I Titanics anda sjunker batterifabriken Northvolt under sin egen vikt. Nu varslar företaget 1600 anställda, varav 1000 i Skellefteå, och skapar en potentiell kris för hela staden.
Företaget genomför stora nedläggningar av produktionen i Skellefteå, delar av Northvolt Labs i Västerås och delar av sitt huvudkontor i Stockholm.
En arbetare RKP pratat med berättar att man utöver de 1000 anställda i Skellefteå också planerar att avskeda samtliga konsulter:
“Fortfarande så är inte produktionen inuti fabriken i bra skick. Därför kommer det troligtvis att ske framtida varsel om de inte kan öka produktionen till den nödvändiga nivån på 100 000 celler i veckan (…) De kommer att avskeda alla konsulter. Det finns många konsulter som jobbar på företaget, vissa personer är väsentliga. Jag vet inte hur de planerar att överleva den här turbulensen utan dem.”
Många arbetare kommer nu snabbt att behöva hitta nya jobb för att inte tvingas lämna landet. Vissa utländska arbetare berättar att de blivit avskedade på sin första dag efter att ha flyttat till Sverige.
När företaget först annonserade nedläggningar och varsel av 300 anställda var kommunalrådet Evelina Fahlesson snabb med att lugna stämningen till SVT.
– Om man ser på hur Skellefteå påverkas kan det här ge oss möjligheten till en hållbar tillväxt och förändring av vårt samhälle, menade hon.
Hon sa att hon såg positivt på det hela, eftersom det visar att fokus är på fabriken i Skellefteå.
Varsel innebär alltså en möjlighet till hållbar tillväxt! Då måste det ju vara en lyckans dag för politiker i andra kommuner att över 1000 anställda nu ska tappa jobbet i Skellefteå? Vi rekommenderar inte de substanser som krävs för att klara sådan logik – oavsett hur man försöker måla upp situationen är det en katastrof för arbetarna.
En del av nedläggningen gäller katodproduktion som är, i enkla termer, ena “halvan” av battericellen. Det är en väsentlig del som företaget nu kommer att tvingas köpa in från sina konkurrenter, mest troligt i Kina. Northvolts ledning gjorde uppenbarligen ett misstag när de glömde att ställa sig frågan: Vad är ett batteri för något?
Dessutom är Volkswagen, som äger över 20 procent av Northvolt, själv i en djup kris med potentiella fabriksnedläggningar i Tyskland. Då är man föga intresserad av att fortsätta investera i ett svart hål som redan slukat över 200 miljarder kronor.
Skellefteås öde är nu bundet till företaget och den “gröna” bubblan som håller på att spricka. På Northvolt väntar utan tvivel fler uppsägningar. Även om fabriken gått på full kapacitet skulle de haft svårt att klara konkurrensen. De tusentals arbetare som fortfarande jobbar på fabriken går inte säkra.
Samtidigt är kommunen mitt uppe i sitt största investeringsprojekt någonsin, utbyggnaden av stadens hamn till en kostnad av 1,47 miljarder. Detta görs för att tillgodose behoven hos Northvolt, men också hos annan industri som väntas byggas.
Kommunen har planer på att investera 42 miljarder fram till 2034 för att ta vara på den industriella utvecklingen. Men ett hårt uppvaknande väntar. Industrins kris får effekter på hela samhället. Kommunen påpekar själv: “De flesta av dessa investeringar kan stoppas om det skulle visa sig att behoven förändras jämfört med prognosen”.
Man kan tycka att dessa investeringar ändå kan komma till nytta, men under kapitalismen kommer det inte att vara lönsamt att använda eller underhålla för befolkningens behov. Fler stora investeringar kommer att skrotas, befintliga kommer att tillåtas förfalla, och fler miljarder kommer att kastas in i en brännugn – medan arbetare får betala med nedskärningar. Människors välmående ger ingen avkastning.
En tillbakablick visar hur liknande situationer utspelats i Norrland. 1973 planerades Stålverk 80 i Luleå, en enorm utbyggnad av Norrbottens Järnverk. Det skulle vara en av svenska statens största industrisatsningar någonsin, men bara några år därpå, efter att 70-talets oljekris gav sig tillkänna, minskade efterfrågan på stål enormt. Projektet bestämdes vara olönsamt och realiserades aldrig i slutändan.
Kommunen hade dock redan förberett sig, rivit delar av stadskärnan och byggt nya bostadsområden. Efter det lämnades staden med en allvarlig ekonomisk kris.
På samma sätt kommer Skellefteå att få stå med enorma investeringskostnader som inte kan användas, många kommer att tvingas flytta och den framtidsbild man försöker måla upp vänds mer och mer till sin motsats.
Även i Boden gör H2 Green Steel än så länge bara allt större förluster. Northvolt, tillsammans med hela den “gröna” industrisatsningen i norr, är ett sjunkande skepp, och den strömvirvel som skapats riskerar att dra med sig en hel stad. Här finns dock inga kaptener som följer skeppet ned i graven, bara riskkapitalister och politiker som reserverat livbåtar för att fly medan arbetarna är fast under däck.
Det är kapitalismens sanna ansikte, och den enda vägen ut är att arbetarna själva tar plats vid rodret.