Friskolor, där vinst prioriteras över elevernas lärande, kombinerat med en allt stramare budget för de kommunala skolorna har nu lett till lärardemonstrationer i Stockholm och Göteborg, och fler är planerade. “Hit men inte längre. Låt det rasa. Låt det brinna” som läraren och krönikören Marie Wiman sade i sitt tal. Det är hög tid att ta kamp för skolan!
Överallt står skolorna inför stora budgetunderskott. Grundskolorna i Stockholms stad behöver 250 miljoner kronor för att inte behöva göra nedskärningar, Örebros skolor behöver 46 miljoner, och i Göteborg kommer man behöva skära ner på 500 tjänster för att få budgeten att gå ihop. Medan kraven på “effektivisering” fortsätter komma från politikerna så går lärarna och annan skolpersonal på knäna. I slutändan är det inte bara arbetarna utan även eleverna som blir lidande.
På instagramkontot Stockholms skolor larmar kan man läsa om konsekvenserna av budgetunderskotten:
‘’I min klass har jag 31 elever, 7 med flera diagnoser och ytterligare 4 med behov av särskilt stöd. Idag har vi två elevassistenter i klassen, till hösten ingen.’’
Eller som huvudskyddsombudet på en grundskola i södra Stockholm skrev:
“Jag har som huvudskyddsombud deltagit i en neddragningsförhandling på en F-9-skola där hela 12 tjänster dras ned, detta kopplat till budget. Elevantalet på skolan ökar men sex lärartjänster och sex fritidstjänster dras ned … Det är en katastrof att vi har kunnat hamna här. Det är nu hög tid att agera tillsammans.”
Behoven i klassrummen och bland eleverna försvinner inte bara för att pengarna gör det. Stora klasser gör att eleverna blir lidande, och de elever som har behov av extra stöd halkar efter då lärarna knappt har tid med det vanliga arbetet.
“Kommunen skyller på regeringen och regeringen säger att det är kommunernas ansvar. Men när jag står med 33 elever i klassrummet utan stöd, hur hjälper det mig att politikerna kastar paj på varandra? Det vi står inför nu är en fullskalig katastrof,” säger Hanna Garberg som är förtroendevald i Sveriges Lärare till tidningen Vi Lärare.
Skolan, likt många institutioner i vårt land, har länge varit ett vapen som de olika partierna använt mot varandra. Men när vi får regeringsskifte fortsätter samma nedskärningspolitik som oppositionen attackerat den sittande regeringen för. Sanningen är att det inte spelar roll om det är blått eller rött i riksdagen, budgeten ska balanseras och halveras.
I Stockholm gick Sveriges Lärare ut i en manifestation den 6 maj där 2500 demonstranter deltog. Kravet var att politikerna skulle sluta skylla krisen inom skolan på varandra och istället agera.
Manifestationen visade inte bara på det stora missnöjet och de känslor skolpersonalen har inför sin situation och framtid, utan även på kraften som arbetare har i sina händer när de agerar och går ut i kamp. 106 miljoner gick politikerna med på att skjuta till skolorna i Stockholm. De som deltog ser det som en seger och med all rätt! Dock är det inte i närheten av vad som krävs för att täcka underskotten.
Redan nu planeras liknande manifestationer i följande kommuner: Umeå, Skövde, Salem, Sjöbo och Örebro. Mer städer förväntas ansluta sig allt efter att det kokande missnöjet når sin gräns. Det är helt rätt, kampen måste fortsätta men den borde också trappas upp, genom att facket går ut i strejk. Enbart gatudemonstrationer kommer inte räcka, som de många olika välfärdsupproren under de senaste åren visat.
Kampen för skolorna är inte bara en kamp för idag. Det är en kamp för framtida generationer och lösningen kommer inte att komma genom tomma vallöften. Det finns ingen hjälp att hämta hos vår borgarklass. Det är upp till oss, dagens arbetare, att föra en hård kamp mot vår härskande klass här och nu. Vi säger nej till nedskärningarna i skolan och nej till den fortsatta privatiseringen där riskkapitalister gör sig snuskigt rika genom friskolorna!