Det var inte bara människan som frigjordes från kapitalismens ok under oktober 1917; den ryska revolutionen orsakade en blomstrande explosion av kultur och konst. En av de unga talanger som tydligast förkroppsligade denna enorma revolutionära livskraft var Vladimir Majakovskij.
Redan i unga år anslöt han sig till bolsjevikpartiet och fortsatte vara socialismen trogen, även efter att han valt den konstnärliga banan framför den politiska. I Majakovskijs dikter finner vi inte bara en politisk revolution, vi finner även en sann litterär revolution i form och innehåll.
Med ett barns lekfullhet hoppade han mellan komplicerade versmått och dissekerade ord för att skapa vacker poesi, fylld av revolutionär optimism i en unik lyrisk form som känns lika banbrytande idag som den var under revolutionen. “Likt en gammal mästare arbetade han utifrån sina egna lagar, oavsett om hans konstnärskap behagar eller inte”, påpekade Trotskij.
Majakovskij tillhörde den ryska futuriströrelsen och ansågs av många vara dess främsta poet. Som en reaktion mot den mysticism och idealism som präglade det ruttnande borgerliga samhället, förkastade häftigt den gamla ordningen och kulturen. Likt de italienska futuristerna dyrkade de ryska farten, teknologin och maskinen. Men där den italienska futurismen svor trohet till fascismen, svor Majakovskij och många av de ryska futuristerna trohet till den ryska revolutionen.
Majakovskij blev under och efter 1917 nära förbunden med bolsjevikpartiet. Med stor hängivenhet ställde han sin konstnärliga förmåga till revolutionens förfogande. 1918 tog Majakovskij anställning hos telegrambyrån ROSTA där han han fick i uppdrag att måla och författa propagandistiska affischer som användes för att politiskt utbilda massorna under inbördeskriget. Majakovskijs kreativa gärning präglades av en stark kärlek för revolutionen, som vackert i uttrycks i dikten Vänster marsch från 1918, när imperialistmakterna skickade armé efter armé för att krossa den unga Sovjetstaten i sin linda.
Visa dom er makt!
låt himlen klyvas av banér
vem börjar marschera med högern?
Vänster!
Vänster!
Vänster!
Majakovskij ville göra konsten till de breda folkmassornas konst, föra ut den på gatan, låta den smälta samman med deras revolutionära strävanden. Inte för inte svarade en grupp studenter i kör “Majakovskij!”, när Lenin vid ett tillfälle frågade dem vem deras favoritpoet var.
Majakovskij beundrade helhjärtat Lenin, som återkommer gång på gång i hans poesi. Men parallellt med Lenins död 1924 började byråkratiseringen av den unga sovjetstaten ta fart, under trycket av fattigdom, isolering och underutveckling. Majakovskijs avsky för byråkratin lyser igenom hela hans gärning, som i den magnifika dikten Mitt sovjetpass från 1929.
Jag kunde
med vargtänder
sluka
byråkratin
och jag
spottar och fräser
mot respekt
för titlar
och skrivklådesjuka
och varje formulär…
I pjäser som Badhuset kritiserades Stalins byråkrati och dess åtgärder för att styra den “proletära kulturen”, som i sanning innebar att all regimkritisk kultur censurerades. Denna statliga censur kväste all kreativitet hos Majakovskij och i april 1930 tog han livet av sig, ännu ett offer för byråkratin. “Kärlekens farkost har slagits sönder på det brusande livet” heter det i en av hans dikter: den statliga censuren sög all kreativ kraft ur honom.
Trotskij såg hos Majakovskij uttryck för den nya sovjetiska ungdomen.
”Under övergångsperioden var han det skrivna ordets mest oförskräckte kämpe…och en av de mest självklara föregångarna till den litteratur det nya samhället kommer skapa sig”.
Endast under kommunismen kan kulturen bli fri och mänsklig, vilket Majakovskij visade de första glimtarna av. Hans dröm är det upp till oss att förverkliga.
V. Majakovskij, 1918, Vänster marsch (till sjömän):
Marschera. Marschera ut i fören
Bort med usla frasmakare
Tyst, oratörer
Du
Har ordet
Kamrat Mauser
Alldeles för länge har vi levt under lagarna
Adam och Eva lämnade
Spring omkull Historiens Häst
Vänster!
Vänster!
Vänster!
Ohoj, blåblusar!
Styr fram
Över vrålande hav
Ånga iväg, slagskepp
Eller
Har dina köl trubbats av utan rörelse
Låt det brittiska lejonet svinga
Hans krona
Och ryta tills hans är stum och döv
Kommunen kan aldrig förgöras
Vänster!
Vänster!
Vänster!
Där
Bortom eländets berg
Breder solskenets land ut sig
Bortom svält
Bortom martyrskap-gå
Stormande med miljontals steg
Låt krigsherrarnas sända busar
Omringa oss med mord och plundring
Kommer Ryssland falla inför Ententen?
Vänster!
Vänster!
Vänster
Skarpsynens öga grumlas?
Ska vi blicka till det förflutna?
Runt världens strupe
Proletariatets finger håller hårt
Rak rygg! Visa dom er makt!
Låt himlen klyvas av banér
Vem börjar marschera med högern?
Vänster!
Vänster!
Vänster!