Under kristider som denna pratas det mycket om hur arbetare och ungdomar måste dra åt svångremmen och acceptera försämringar eftersom resurserna ”inte räcker till”. Samtidigt som allt färre undersköterskor, lärare och sjuksköterskor tvingas arbeta allt hårdare breder både den direkta och indirekta korruptionen ut sig. Men det är svårt att få reda på dess omfattning, eftersom vi bara ser toppen av isberget i form av skandaler som avslöjas i medierna. Allt ifrån enskilda politiker och tjänstemän till hela myndigheter roffar åt sig och lever lyxliv på vår bekostnad som aldrig förr.
Ett tydligt exempel på den dubbelmoral som präglar de tjänstemän och politiker involverade i korruption var när ledningen för Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg sommaren 2013 stängde ned Mölndals akutmottagning på grund av bristen på vårdplatser. En vecka senare åkte de på spa för ungefär 110 000 kr. Ändå hade sjukhusdirektör Barbro Fridén mage att säga senare i augusti samma år till GP om sjuksköterskornas krav på en ingångslön på 25 000 att ”Vi blir bankrutt om vi ger dem några hundralappar mer”.
Andra exempel är statliga institutioner som festat dyrt för skattepengar. Som Näringsdepartementet, då lett av Annie Lööf, som 2013 anordnade ett jippo vars slutnota hamnade på 600 000 kronor. Stiftelsen för strategisk forskning har under de senaste åren festat för 9,3 miljoner, och Tillväxtverket har sedan 2010 lagt 16,5 miljoner kronor för sådant som lyxhotell, spabehandlingar, middagar och tjänstbilar. Samma politiker som är ansvariga för detta, argumenterar för att ungdomar måste acceptera låglönejobb för ”samhällets bästa”.
Även Säpo har under flera år lämnat in felaktiga redovisningar. De spenderade 5,3 miljoner på en fest och betalade endast tillbaka 140 000. Efter avslöjandet beslutade den borgerliga regeringen att Säpos kostnader inte får granskas då det kan hota ”rikets säkerhet”. De sex AP-fondernas 260 tjänstemän (varav en del tjänar mer än statsministern!), som fått förtroendet att förvalta 800 miljarder av våra pensionspengar, skulle kunna utgöra en helt egen artikel med det sammanlagda antalet avslöjade lyxresor, privata inköp med kreditkort och alkoholförråd som betalas med skattemedel.
Ojämlikhet och korruption under kapitalismen är inget nytt. Men under efterkrigstiden ökade arbetarklassens levnadsstandard under en lång period, vilket ändrade synen på den borgerliga staten. Man började uppleva den som ett verktyg för arbetarklassen, snarare än ett förtryckande organ, vilket är dess verkliga roll under kapitalismen. Visserligen identifierade många korruptionen redan då – inte bara i borgerliga partier – utan även i arbetarrörelsens ledning. Men det är betydligt svårare att tolerera när majoriteten av befolkningen samtidigt blir drabbade av nedskärningar och försämringar.
Mutor och korruption
Göteborgs kommun har präglats av en rad olika mutskandaler som involverat företag och politiker. Det sätter ”Göteborgsandan” – som den före detta socialdemokratiska Göteborgspampen Göran Johansson kallade den goda relationen mellan politiker och företag – i nytt ljus. Kommunala tjänstemän har bland annat bott gratis på franska Rivieran och fått lägenheter renoverade för miljontals kronor. När Janne Josefsson ville granska några av fallen mer ingående hyrde kommunen snabbt in Securitasvakter och beslutade att varken kamerainspelning eller intervjuer fick förekomma inom dess lokaler.
Korruption har avslöjats hos både socialdemokratiskt och borgerligt styrda kommuner och landsting, liksom den tidigare socialdemokratiska regeringen och alliansregeringen. Ett flertal ministrar fick avgå under högerregeringens tid vid makten, inte minst i början av mandatperioden 2006. Känslan av att hela det politiska etablissemanget är ruttet och korrupt ökar därför alltmer, framförallt bland de som lagt sin röst på SD, de som inte röstat alls och de som röstat blankt.
Det är därför viktigt att bland annat ha avslöjanden som dessa i åtanke när man ojar sig över SD:s framgångar och de ”oansvariga” som inte röstar. Därför skulle Vänsterpartiet i ljuset av dessa skandaler vinna mycket på att ta avstånd från hela det ruttna etablissemanget och avslöja det mygel och den korruption som ständigt genomsyrar kapitalismen överallt, istället för att se sig som en del av de ”ansvariga” och misskrediterade riksdagspartierna.
De flesta som avslöjas på ett eller annat sätt är personer som redan tjänar bra mycket mer än en hårt slitande arbetare, och det bör understrykas att i de fall som överhuvudtaget utreds så är konsekvenserna för de skyldiga ofta löjeväckande. Samtidigt är vi andra ”vanliga dödliga” väl medvetna om de hårda konsekvenserna av att hamna på efterkälken med en räkning, inte kunna betala hyran eller att haffas av en kontrollant i kollektivtrafiken. Det finns idag en lag för de rika, och en helt annan för de fattiga!
Kamp mot korruption – kamp för ett annat samhälle
I ett socialistiskt samhälle skulle de som missbrukar en maktposition kunna avsättas direkt, i motsättning till dagens samhälle där vi tvingas vänta flera år tills nästa val. Kapitalismens extremt begränsade demokrati, kombinerat med de tuffa arbetsvillkoren, gör att vanliga människor har väldigt lite insikt i de viktigaste politiska och ekonomiska besluten som fattas, utan möjlighet att påverka dem.
Vad dessa skandaler visar är å ena sidan kopplingen mellan politiker och den ekonomiska eliten, och att vi lever i ett samhälle som i grunden är orättvist, förtryckande och baserat på lögner och illusioner. Alltfler människor kommer med tiden inse att det inte bara är en fråga om att byta ut enskilda politiker, utan hela det ekonomiska systemet, för att få ett slut på detta barbariska slöseri med mänskliga resurser en gång för alla.