I Labourpartiet härjar ett inbördeskrig mellan högern och vänstern. Flera inom vänstern, däribland den före detta partiledaren Jeremy Corbyn, har avsatts eller uteslutits. För att kämpa tillbaka har vänstern kallat till en extrainsatt konferens för att kämpa för interndemokrati och ta tillbaka kontrollen över partiet. Revolution har pratat med Dylan Cope medlem i Labourpartiet och Socialist Appeal, den brittiska sektionen av den internationella marxistiska tendensen.
För snart ett år sedan valdes Sir Keir Starmer till ny partiledare för Labourpartiet i Storbritannien, med löftet att försvara Corbyns vänsterpolitik och hålla ihop partiet. Men hans mål var alltid att driva partiet åt höger, backa bandet till Tony Blairs dagar och bevisa sig för borgarklassen.
”Det var så han blev vald, genom att dölja sina sanna färger, dölja sina sanna åsikter. Men redan en vecka efter att han tillsatts som partiledare började han attackera vänstern och ta avstånd ifrån den politik som han hade lovat att stötta.” förklarar Dylan.
För att göra det var han tvungen att ta sig an de hundratusentals medlemmar som gick med i partiet under Corbyn, samt rensa ut och demoralisera hela vänstern i partiet. Han gav sig först på Rebecca Long-Bailey, vänsterns kandidat i partiledarvalet. Rebecca avsattes från sin position som utbildningsminister i skuggregeringen för grundlösa anklagelser om antisemitism. Dylan minns anklagelserna:
”Det var en fullkomlig fars, fullkomligt nonsens. Hon retweetade en intervju, i vilken författaren nämnt att den amerikanska polisen lärt sig vissa tekniker från den israeliska polisen, vilket tydligen räckte för att få henne avsatt.”
Starmer har gått skarpt åt höger på alla punkter: han röstade för den så kallade ”Spy Cops Bill” som gav utökade befogenheter till polisen, han fördömde Black Lives Matter-demonstrationerna i somras och vägrade stötta lärarnas fackförening när de krävde en säker återgång till skolorna under pandemin. Vänsterministrar i hans skuggregering har i sin tur ersatts med gamla Blairiter som Baron Mandelson, tidigare handelskommissionär i EU som uttryckt sig vara ”oerhört avslappnad om att människor blir löjligt rika”.
Efter Rebecca Long-Bailey var nästa på tur i Starmers utrensning ingen mindre än Corbyn själv. Först blev han avstängd ur Labourpartiet, återigen för påhittade anklagelser om antisemitism. Först efter protester från medlemmarna fick han tillbaka sitt medlemskap, men han tillåts fortfarande inte delta i parlamentsgruppens arbete.
Många medlemmar svarade med att lägga fram motioner till stöd för Corbyn i de lokala Labourföreningarna. Men även detta möttes av hård repression från högern. Den återinsatte blairiten David Evans förbjöd all diskussion i partiet rörande uteslutningarna. Dussintals lokala ordföranden och sekreterare uteslöts enbart för att de tillåtit motioner och diskussioner om de här frågorna.
Hittills har 50 000 medlemmaraktivt lämnat partiet i ilska över uteslutningarna och högersvängen, men Dylan tror att ännu fler bara väntar på att deras medlemskap ska gå ut. Högern har inlett en offensiv mot vänstern i partiet, och de är tydliga med att de inte skyr några medel. Som svar lanserade vänstern en kampanj i februari för att den nationella exekutivkommittén skulle kalla till en omedelbar extrainsatt konferens för Labourpartiet, för att stoppa uteslutningarna och försvara interndemokratin. En sådan ”recall”-konferens, skulle bestå av ombuden från den förra konferensen 2019 där vänstern hade en majoritet.
Kampanjen fick snabbt stöd från flera ledande medlemmar i Labourpartiet, samt olika lokala vänstergrupper och fackföreningar som The Socialist Campaign Group (SCG), Unite, Fire Brigade Union (FBU), Bakers, Food and Allied Workers’ Union (BFAWU), Momentum, Don’t Leave, Organise, Labour4Clause4 och inte minst Socialist Appeal.
Som en del i kampanjen organiserades en turné, med lokala möten online runt om i landet med talare från kampanjen. Turnén avslutades med ett möte med över 400 deltagare, där huvudorganisatören Rob Sewell förklarade: ”Du kan inte bekämpa eld med en dammvippa … om vi vill vinna så måste vi vara lika bestämda och hänsynslösa som de är. Anfall är bästa försvar! … Vi måste kämpa tillbaka med alla medel till vårt förfogande!”
Labourmedlemmar från hela landet stöttade kampanjen och 25 lokala partiföreningar lade fram motioner för en extrainsatt konferens. Kampanjen nämndes även i tidningar som Huffington Post, The Independent, och Morning Star.
Den 11 mars möttes exekutivkommittén och på dagordningen stod frågan om en extrainsatt partikonferens för att diskutera krisen i partiet – men motionen för en extrainsatt konferens togs inte ens upp för omröstning.
”De vägrade att ens diskutera frågan”, förklarade Dylan ”så det var inte ens en formell avvisning. Motionen besegrades inte i någon omröstning, vilket med största sannolikhet ändå hade hänt, högern har nämligen en majoritet i exekutivkommittén. Men att de inte ens röstade är en skandal som kanske till och med visar att de inte var helt säkra på att de skulle vinna en sådan omröstning.”
När Laura Pidcock, en Corbynsupporter och före detta minister, opponerade sig mot att frågan inte ens togs upp för omröstning kallade ärkeblairiten Dame Margaret Beckett henne för en ”dum kossa”. Så mycket för interndemokratin!
Socialist Appeal och många andra har nu tagit strid för en särskild konferens bara för vänstern. Dylan förklarar:
”Jag tror att Matt Wrack från brandmännens fackförening först höjde idén om en konferens för vänstern i Labourpartiet, som ett sätt för fackföreningarna och lokala vänsterorganisationer att komma samman och utveckla en strategi för rätt väg framåt, för hur vi ska kämpa tillbaka mot högern.”
Högern är beredda att använda alla medel till sitt förfogande för att gå borgarklassen till mötet, de är inget annat än borgarklassens agenter i arbetarrörelsen. Den här striden kommer inte vara över förrän hela högern drivits ut ur partiet. Det kommer att kräva en hård strid, eller som Dylan uttryckte det:
”Istället för att säga till Keir Starmer att ’vi behöver enhet, varför attackerar du oss? Du sa att du skulle ena oss.’ Så borde vänstern säga: ’Vet du vad, du har rätt! Det här är ett inbördeskrig. Du attackerar oss, men vi kommer att kämpa tillbaka och det är så här som vi kommer göra det!'”