Portugal skakas av massiva demonstrationer. Lördagen den 15 september utbröt massdemonstrationer och hundratusentals människor tog till gatorna för att visa sitt missnöje med den portugisiska regeringen och deras nedskärningspolitik. I Lissabon samlades tusentals demonstranter och skanderade slagord utanför presidentpalatset. Rapporter från BBC uppger att det var demonstrationer i 40 städer runt om i landet med totalt uppemot en miljon demonstranter. Bland folkmassorna i Lissabon kunde man höra den välkända parollen: ”ett enat folk kan aldrig besegras”. Detta visar på de radikala stämningar som finns bland de portugisiska massorna.
Demonstrationen den 15 september är bara en i raden av stora demonstrationer i Portugal under den senaste perioden. Den var ett svar på den portugisiska regeringens nyligen aviserade förslag om ytterligare nedskärningar och försämringar. Regeringen gick ut med ett förslag att lägga en större börda för det sociala skyddsnätet direkt på löntagares inkomster genom en skattehöjning på lönen. Samtidigt föreslog de en sänkning av arbetsgivaravgiften. Budskapet från kapitalisterna och dess representanter i parlamenten är tydligt: det är arbetarklassen som ska betala kapitalismens kris. Reaktionen från de portugisiska massorna var inte nådig och en explosion av kamp bröt ut över hela landet som tvingade regeringen till reträtt.
Situationen i Portugal har blivit alltmer tillspetsad
Den politiska kampen och medvetenheten har utvecklats i takt med den successiva urholkningen av befolkningens levnadsförhållanden. De senaste åren har kantats av stora protester mot de nedskärningar som har genomförts sedan krisen bröt ut 2008.
Borgerlighetens attacker har radikaliserat en hel generation ungdomar och hos de äldre väckt minnen och erfarenheten av tidigare kamper. Människor i bred skala, folk som aldrig tidigare varit politiskt intresserade, har nu vaknat till liv och börjat delta i den politiska processen. Omskakande händelser, som sätter djupa avtryck i människors liv, förändrar snabbt medvetenheten bland breda skikt i samhället. Många människor som tidigare har satt sin tilltro till borgerliga experter, låtit dem styra och ställa, har nu fått nog och börjat utkräva ansvar.
En kvinnlig demonstrant, som intervjuades av BBC i samband med demonstrationen i Lissabon den 15 september uttryckte detta på ett tydlig sätt: ”Jag har slutat att vara indignerad, nu är jag radikaliserad och fylld av kampvilja. Det är därför jag har kommit hit idag, för att kämpa för frihet precis som mina föräldrar gjorde en gång”. Bland demonstranterna kunde man också hitta många exempel på den nya radikala stämningen bland massorna. En demonstrant bar en skylt med parollen: ”En vacker dag för att göra revolution”.
Protesterna mot den planerade skattehöjningen har skapat en allvarlig politisk situation för den styrande högerkoalitionen i Portugal. Regeringens legitimitet har blivit starkt ifrågasatt av rörelsen på gatorna. Premiärminister Passos Coelho tvingades kalla in det så kallade ”statliga rådet” som bara sammanträder vid extrema omständigheter. Rörelsen på gatan – spontant organiserad underifrån – kallade till en manifestation utanför presidentpalatset till vilken tiotusentals slöt upp och skanderade slagord. Parollerna och kraven utvecklades från att till en början bara kritisera nedskärningsförslagen snabbt till att kräva regeringens avgång. De viktigaste slagorden som återfanns och som återspeglar de radikala stämningarna var: ”folket har en röst, det är vi som är rådet”, ”de är ett halvdussin, vi är miljontals”. Dessa paroller ställer direkt frågan om makten i samhället på dagordningen. Budskapet från massorna skickade tydliga signaler till regeringen: om de inte lyssnar kommer de snart få se sig om efter nya jobb.
Arbetarklassen visar sin styrka
Arbetarklassen visade via sina fackföreningar sympati med folket på gatorna. Arbetarna på det före detta statliga olje- och gasföretaget TML, som är av stor ekonomisk betydels
e för den portugisiska ekonomin och regeringen, slöt upp till rörelsen och gick ut i strejk för att understödja och visa sina sympatier med demonstranterna.
