Den härskande klassen vill gärna tro att vårt samhälle och alla dess plågor är något naturligt. “Den mänskliga naturen”, får vi höra, gör oundvikligen att vissa förtrycker och exploaterar andra, att män förtrycker kvinnor, att vissa bor under broar medan andra bor i palats. Men forskning visar tvärtom att under majoriteten av människans historia har vi levt under jämlikhet – utan könsförtryck, klasser och stat.
Nedan följer ett utdrag ur “Kvinnans nederlag: egendomen, förtrycket och familjen”, som vi hoppas kan tjäna som inspiration till vidare läsning.
Denna artikel är en nedkortad version av “The fall of woman: property, oppression and the family” av Fred Weston. Läs den på engelska här: https://marxist.com/the-fall-of-woman-property-oppression-and-the-family.htm
Det diskuteras ofta huruvida ”matriarkat” någonsin har existerat, men det är en missvisande debatt. Matriarkat innebär att kvinnor styr, men det som faktiskt har existerat är matrilinjär härstamning: härstamning genom moderns linje under det mänskliga samhällets allra tidigaste period. Avsaknaden av strikt eller permanent parbildning innebar då att det inte fanns något säkert sätt att veta vem fadern var.
Än idag finns det flera exempel på matrilinjära samhällen.
I provinserna Yunnan och Sichuan i Kina lever Mosuo-folket, där släktskapet fortfarande spåras genom kvinnorna i familjen och egendom ärvs genom den kvinnliga släktlinjen. Barnen tillhör och bor i sin mors hushåll. Mosuo-männen har till uppgift att uppfostra sina systrars och kusiners barn (ett fenomen som också antropologen Lewis Henry Morgan beskrev i de matrilinjära samhällen han studerat). De ansvarar också för djuruppfödning och fiske, vilket de lär sig av sina morbröder och äldre manliga familjemedlemmar.
Bribri i Costa Rica, Minangkabau på västra Sumatra, en del av Akan-folket i Ghana och Khasi i Indien har fortfarande en kvinnlig släktlinje.
Inget av dessa samhällen har haft någon kontakt med, eller påverkat, varandra.
Denna härstamning och detta arv av den egendom som fanns genom moderslinjen stärkte naturligtvis kvinnans ställning i samhället. Men det finns en annan viktig faktor i det förhistoriska samhället som måste tas med i beräkningen: jägar- och samlarsamhällets extremt jämlika natur.
Urkommunism
Colin Renfrew, professor i arkeologi vid Cambridge University och parlementsledamot för konservativa Torypartiet i Storbritannien 1991–2021, kan knappast anklagas för att ha kommunistiska sympatier. Men i sin bok, Prehistory – The Making of the Human Mind, skriver han följande:
”Tidiga jägar- och samlarsamhällen, liksom våra paleolitiska förfäders samhällen, verkar alltid ha varit jämlika samhällen, där individer deltog på lika villkor”.
Vad byggde denna jämlikhet på? I jägar- och samlarsamhällen fanns ingen indelning i klasser, inga ägare av produktionsmedel, ingen fast egendom. Den lilla ”egendom” som fanns var rudimentära verktyg och vapen för att jaga och slakta djur och för att söka föda samt de kläder som människor bar.
Eftersom det inte fanns någon privategendom eller indelning av samhället i klasser, fanns det inte heller några exploatörer och exploaterade, och därmed inte heller någon väpnad apparat som stod över samhället. Därför kallade Marx och Engels detta samhälle för urkommunism.
Långt före de moderna undersökningarna, kunde Engels redan i Familjens, privategendomens och statens ursprung förklara grunddragen i detta samhälle. Han baserar sig på den amerikanske antropologen Lewis Henry Morgan, som bland annat skrev följande:
”Staten existerade inte. Deras regering var i allt väsentligt demokratisk, eftersom de principer enligt vilka gens, fratri och stam var organiserade var demokratiska.”
I sin beskrivning av de amerikanska urinvånare han länge levde med, irokeserna, skrev han att: ”varje hushåll praktiserade kommunism i sitt levnadssätt”.
Detta samarbete kom alltså inte från någon abstrakt altruistisk anda, utan var en materiell nödvändighet. Människor är inte särskilt snabba eller starka jämfört med många andra djur. Som isolerade jägare och samlare skulle vi ha varit i ständig fara för att bli angripna av de stora rovdjuren, samtidigt som vi skulle ha haft mycket svårare att skaffa mat.
Jakt, samlande och matrilokalitet
Det verkar som om det fanns en arbetsfördelning mellan könen i jägar- och samlarsamhällena, även om den varierade från folk till folk och inte var strikt som i senare tiders klassamhällen.
Män deltog ibland i insamlandet och kvinnor hjälpte till med jakten, vilket har visats av nya fynd av kvinnor som begravts med sina vapen. Men i allmänhet tenderade männen att gå på jaktresor och kvinnorna att samla föda.
