Paprikan på ostsmörgåsen, lokalbedövning för kateter eller påslakan för babyfilten, det är några av de saker man kan läsa på en bild som uppmärksammats i sociala medier den senaste tiden. Bilden kommer från kvinnoklinik på Södersjukhuset (SÖS) där personalen uppmanats komma med förslag på saker man kan spara in på.
– Det är så jävla ovärdigt. Skäms över Region Sthlm. Skäms över SÖS, så skriver läkaren Fanny Nilsson på Twitter som en kommentar på bilden.
Det är så jävla ovärdigt. Skäms över Region Sthlm. Skäms över SÖS. pic.twitter.com/Xv9V7pmMkB
— Fanny Nilsson (@fnyosv) March 4, 2021
Enligt Maria Sjöstrand verksamhetsområdeschef för kvinnokliniken på Södersjukhuset kommer sparkraven efter feldebiteringar, vilket skapat ett budgetunderskottet på 72 miljoner som nu måste åtgärdas.
– Jag tycker att det är viktigt att alla medarbetare på kliniken är väl informerade om hur vår ekonomiska situation ser ut för att få en bakgrund till de förändringar som måste göra, säger hon i ett pressmeddelande.
Tove Broheden som är barnmorska på kvinnokliniken är dock inte särskilt imponerad och framhäver att det inte finns något att spara på.
– Att våra chefer ber oss brainstorma kring besparingar är förnedrande, menar hon i Aftonbladet.
Akil Awad, specialistläkare på SÖS och en av grundarna till sjukvårdsupproret, hävdar istället att det som händer på kvinnokliniken måste sättas i ett sammanhang.
– Just nu är kvinnokliniken i fokus, men alla kliniker kommer drabbas av besparingarna.
Det moderata vård- och valfrihetsregionrådet Tobias Nässén låtsas vara förvånad i Aftonbladet.
– Jag blev förvånad när jag hörde detta då det inte finns något politiskt beslut om sparkrav på kvinnokliniken på SÖS.
Men med tanke på att det är Nässéns blå-gröna majoritet som ansvarar för den undermåliga finansieringen av kvinnokliniken, är detta bara ett uppenbart försök att skylla ifrån sig.
Det är inte bara på kvinnoklinik på SÖS som behoven är stora. I januari i år publicerade allmänläkaren Magnus Isacson en debattartikel i Expressen där han förklarade att efter ett och ett halvt år som allmänläkare i på vårdcentralen i Tensta kastade han nu in handduken och sökte sig vidare. Så här beskrev han situationen:
”Politiker i Stockholm talar om en jämlik vård men jag är ansvarig för fler patienter i Tensta än vad jag var när jag jobbade i Vasastan. Jag förväntas handlägga en komplicerad patient med tolk på en halvtimme och på den tiden hinner jag inte mer än att gå igenom deras medicinlista. Att undersöka mina patienter är att betrakta som en lyx som ofta inte hinns med. Väntetiden för att få ett läkarbesök är flera månader.”
Han skriver också att när han jobbade i Vasastan på Johannes husläkarmottagning gick det en allmänläkare per 1900 personer, men i Tensta går det en allmänläkare per 2600 personer. Vidare skriver han:
”De styrande i Region Stockholm lägger hellre pengar på nya vårdval, nätläkare och närakuter som dränerar vårdcentralerna på pengar, trots att all forskning visar på att det viktigaste för en välfungerande primärvård är personlig kontinuitet med din allmänläkare på vårdcentralen.”
Nedskärningarna är inte begränsade till region Stockholm, utan pågår över hela landet. På Sollefteå sjukhus tänker de lägga ner intensivvårdsavdelningen och de kommer bli av med de respiratorer som räddat livet på folk under pandemin. I Skåne planerar man nedskärningar på 1,5 miljarder och på Sahlgrenska i Göteborg planerar man nedskärningar för 880 miljoner.
Det enda sättet att slå tillbaka är klasskamp. Kommunal och Vänsterpartiet måste ta strid för ett fullständigt stopp för alla nedskärningar, inklusive ett avskrivande av alla nuvarande underskott på sjukhusen. Detta måste kompletteras med en kamp mot privatiseringarna och deras konsekvenser, inklusive den extremt ojämlika vården i olika delar av Stockholm – och ett program för en allmän upprustning av hela välfärden. Ett sådant stridbart program skulle snabbt vinna ett oerhört gensvar inom hela arbetarklassen.