Den tolfte december klockan tolv, gick gymnasieelever i 14 olika städer ut i strejk mot regeringens barbariska asyllagar och för att stoppa utvisningarna till Afghanistan. Strejken började på ett antal skolor i Stockholm, men inom ett par veckor spred den sig explosionsartat över landet till bland annat Göteborg, Malmö, Borås, Luleå, Örebro och många andra städer.
År 2015 gjorde regeringen en helomvändning i asylpolitiken. De gjorde tillfälliga uppehållstillstånd till norm, införde gränskontroller och ökade utvisningarna av flyktingar kraftigt. En grupp som drabbats särskilt hårt av denna rasistiska politik är ungdomar från Afghanistan. Trots att det under många år rått krigstillstånd i Afghanistan och utrikesdepartementet avråder svenska medborgare från att besöka landet, fortsätter den svenska staten skicka tillbaka ungdomar till Afghanistan. Situationen är enligt nätverket ”Vi står inte ut” så outhärdlig att 124 ensamkommande har försökt ta sitt liv bara i år.
Kampen mot utvisningarna engagerar många gymnasieelever, som ofta har afghanska flyktingar på sina skolor. Redan den 15 februari i år strejkade över tvåtusen gymnasieelever mot utvisningar. I augusti inleddes en sittstrejk av ensamkommande ungdomar som hade fått nog, som snabbt spred sig över landet. I samband med att den tog slut började en ny skolstrejk planeras.
Över 2000 gymnasieelever på medborgarplatsen i Stockholm
Initiativet till den nya strejken togs i Stockholm, och under flera veckor höll elevkommittéer möten på sina skolor för att förbereda strejken. Och trots piskande regn och hot från skolledning och polis, tog sig över 2000 gymnasieelever från Stockholms gymnasier ut i strejk för en demonstration på medborgarplatsen – däribland Globala Gymnasiet, Kulturama Gymnasium, Södra Latin, Kungsholmen Gymnasium och många andra. Klockan 12 lämnade eleverna klassrummen och gick från skolan beväpnade med banderoller och slagord. Klockan 13 samlades alla strejkande skolor på torget Medborgarplatsen.
Många skolor tog sig till Medborgarplatsen i demonstrationståg. På bland annat Globala gymnasiet hotade polisen eleverna att de skulle gripa ”de ansvariga”, om de använde sina banderoller och skrek slagord. Detta skandalösa hot väckte ilska bland eleverna, men man tvingades gå till Medborgarplatsen under tystnad. Detta är ett övergrepp på den grundläggande demokratiska rätten att demonstrera, och tyvärr en läxa i hur tunn den borgerliga så kallade ”demokratin” egentligen är.
Väl på Medborgarplatsen var kämpaglöden hög och många som kamrater från Revolution talade med vittnade om sin frustration och ilska över den inhumana rasistiska flyktingpolitiken. Talen hölls dels av ensamkommande som fruktar för sin framtid och sina liv, men också av vänner och klasskompisar som ville stoppa sina vänners utvisningar.
I talen riktades ilskan mot de politikerna som med sina beslut gjort sig ansvariga för otaliga mänskliga tragedier. En talare uttryckte att det enbart är genom en hårdnackad kamp som vi kan få en förändring, eftersom politikerna svikit. Att vägen framåt måste vara demonstrationer, strejker och blockader. Detta fick ett massivt bifall från de strejkande eleverna.
Över 600 demonstrerade i Göteborg
På initiativ av elever från Schillerska gymnasiet drogs en kampanj för skolstrejk igång även i Göteborg. Den spred sig snabbt. På Rytmusgymnasiet tog ett par elever från Revolution initiativet, och snart spred sig strejken även till Donnersgymnasiet och Ingrid Segerstedt-gymnasiet. Vid tolvslaget lämnade eleverna skolorna för att ta sig till Gustav Adolfs torg.
På universitetet hade Marxistiska Studenter kampanjat för att få ut så många studenter som möjligt för att demonstrera med gymnasieungdomarna, och dessa studenter slöt nu upp i en livlig demonstration med eleverna från Schillerskagymnasiet till Gustav Adolfs torg. Tåget hade stora banderoller med krav på flyktingamnesti, och i studentdelen vajade röda fanor och många bar plakat med budskap som ”Refugees welcome – Låt kapitalisterna betala!”
Väl på torget talade såväl elever från de olika skolorna, som poeter och företrädare för olika stödorganisationer för flyktingar. Från Revolution talade Zara Henriksson, initiativtagare på Rytmusgymnasiet. Hon förklarade att grundproblemet är kapitalismen.
– Resurserna för att låta människor stanna finns, problemet är att de ligger i den rika klassens, alltså borgarklassens, händer. Därför kan resurserna inte användas för den stora massan människors intressen, utan bara det rika fåtalets.
Alla närvarande lyssnade spänt på varenda talare och poet, och avbröt ofta med rop och spontana applåder. Från Revolution och Marxistiska Studenter talade även Fredrik Albin Svensson, som framhöll den svenska borgarklassens hyckleri, till rungande applåder.
– 2011 toppade Sverige listan på störst vapenexport per person i hela världen. De allra rikaste i det här landet, borgarklassen, tjänar massivt på kaoset i Mellanöstern. Börja där, ta deras egendomar – de största företagen – de har visat sig odugliga att sköta dem i samhällets intresse!
En strejk i över 14 städer
Till skillnad från skolstrejken i februari som bara ägde rum i Stockholm, hade skolstrejken denna gång fått spridning över hela landet. I Malmö trotsade 60 tappra elever från Malmö Latinskola sin skolledning och elevkår och gick ut i strejk. Och mellan 100–200 elever gick ut i såväl Boden, Borås, Uppsala och Piteå, som Ystad och Lund. Även i Vårgårda, Gävle, Åmål, Tranås, Luleå och Örebro strejkade och protesterade elever.
Det är tydligt att unga inte har för avsikt att passivt titta på medan omvärldens barbari fortgår. Skolstrejken den 12 december var ett fantastiskt initiativ, och nästa elevaktion har utan tvekan potentialen att bli ännu större. Alla stora fackförbund borde följa ungdomarnas exempel och strejka i solidaritet. Det är det enda sättet att utmana borgarklassens försök att ställa välfärd mot invandring, och arbetare mot arbetare. Särskilt lärarfacken borde stå i första ledet för att ansluta sig.
Kampen mot den rasistiska flyktingpolitiken har bara börjat, och sanningen är att en verklig förändring bara kan komma genom massiv kamp, och i sista hand en socialistisk revolution. Resurserna finns för att ta emot varenda flykting som kommer hit och ge utbildning, jobb och bostäder – men de ligger i ett fåtal miljardärers fickor.
Den tyska tidningen Der Spiegel har lyft statistik som visade att skatteflykten i EU kostar omkring 100 gånger mer än EU:s totala flyktingmottagande. Med dessa pengar skulle vi kunna hjälpa flyktingar och samtidigt rusta upp välfärden, vilket politiker och borgare låtsas står i motsättning till varandra. Men det är bara genom att avskaffa kapitalismen som vi kommer åt pengarna. Refugees welcome – låt kapitalisterna betala!
Det enda sättet att få slut på krigen och fattigdomen som människor tvingas fly ifrån är genom en socialistisk revolution på världsskala. Så kan vi en gång för alla stoppa det kapitalistiska och imperialistiska barbari som stänger gränser och tvingar människor på flykt.