Det ena var inte mindre viktigt än det andra. Faktum är att männen ibland återvände tomhänta från jaktturerna, medan kvinnorna alltid fick med sig något hem när de letade efter föda. Kit Opie och Camilla Power förklarar i Grandmothering and Female Coalitions – A Basis for Matrilineal Priority? att studier bland !Kung-folket i Kalahariöknen visat att ”samlandet bidrar med 60 till 80 procent av den totala kosten”.
Idén om att kvinnorna skulle varit helt beroende av männen – och att en kvinna därför även i de tidiga mänskliga samhällena var tvungen att söka upp en enskild man för att överleva – håller alltså inte.
Opie och Power förklarar också de äldre kvinnornas roll, som inte längre kunde föda barn, men som senare i livet kunde spela en nyckelroll genom att hjälpa till att försörja sina döttrars avkomma. Detta skulle förklara familjernas matrilokala karaktär – kvinnor som håller sig nära sina mödrar – och därmed också samhällets matrilinjära karaktär.
De påpekar att:
”Bevis från molekylärgenetiken tyder på att en uråldrig tendens hos kvinnliga släktingar att hålla ihop kvarstod när den moderna människan uppstod. Studier visar på skillnader i filopatri [en individs tendens att återvända till, eller stanna kvar i, sitt hemområde eller födelseplats] mellan jägar- och jordbruksbefolkningar i Afrika söder om Sahara.
Ju större beroende av jakt i dessa befolkningar, desto mindre sannolikt är det att de är virilokala [att män stannar och kvinnor flyttar].”
Kvinnorna i jägar- och samlarsamhällen tenderade att stanna inom en grupp där kvinnorna var besläktade, med mödrar, systrar, kvinnliga kusiner, men där männen som de parade sig med kom utifrån. Allt detta är en slående bekräftelse på det som Lewis Henry Morgan beskrev redan 1877.
Detta har naturligtvis en enorm betydelse för kvinnans ställning i dessa samhällen. Enskilda kvinnor flyttade inte från sin fars hus till sin mans hus och stannade där, omgivna av hans släkt, vilket är mycket vanligt i dag över hela världen. Detta innebar att de var betydligt mindre beroende av sin partner.
Istället var kvinnornas partner omgiven av kvinnans släktingar på alla sidor och i viss mån beroende av dem.
I vissa fall var manliga jägare tvungna att ge all sin fångst till sin partners mor innan hon fördelade den inom familjen. Inte undra på att överlevande exempel på dessa samhällen ser en så låg grad av våld mot kvinnor jämfört med vårt eget.
Egendom, ojämlikhet och monogami
Detta jämställda levnadssätt började förändras efter jordbrukets uppkomst, i det som kom att kallas den neolitiska revolutionen, för cirka 12 000 år sedan. Arkeologiska fynd från hela världen tyder på att arbetsfördelningen mellan män och kvinnor började förändras.
De direkta orsakerna varierar från plats till plats, men ett antal viktiga faktorer spelade uppenbarligen en roll: stigande födelsetal och därmed större ansvar för barnomsorg, större krav på livsmedelsbearbetning och så småningom användning av tyngre redskap som plogen.
I en studie som publicerades av Social Science Research Network 2012 förklaras detta:
”[…] övergången till jordbruk ledde till en arbetsfördelning inom familjen, där mannen använde sin fysiska styrka i livsmedelsproduktionen och kvinnan tog hand om barnuppfostran, bearbetning och produktion av livsmedel och andra familjerelaterade uppgifter.”
Den fortsätter:
”Följden blev att kvinnans roll i samhället inte längre gav henne ekonomisk bärkraft på egen hand. Den allmänna förändringen av arbetsfördelningen i samband med den neolitiska revolutionen försämrade kvinnornas möjligheter att välja en annan väg (utanför äktenskapet), vilket ökade männens förhandlingsstyrka inom familjen, vilket över generationer ledde till normer och beteenden som formade den kulturella synen på könsroller i samhället.”
Vid sidan av den förändrade arbetsfördelningen verkar det också ha skett en övergång från matrilokalitet till patrilokalitet, vilket skulle ha haft en ytterligare inverkan på kvinnans ställning i hemmet.
