtidigt har en strejkrörelse spridit sig som dragit in alla delar av befolkningen – från studenter och lärare, småföretagare och tjänstemän till olje- och gasarbetarna.
Den härskande klicken har försökt stoppa rörelsen genom en kombination av hot och manövrer. Man har hotat med protesterna kommer leda till ett inbördeskrig och försökt skrämma folket med att hänvisa till inbördeskriget mellan FLN-regimen och islamisterna under 90-talet. Men majoriteten av befolkningen är under 30 år. Den enda terror de upplevt är den statliga.
Regimen har tvingats tillkännage att Bouteflika inte ställer upp för omval. Men detta har inte stoppat massorna som såg det som en ren manöver från regimen, då valen skjuts upp på obestämd tid och Bouteflika under tiden sitter kvar vid makten.
Bouteflika är i sista hand bara en representant för den degenererade och korrupta kapitalismen. Det som saknas är ett revolutionärt ledarskap som kan samla rörelsen i ett riktat slag för att fullständigt krossa regimen och ta upp kampen för socialism.