En av de strejkande arbetarna berättade att de inte bara strejkar för att protestera mot regeringens brist på dialog, utan mot de ständiga attackerna mot arbetarklassens livsvillkor genom skattehöjningar, nedskärningar i social service, men också mycket på grund av situationen på arbetsmarknaden. Den nuvarande regeringen har lagt nya lagförslag som öppnar upp för försämrad arbetsrätt i landets industrier och hamnar som innebär att många av de tillsvidareanställda arbetarna kommer kunna ersättas av tillfälligt anställda och inhyrda. I ett läge av en allmän försämring av levnadsstandard och trygghet skulle detta innebära en katastrof för många arbetare då de görs utbytbara.
En generell trend i Europa
Det som sker i Portugal idag är inte på något sätt unikt utan det är precis samma process som vi ser i hela Europa. Borgerligheten står handfallen inför en kris som inte verkar ge sig, trots alla försök att återställa vinsterna genom nedskärningar i offentliga finanser, massiva nödlån och räddningspaket till svaga ekonomier och kreditinstitutioner.
De senaste årens politiska och ekonomiska utveckling har tydligt visat för Europas arbetarklass vilken klasskaraktär deras regeringar har. Det har blivit uppenbart för de flesta arbetare, ungdomar och studenter att parlamenten och regeringarna företräder bankirernas och storföretagens intressen på vanligt folks bekostnad. Detta uttrycks med all sin tydlighet i de attacker på människors livsvillkor som genomförts och fortsätter att genomföras runt om i Europa, under tryck från EU:s krav om budgetsanering och överskottsmål, för att återställa statsfinanserna och vinsterna i företagen.
Portugal har minskat den offentliga sektorn och statens utgifter, höjt skatter och gjort framsteg med privatisering. Men lågkonjunkturen fördjupas likväl, och landet kommer sannolikt kräva ytterligare räddningshjälp för att hålla näsan över vattenytan. De har fått ytterligare ett års uppskov av EU att minska sitt underskott på 78 miljarder euro.
Den portugisiska regeringen menar att de tuffa nedskärningarna kommer att ta dem ur krisen och återställa marknaden och statsfinanserna. Men vi vet att detta bara är illusioner. Inga av de åtstramningsåtgärder som hittills sjösatts har inneburit något ekonomiskt uppsving, utan snarare tvärtom. De har kastat befolkningens livsvillkor ned till ett existensminimum och har därmed slagit sönder köpkraften i samhället.
En tillfällig seger
Demonstrationerna den 15 september ledde till en tillfällig seger. Den skakade om regeringen ordentligt och uppenbarligen hade premiärminister Passos Coelho inget annat alternativ än att antingen gå till reträtt eller avgå. Regeringen överlevde, men är i praktiken redan död. Den kommer förr eller senare behöva ge vika för någon form av teknokratisk eller nationell samlingsregering som kan genomföra de nedskärningar och attacker på arbetarklassen som är nödvändiga ur kapitalisternas perspektiv. Förr eller senare kommer nedskärningar att genomföras, antingen genom en höjning av indirekta skatter, ytterligare lönesänkningar eller en kombination av båda.
Den portugisiska regeringen är nu grundligt misskrediterad. Folk känner sig upprymda över segern, även om den bara är partiell och kommer att vara kortlivad. Men känslan och erfarenheten är att kamp lönar sig, att massmobilisering kan tvinga regeringen att backa. Om fackföreningarna – särskilt det kraftfulla CGTP – nu skulle kalla till en generalstrejk, som en del av en sammanhållande kampanj av mobilisering i syfte att fälla regeringen, skulle Passos Coelhos dagar som premiärminister vara räknade. Portugals unga, arbetare och studenter har visat den europeiska borgarklassen vilken styrka som finns i den folkliga mobiliseringen. Perspektivet för Europa är klasskamp! Det kan inte visas tydligare än genom händelserna i Portugal den 15 september.