Efter omfattande luftangrepp mot Dahiyeh-distriktet i Beirut lyckades den israeliska militären mörda Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah och andra höga befälhavare inom organisationen. Det verkar som om chefen för Hizbollahs södra front, Ali Karaki, också dödades i attacken. Netanyahu beordrade attacken personligen och det är uppenbart att han provocerar både Hizbollah och dess främsta uppbackare Iran att gå ut i ett fullskaligt krig med Israel. Denna fara är nu närmare än någonsin.
Den amerikanska administrationen var snabb att meddela att den inte hade något att göra med attacken, även om israelerna uppgav att de hade informerat dem i förväg. Faktum kvarstår att de missiler som användes för att döda Nasrallah i gårdagens attack tillhandahölls av Förenta staterna. De kan försöka distansera sig, men alla kan se den amerikanska imperialismens roll här.
I ord talar de om vapenvila, men varje gång Israel genomför en av sina blodiga attacker vet de att de kan räkna med stöd från USA. Biden och hans administration – tillsammans med alla västliga regeringar som stöder Israels påstådda ”rätt att försvara sig” – är täckta från topp till tå av blodet från tiotusentals palestinier. Nu tillkommer libanesernas blod.
Det mesta som de imperialistiska västmakterna, med Förenta staterna i spetsen, är beredda att göra är att tala om fred, föreslå tillfälliga vapenvilor, medan de fäller krokodiltårar över den död och förstörelse som Netanyahu och hans regering släpper lös.
Men de kommer inte att sluta leverera vapen och militärt bistånd till Israel, vilket skulle vara det enda konkreta sättet att försvaga den sionistiska krigsmaskinen. De kommer att fortsätta att stödja Israel även om det skulle innebära att hela Mellanöstern slukas av ett regionalt krig. De kommer att fortsätta att försvara Israel även om dess handlingar riskerar att få katastrofala följder för de människor som bor i regionen, liksom för världen som helhet.
Israel kallas ofta för en ”terroriststat” av demonstranter runt om i världen. Sionisterna känner sig djupt kränkta av detta och anklagar Hizbollah i Libanon och det palestinska folket för terrorism. Låt oss vara tydliga här: det är palestinierna som är de förtryckta – det är de som drabbas av massfördrivningar från sitt hemland, det är de som tvingas in i flyktingläger, det är de som drabbas av massmord om och om igen. Och förtryckarstaten heter Israel. Det är en stat som anser sig ha rätt att bomba och förstöra, att döda och lemlästa, att hålla de förtryckta på sin plats.
De vill gärna framställa sig själva som ”civiliserade” och gillar inte att bli kallade terrorister. Men hur ska man annars beskriva det som hände i går? Luftangreppen träffade tätbefolkade områden i södra delen av Libanons huvudstad Beirut. Över 800 människor har dödats under den senaste veckan – de flesta oskyldiga civila – och minst 250.000 har tvingats fly från sina hem.
Bekaa-dalen har också utsatts för kraftiga bombningar och tusentals människor har flytt från området. Enligt en artikel i New York Times: ”Där fabriker, butiker och hus en gång stod, finns nu högar av slaggblock, förvridna metallbitar och glasskärvor. Smaragdgröna buskage är täckta av mattgrått damm, och kraftledningar – som rycktes loss från sina metallstolpar i explosionerna – dinglar över vägen och svänger med vinden.”
I vår artikel i går belyste vi hur Iran har visat extrem återhållsamhet trots ständiga provokationer. I västmedia framställs alltid Iran som angriparen och Israel som offret. Men angriparen här är Israel. Det är den israeliska regeringen, ledd av Netanyahu, som vill ha ett totalt regionalt krig. Det framgick mycket tydligt av Netanyahus tal till FN i fredags.
När man lyssnade på Netanyahu kunde ingen ha några tvivel om hans avsikter. Han lovade att fortsätta kriget mot Hizbollah.
”Så länge Hizbollah väljer krigets väg har Israel inget val och Israel har all rätt att undanröja detta hot”, sade han. ”Vi kommer att fortsätta att förnedra Hizbollah tills alla våra mål är uppfyllda.”
Han hotade också direkt Iran och hela Mellanöstern när han sade: ”Det finns ingen plats – det finns ingen plats i Iran – som Israels långa arm inte kan nå. Och det gäller hela Mellanöstern.”
Herzi Halevi, stabschef för IDF, klargjorde idag att gårdagens attack inte markerar slutet på Israels bombkampanj när han sa: ”Detta är inte slutet på vår verktygslåda. Budskapet är enkelt: den som hotar Israels medborgare – vi kommer att veta hur vi ska nå dem.” Så talar inte de som söker fred, så talar de som inleder ett fullskaligt krig.
Det faktum att IDF har skickat ut meddelanden till invånarna i Dahiyeh i Beirut om att evakuera området och flytta till andra delar av staden är en indikation på deras planer för de närmaste dagarna. Nadav Shoshani, talesperson för Israels militär, har talat mycket tydligt: ”Är vi redo för en bredare eskalering? Ja”, sade han och tillade att ’våra styrkor är i högsta beredskap’.
Den iranska regimen vill inte ha ett regionalt krig. Hizbollahs måttfulla reaktioner på den israeliska aggressionen visar att inte heller de vill öka den militära konfrontationsnivån. De ville hålla konflikten på den nivå som den har varit under det senaste året, med skärmytslingar och bombningar över gränsen.
Imperialisterna, i synnerhet européerna, vill inte ha ett regionalt krig eftersom de kan se de katastrofala följderna för dem själva. Och ändå skenar situationen iväg mot just det som de alla fruktar.
Revolutionära kommunister identifierar alltid vilka som är förtryckta och vilka som är förtryckare, och vi står på de förstnämndas sida. Här kallas krigshetsarna Netanyahu, Biden, Starmer, Macron och alla andra ledare i väst. För att stoppa deras krigshets räcker det inte med att vädja till dem. Det är som att vädja till djävulen att sluta synda. De lyssnar inte. De måste avsättas!