”Folk blir sjukskrivna varje dag på grund av att de arbetar här”, konstaterade specialistsjuksköterskan Jenny Pettersson på Danderyds sjukhus i SVT 6 januari. Snart två år in på coronapandemin finns det fortfarande inga marginaler inom sjukvården: tvärtom är situationen värre än någonsin.
Under vinterns influensa- och coronaspridning har larmrapporterna avlöst varandra, och värst är det i storstäderna. Den 2 januari konstaterade en akutläkare i P4 att ”Det är helt fullt. Alla slutenvårdsplatser är fulla. I hela Stockholm, alla akutsjukhus, alla intensivvårdsavdelningar och alla geriatriker.” På Södersjukhuset fick vårdarbetare jobba 24 timmar i sträck, samtidigt som gynekologiavdelningen fick ta emot multisjuka äldre män, något sjuksköterskorna på avdelningen säger sig inte ha kompetens för. Vårdarbetarna berättade om patienter som lämnats till sitt öde och tvingats vänta i upp till 43 timmar för att få vård. En man drabbades av hjärtstillestånd på Södersjukhuset efter att ha behövt vänta i sju timmar.
Oavsett vad man tidigare trott, är det nu smärtsamt uppenbart för vårdarbetare att det inte väntar något ljus vid tunnelns slut. I Skåne hade sjukvården sparkrav på 900 miljoner kronor under 2021. I Stockholm planeras nedskärningar bara på Södersjukhuset på 300 miljoner kronor under 2022. Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg behöver spara över en halv miljard under 2022. I Västernorrland går regionen med ett underskott på 500 miljoner kronor, vilket man naturligtvis tar ut genom nya nedskärningspaket.
Misären på landets sjukhus har lett till flertalet anmälningar till arbetsmiljöverket. Tre vårdfack gick i början av januari ihop i en stämning till Arbetsmiljöverket av Danderyds akutmottagning. I Skåne anmälde Vårdförbundet hela sjukhusförvaltningen för universitetssjukhuset till Arbetsmiljöverket. Detta efter ha gjort sju anmälningar under det gångna året utan någon förbättring av arbetsmiljön. Det är uppenbart att ledningen inte har tagit personalens utsatthet på allvar – istället har de hänvisat till att ”yrket är ett kall”!
Det finns inget som pekar på att dessa anmälningar kan leda till verklig förändring. Striden mot nedskärningar kräver kamp, vilket inte de nuvarande fackliga ledarna verkar vara beredda att ta. Det enda sättet att ta kamp mot nedmonteringen av välfärden är att ta strid för en kämpande arbetarrörelse!