I en undersökning av mitokondrie-DNA från 40 afrikanska folk söder om Sahara visades ”en slående skillnad i den genetiska strukturen hos livsmedelsproducerande (bantu- och sudanesisktalande) folk och jägar- och samlarfolk (pygméer, !Kung och hadza)”. Kvinnor bland jägare och samlare var mer benägna att stanna kvar hos sina mödrar efter äktenskapet än kvinnor från livsmedelsproducerande folk som var beroende av jordbruk, vilket tyder på en stark koppling mellan jordbruk och patrilokalitet.
| Friedrich Engels, 1884, Familjens, privategendomens och statens ursprung “Vad vi för närvarande kan säga om hur man kommer att ordna de sexuella relationerna efter att kapitalismen sopats undan, har i huvudsak negativ karaktär, alltså begränsar sig främst till vad som kommer att försvinna. Men vad ska komma istället? Det kommer att avgöras när en ny generation vuxit fram: en generation av män som aldrig i livet haft anledning att köpa en kvinna, varken med pengar eller några andra maktmedel – och av kvinnor som varken behövt hänge sig till en man utifrån något annat övervägande än verklig kärlek, eller avhålla sig från sin älskade i rädsla för de ekonomiska konsekvenserna. När sådana människor uppstår, kommer de inte att bry sig ett dyft om vad vi idag anser att de bör göra. De kommer att skapa sin egen praxis och sin därefter avpassade offentliga mening om den enskildes praxis – punkt slut.” |
Exakt när den matrilinjära härstamningen övergick i patrilinjäritet är nästan omöjligt att fastställa. Förändringen skedde under en avlägsen period i det oupptecknade förflutna, och varje enskilt samhälle utvecklades på sitt eget sätt och i sin egen takt. Men det är säkert att denna övergång ägde rum någon gång mellan jordbrukets uppkomst och uppkomsten av de första klassamhällena för ungefär 5000–6000 år sedan, eftersom vart och ett av dessa samhällen var patrilokalt, patrilinjärt och framför allt patriarkaliskt.
Lewis Henry Morgan identifierade nyckeln till detta dramatiska skifte i uppkomsten av privat egendom:
”[…] frågan om arv skulle säkerligen uppstå, öka i betydelse i takt med att egendomen ökade i variation och mängd, och resultera i någon slags fastställd regel för arv.”
Egendom uppstod inte omedelbart som privat, eftersom arvsreglerna till en början baserades på det gemensamma ägandet av mark och boskap inom genser, det vill säga de större familjeenheter som utgjorde grunden för samhället ända fram till bildandet av de första staterna. Detta innebar att egendom inte kunde överlåtas utanför gensen.
Inom de matrilinjära genserna förblev barnen inom moderns gens. Därför var det genom den kvinnliga linjen som egendom ärvdes. Detta innebar att männens barn inte befann sig i sina fäders gens, utan i sina kvinnliga partners. Vid en viss punkt, när männen samlade på sig allt större egendom, skedde emellertid en förändring som innebar att äganderätten gick i arv genom den manliga linjen.
Som man kan se på en mängd neolitiska platser bestod de urkommunistiska traditionerna även ett tag efter jordbrukets uppkomst. Den ökande produktiviteten och överskottet inom jordbruket innebar dock att det bara var en tidsfråga innan klasser skulle uppstå, och med dem social ojämlikhet, vars första offer var kvinnorna.
Under perioden mellan de tidiga bofasta jordbrukssamhällena och uppkomsten av historiens första civilisationer fullbordades denna process i många delar av världen, oberoende av varandra: däribland i Mesopotamien (nuvarande Irak), Egypten, Central- och Sydamerika, Kina, Sydasien och delar av Afrika söder om Sahara.
En ny samhällsform växte fram, där de manliga ägarna av egendom började påtvinga kvinnor tidigare okända villkor. Det enda sättet att försäkra sig om att kvinnan födde mannens barn var att införa strikta uppföranderegler, som att kvinnorna inte fick lämna huset utan sällskap och att de skulle vara strikt äktenskapligt trogna.
Familjens framtid
Det hävdas ibland felaktigt att kapitalismen är roten till kvinnoförtrycket. Det stämmer inte. Det som däremot är sant är att den kvinnofientliga kulturen fortsätter att frodas under kapitalismen och används aktivt av den härskande klassen när dess ställning hotas, som vi ser idag.
Rasism, homofobi, transfobi, religiösa och etniska motsättningar – allt ses som användbara verktyg för att ställa en grupp arbetare mot en annan. Detta är ett starkt skäl till att kärnfamiljen fortfarande framställs som en av ”civilisationens hörnstenar”, och alltid kommer att vara det under kapitalismen.
Vår uppgift idag är att kämpa för att störta det nuvarande förtryckande kapitalistiska systemet, som har överlevt sin historiska roll.
Först när alla de motsättningar som följer av detta samhälle har undanröjts, och när produktivkrafterna har befriats från vinstintressets tvång och ställts under kontroll av dem som producerar rikedomarna – arbetarklassen – då kommer de materiella förhållandena att förändras radikalt, och lägga en ny grundval för hur de kommande generationerna kommer att förhålla sig till varandra. Relationerna mellan människor kommer äntligen att befrias från materiella behov och från den snedvridna moral som klassamhället påtvingar dem.