Nya lagar mot terrorism och utlandsspioneri, samt EU:s förslag till ”Chat Control”, är bara några exempel på flera långtgående inskränkningar i grundläggande demokratiska rättigheter som nu genomförs. Bakom den skönmålade propagandan om att bekämpa terrorism, barnpornografi, eller att ”skydda […] freds- och säkerhetsfrämjande arbeten” gömmer sig hårda attacker på våra möjligheter att protestera och organisera oss för ett annat samhälle.
I takt med att kapitalismens kris fördjupas har behovet att kontrollera informationsflöden blivit allt mer akut för stater och regeringar världen över. Sverige har i synnerhet, under både föregående och nuvarande regering, slipat kniven för en brutal slakt av flera grundläggande rättigheter. Vid årsskiftet trädde, till exempel, med brett parlamentariskt stöd den nya lagen mot utlandsspioneri i kraft, som öppnar upp möjligheter till långa fängelsestraff för visselblåsare och journalister som avslöjar den svenska staten och dess allierades förehavanden i utlandet. SÄPO föreslås i en ny utredning få fri tillgång till privatpersoners mobildata, chattloggar och andra digitala spår, allt i den grova brottsbekämpningens namn. Samma myndighet föreslås även få större möjligheter att hantera “stora datamängder”, vilket i praktiken innebär lösare regler för behandling av personuppgifter, i syfte att kunna använda AI för att övervaka sociala medier.
Nya terrorlagen
En möjligen än mer omfattande lagändring, den omtalade ”nya terrorlagen” som ska förbjuda deltagande i terroristorganisationer, trädde i kraft den 1 juni. Tydligt påverkad av påtryckningar från Erdogan och demagogin kring gängkriminaliteten, har definitionen av ”terrorism” och ”deltagande” getts ett så pass brett omfång att den i teorin kan användas mot nästan vilken politisk opposition som helst. Enligt 4 § i lagtexten kan en person dömas för terroristbrott om ”gärningen allvarligt kan skada ett land eller en mellanstatlig organisation”, och där gärningen begås i avsikt att, bland annat, ”otillbörligen tvinga [dessa] att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd”, eller ”allvarligt destabilisera eller förstöra [deras] grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer”.
Historiska rörelser som ANC, som kämpade mot apartheidsystemet i Sydafrika, eller FNL, som stred mot den brutala amerikanska invasionen av Vietnam, menar Lagrådet skulle kunnat stämplas som terroristorganisationer under den nya lagen. I en kommentar på DN Debatt svarar justitieminister Gunnar Strömmer (M) naturligtvis lagrådet med påståendet att ”motståndsrörelser som under en totalitär regim kämpar för att införa ett demokratiskt samhällsskick inte ska anses vara terroristorganisationer”.
I klartext betyder detta bara att rörelser som gagnar den svenska imperialismen inte ska ses som terrorister. Det är ju just Erdogans totalitära regim som pressar regeringen till att anta lagen, i syfte att kriminalisera motståndsrörelsen PKK. Strömmer representerar ett parti som både ansåg ANC:s aktioner vara terrorism, och att det var USA som försvarade demokratin i Vietnam! I Moderaternas utrikespolitik är det inte ”demokrati” som hägrar, utan deras rika vänners vinstintressen.
Gällande ”deltagande” är betydelsen lika töjbar. ”Konkreta exempel på vad som blir straffbart”, fortsätter Strömmer i sin debattartikel, ”är till exempel att ta hand om utrustning, sätta upp läger, ordna möteslokaler, administrera bostäder, passa barn, anordna aktiviteter, laga mat eller ansvara för transporter”.
Passa barn och anordna aktiviteter! Kanske Strömmer misstänker svenska kollon för samröre med imperialismens fiender? Sannolikt inte, men formuleringen fyller en funktion: Man vill kunna mobilisera statsapparaten mot ett oppositionellt parti eller rörelse som hotar imperialismens intressen, och slå till brett och urskillningslöst, mot närstående och bekanta också om så behövs, helt utan rättssäkerhet. Så snart en organisation definierats som ”terroristisk”, räcker det med en mycket lös koppling för fällande dom och fängelse.
Skulle i dag, till exempel, en strejk organiseras för att stoppa vapenleveranser till kriget i Ukraina, ett Nato-land, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten eller någon annan svensk allierad, ger lagtexten regeringen carte blanche att göra precis detta. Samma sak om regeringen en dag skulle uppfatta, säg arbetarrörelsen, socialister eller kommunister som det största politiska hotet, vilka enkelt kan sägas vilja ”skada” eller ”destabilisera” den svenska staten och bli föremål för både åtal och långa fängelsestraff. Och inte bara de, utan också alla de som hyr ut lokaler, passar deras barn eller köper dem kaffe.
Chat Control 2.0
För att lösa övervakningen håller ”Chat Control 2.0” på att drivas igenom i EU. Förslaget, som presenterades av EU-kommissionären Ylva Johansson (S), påstås bekämpa sexuella övergrepp mot barn genom att tvinga sociala medier att bugga all kommunikation på sina plattformar. Facebook, Twitter, Whatsapp med flera ska alltså tvingas inleda en massövervakning av sina användare, vilket i praktiken innebär att deras kryptering av information avskaffas.
Det är den enklaste sak i världen att använda Chat Control för att övervaka oppositionella, och skylla på misstankar om sexualbrott om det skulle uppdagas. Samtidigt är det uppenbart att de tilltänkta måltavlorna – pedofiler, människohandlare och dylikt avskum – knappast gör affärer på Facebook eller Twitter. De gömmer sig på darknet, deep web och andra mörka hörn av internet dit statens armar inte når.
Förslaget trummas igenom utan någon större informationskampanj eller möjlighet till debatt. I en undersökning från Novus uppger 3 av 4 svarande att man inte ens hört talas om förslaget, och drygt hälften tycker att det låter dåligt. Frågan har även splittrat regeringspartierna. Särskilt Moderaterna, vars regering säger ja, medan ungdomsförbundet och ledamöterna i Bryssel säger nej. Inte för att de motsätter sig demokratiska inskränkningar av ideologiska skäl – samma personer röstar gladeligen för visitationszoner, hemlig avlyssning eller mer kameraövervakning – men massövervakning är inte direkt en valvinnare.
För verklig demokrati – för socialism!
Historien visar att den härskande klassen inte skyr några som helst medel i kampen mot dem som utmanar dess rikedomar och makt. Anklagelser om terrorism är för kapitalistklassen ett välbeprövat vapen mot politiska fiender. Det används som ursäkt för att starta krig, som i Irak eller Afghanistan. CIA använde det för att krossa Svarta Pantrarna. Erdogan använder det för att krossa kurderna, med ivrig svensk hjälp.
Demokrati, lagar och regler är för kapitalismen bara verktyg för ett slutmål, inte abstrakta principer. Att man nu finner det nödvändigt att på stor skala inskränka flera demokratiska rättigheter visar att den härskande klassen inte kan härska lika självsäkert som man tidigare har gjort.
Borgarklassens oförmåga att på riktigt mildra ojämlikheten, den sociala och den ekonomiska krisen, tvingar dem att befästa klassamhället med statlig repression; med piska i stället för morot. Att införliva verklig demokrati, alltså makten att bestämma över våra egna liv och samhället i stort, kräver att vi tar makten från dem.