I hela vår kommunistiska international växer vi oerhört fort. I både USA och Kanada har vi precis nått 700 kamrater. Nedan följer två rapporter från olika städer om hur de bygger.
Att kombinera möten och agitation på New Yorks tunnelbana
På mötet diskuterade vi hemlösheten under kapitalismen, vad agitation är och hur vi kan använda det för att organisera mot kapitalismen. Vi gjorde ett flygblad som vi kunde utgå ifrån.
Direkt efter mötet tog vi oss till tunnelbanan och satte igång. Vissa kamrater höll tal, andra delade ut flygblad och sålde tidningen, några filmade – och sedan roterade vi. Detta skulle man kunna göra var som helst där det finns mycket folk.
Efter lite mindre än en timme hade vi sålt två–tre tidningar, och en person hade anmält sig för att gå med via hemsidan efter att ha fått ett flygblad. Dessutom hade vi lärt oss att förklara marxismens idéer på ett helt annat sätt.
Att hoppa på en tunnelbanevagn, ställa sig på en parkbänk eller ställa sig på ett ställe med mycket folk och använda rösten för att leverera skarpa argument – allt detta kräver modet att ta chansen, och den politiska förståelsen för att ge ett övertygande tal. Samtidigt som man tränar sig i att vara en bolsjevikisk agitator, drar man många ögon och öron till vårt parti och vårt program.
Efter att ha gjort det en gång, smälte rädslan bort. Alla blev snabbt betydligt bättre på att tala. Alla kamrater kan göra detta, även om man är helt ny. Det är en fantastisk träning för de framtida klasstrider vi har att delta i.
Djärva initiativ i Dallas
Vi hade ingen grupp på plats i Dallas, men många av oss hade orsak att tro att där skulle finnas gott om kommunister. Föga förvånande, hade vi rätt.
Vi tog oss till universitetet och satsade på att både synas och höras. Vi höll tal efter tal. Vid en punkt ställde sig en kamrat på en stol i kafeterian och förde ut våra idéer till rummet. Vi diskuterade både med studenter och arbetare, lyssnade på vad de hade att säga och lyfte behovet av socialism. Vissa kom tillbaka med sina vänner för att fortsätta diskussionen.
Vi spred vartenda flygblad vi hade om Aaron Bushell och Palestina, och attraherade så många att folk fortsatte komma när vi packade ned våra saker för att skriva upp sig. En arbetare på universitetet ropade “Äntligen! Ni är här!” och uttryckte “stort intresse för att studera Lenin och bolsjevismen.” Han köpte material för 29 dollar och skrev upp sig.
På fyra timmar hittade fyra kamrater 22 personer som ville gå med och sålde tidningar för 60 dollar. Kamraten som bor närmast staden fick omedelbart uppgiften att organisera de nya kamraterna i en kommunistisk cell.
Med diskussioner och agitation, visade vi framgångsrikt att det utan tvivel finns ett stort vakuum i Dallas: många arbetare, studenter och ungdomar vill desperat organisera sig som kommunister! Vi visade dem att Revolutionary Communists of America är deras parti!
- Framåt för RCA!
- Framåt till 100 medlemmar i området!
- Framåt till 1000 medlemmar i USA!
Efter lanseringen av Revolutionary Communists of America fick våra amerikanska kamrater 300 ansökningar om att få gå med inom några få dagar. De har gått ut på gator och torg – och tunnelbanevagnar – för att visa vad de står för. Detta är en av de som skrev in för att gå med svarade på frågan ”Varför vill du engagera dig?”:
”Behöver ni ens fråga? Alla som är medvetna om vad som händer i vårt samhälle skulle vilja engagera sig i detta. Jag har alltid varit en beundrare av Marx, sedan jag var tonåring, dessutom läser jag sociologi, och det är människor som dör just nu medan vi pratar, jag vill hjälpa till. Ursäkta om det låter kantigt. När jag såg er på tunnelbanan var det allt jag letade efter, jag beundrade verkligen att ni gjorde det i en värld av åskådare.”