I en enorm dataläcka avslöjas hur tusentals stats- och regeringschefer, politiker och miljardärer undgått skatt genom komplicerade nätverk av brevlådeföretag, skalbolag och skatteparadis. Kapitalismens nakna ruttenhet blottas än en gång.
I de drygt 12 miljoner dokumenten, cirka 2,94 terabyte information som läckts till det internationella journalistnätverket ICIJ, återfinns bland annat Jordaniens kung Abdullah II, Tjeckiens premiärminister Andrej Babis och elva andra nuvarande stats- och regeringschefer. Både Abdullah och Babis har byggt privata fastighetsimperium och lagt skatter och avgifter i centralamerikanska skatteparadis. Kenyas president Uhuru Kenyatta har tillsammans med sin familj gömt undan miljontals dollar i Panama, samtidigt som en fjärdedel av landet lever i extrem fattigdom. Även Storbritanniens f.d. premiärminister Tony Blair finns med: Han har undgått betala skatt på en lyxvåning i centrala London genom att låta ett nystartat brevlådeföretag köpa upp det utländska företag som ägde huset. Särskilt överrepresenterade är dock ryska oligarker, flera med koppling till Vladimir Putins innersta krets.
Historierna om skattefusk är många och omfattande, och fler kommer säkert avslöjas allt eftersom alla miljoner dokument gås igenom. Men egentligen avslöjar läckan inget nytt. Pandoraläckan bevisar det vi redan vet från Panama- eller paradisläckan – att de verkliga skurkarna bär slips och kostym. Medans världens arbetare pressas allt hårdare av nedskärningar, privatiseringar och åtstramningar lever världens kapitalister ett lyxliv med hjälp av skatteupplägg som ofta, formellt sett, är helt lagliga.
Sverige
Enligt SVT ska 200 svenskar finnas nämnda i läckan. Bland dessa: en av sveriges mäktigaste bankfamiljer, en börs-vd, flera affärsmän, en medlem i Hells Angels och två medlemmar i den högerextrema gruppen ”Det fria Sverige”. De högerextrema har bland annat använt lyxbutiken ABCD i centrala Göteborg, som är del av en komplicerad hierarki av brevlådeföretag. I toppen finner man italienaren Delfo Zorzi, en man med bakgrund i den nyfascistiska terrorgruppen Ordine Nuevo. Zorzi befinner sig för närvarande i japansk exil, dels för att han misstänks organiserat ett antal bombdåd på 70-talet, dels för att han begått omfattande skattebrott i Italien.
Även världsstjärnorna Swedish House Mafia uppmärksammas i dokumenten. DJ-trion ska ha skapat ett brevlådeföretag på Brittiska Jungfruöarna, SHM Holdings LTD, som tog över ägandet av bandets upphovsrättsskyddade material: deras låtar, texter, logotyper osv. Jungfruöarna är ett av flera länder som lockar förmögna artister med låg skatt på immateriella rättigheter. Även Elton John, Ringo Starr och Shakira ska ha haft liknande upplägg. SHM Holdings ägdes i sin tur av tre andra brevlådeföretag, varav ett tillhörde bandets egna ”förmögenhetsrådgivare” i Schweiz. Samma rådgivare har även hjälpt Aviciis manager att skaffa liknande skatteupplägg.
Också konstvärldens smutsiga affärer avslöjas, inklusive den svenska. Sedan 2018 är svenska Joanna Segelström, tillsammans med sonen Mikael, internationellt efterlysta efter att sålt dyr konst till investerare med löftet att köpa tillbaka konstverken med ränta längre fram. Det senare skedde dock aldrig. Mor och son hade orkestrerat ett ambitiöst pyramidspel, där de köpte sig själva ett liv i lyx, med dyra hus, båtar, sportbilar och konstgallerier världen över. Bolagets pengar kunde via Polen spåras till skalbolaget Clayrock Trading Limited på Cypern, men där tog det stopp. Genom Pandoraläckan kan nu bolagets verkliga ägare avslöjas – en polsk kollega till Joanna som nu kan krävas på miljardbelopp.
Tack regeringen!
Faktum är att mor och son Segelström, Clayrock, och andra skattefifflare kan tacka den nuvarande svenska regeringen för sekretessen. I Oxfams rapport ”Vill Sverige stoppa skatteflykten?” från 2020 avslöjas hur den svenska regeringen allierat sig med skatteparadis i EU för att blockera lagen om så kallad ”land-för-land-rapportering”, en slags regional offentlighetsprincip. Tack vare den svenska regeringen behöver bolag i Cypern, Malta, Luxemburg, eller något annat av EU:s egna skatteparadis inte lämna ut information om inhemska bolag – till exempel Clayrock. Samtidigt menar Skatteverket att Sverige årligen förlorar 113 miljarder på skatteflykten – en siffra som får ”satsningarna” i den nya ”jättebudgeten” på 74 miljarder att blekna i jämförelse. Man vill frikoppla det faktum att vårdpersonalen går på knäna, att lönerna sjunker, eller att arbetslösheten är skyhög, från det faktum att enorma summor skattepengar landar i Karibiska eller Cypriotiska brevlådeföretag, i stället för i välfärden. Medan man vill straffa de fattigas brottslighet med alla medel som står till buds, hanteras de rikas brottslighet som något naturligt, till och med oundvikligt, med ursäkten om att det är något som alla andra länder och kapitalister håller på med.
Att Magdalena Andersson nu säger att hon ”välkomnar” Pandoraläckan, eller som att Joe Biden nu kräver ”transparens” i det internationella finanssystemet, är inget mer än ett spel för gallerierna. Det är dessa politiker, jurister och finansmän som bär ansvaret för den håliga schweizerost som i dag är det internationella finanssystemet. Det är hyckleri utan dess like. I dag har kanske kapitalisterna blivit påkomna med byxorna nere, men att karusellen skulle sluta snurra, att något seriöst skulle göras åt skatteflykten, verkar inte troligt. I morgon kommer kapitalisterna definitivt använda läckan för att bli bättre på internationell skatteplanering, för att bättre kunna dölja transaktioner från allmänheten och undvika att blottas i framtida läckor. Vi kan däremot använda läckan som ytterligare ett vapen i den internationella klasskampen, som ytterligare ett sätt att förklara den globala kapitalismens ruttenhet.
I ett system byggt på produktion för ekonomisk vinst kommer de rika alltid vilja behålla en så stor del av kakan som möjligt för sig själva. Detta bekostas av nedskärningar, privatiseringar och åtstramningspaket. De som drabbas värst är alltid de redan mest förtryckta samhällsgrupperna – unga, arbetslösa, kvinnor eller minoriteter. Genom att expropriera de största företagen och ställa dem under demokratisk arbetarkontroll kan dessa högar av pengar användas för samhällets bästa, inte för att göra de redan rika ännu rikare. Dessa miljarder hade kunnat användas till att rusta upp vården, skolan, infrastrukturen eller arbetsmarknaden världen över. Det är pengar som desperat behöver investeras produktivt, inte lämnas sittandes på konton i skatteparadis. Men det räcker inte med att be snällt. Bara en internationell och revolutionär kamp för socialism kan sätta stopp för kapitalisternas korruption och girighet. Bara genom internationell klasskamp kan arbetarklassen ta makten över ekonomin, stoppa kapitalisternas flyktvägar, och sätta igång byggandet av ett annat samhälle, ett socialistiskt samhälle i Sverige och världen över.