Den 9 september deltog Revolution på Pride i Karlstad, med revolutionära paroller, plakat och slagord. Naturligtvis fick detta ett antal borgare att se rött. Främst i ledet bland upprörda högerpolitiker stod Liberalernas Erik Hesselius, som bland annat profilerat sig genom att kämpa för nedskärningar i Kristinehamns välfärd.
I Nya Kristinehamns-Posten säger sig Hesselius “bli illa berörd när kommunister tillåts delta i tåget”, kommunister som dessutom “uppmuntrar till revolution”! Hemska tanke – att på Pride uppmana de förtryckta att störta sina förtryckare! Artikeln i Nya Kristinehamns-Posten kryllar av påståenden och felaktigheter, så vi skrev följande insändare till svar.
Hesselius ifrågasätter att Wermland Pride tillät att vi deltog i paraden då vi är kommunister, men verkar i övrigt inte ha så bra koll på vilka vi faktiskt är. Vi som gick i Prideparaden är Revolution, en revolutionär kommunistisk organisation som samlar unga och arbetare i kampen mot kapitalismen, för en socialistisk världsrevolution. Vi är inte endast en grupp studenter på Karlstad universitet, utan en organisation aktiv i ett flertal städer runt om i Sverige. Revolution ingår dessutom i den Internationella Marxistiska Tendensen, IMT, som finns i över 40 länder.
Inte heller är kommunism det som Erik Hesselius och andra borgerliga politiker vill utmåla det som. Kommunismen är ett fullständigt jämlikt och klasslöst samhälle utan förtryck. Ett samhälle helt annorlunda från vår nuvarande kapitalistiska värld, som är fylld av elände och lidande för majoriteten av jordens befolkning. Vår värld har aldrig upplevt kommunismen, men däremot revolutioner och försök att nå det kommunistiska samhället. Borgarklassen har ständigt attackerat dessa försök med propaganda, aktivt sabotage och till och med militära interventioner.
När arbetarklassen i Ryssland tog makten genom oktoberrevolutionen 1917, infördes till att börja med ett fullständigt demokratiskt styre där arbetarna själva styrde samhället. Genom de demokratiska arbetarråden, sovjeterna, genomfördes en lång rad sociala och ekonomiska samhällsförbättringar. Exempelvis avkriminaliserades homosexualitet redan 1922. Detta kan jämföras med Sverige, där homosexualitet avkriminaliserades 1944 och slutade betraktas som en psykisk sjukdom av socialstyrelsen först 1979, nästan 60 år efter legaliseringen i Sovjetunionen.
Sovjetunionen uppnådde dock aldrig verklig kommunism. På grund av att revolutionen isolerades i ett fattigt, underutvecklat land och att Ryssland drogs in i ett inbördeskrig, kunde arbetardemokratin inte överleva i längden. Den totalitära byråkrati som tog över under Stalin var en konsekvens av isoleringen och att arbetarklassen inte lyckades ta makten i fler länder. Att likställa stalinismen med den genuina marxismen, som vi som organisation står för, är ett klassiskt borgerligt grepp för att misskreditera och smutskasta alla oss som vill avskaffa kapitalismen. Verklig kommunism har inget som helst att göra med stalinismen eller liknande totalitära regimer som upprättades på 1900-talet. Faktum är att stalinismens första offer var vi, trotskisterna, som försvarade den internationella kommunismen mot Sovjetunionens urartning till diktatur.
Vi i Revolution försvarar den verkliga kommunismens traditioner, inklusive kampen för allas lika rättigheter, oberoende av könsidentitet eller sexualitet. Som ordföranden i Wermland Pride mycket riktigt konstaterar har vi som kommunister absolut inget att skämmas över i detta avseende. Det är betydligt mer än vad man kan säga om Liberalerna och högern.
Högerpolitiker i hela världen hotar kvinnors rätt till abort, hetsar mot invandrare, homosexuella och transpersoner. Samtidigt låtsas Liberalerna att de står upp för dessa personers rättigheter med sitt deltagande på Pride. I verkligheten är de själva med och genomför försämringar som drabbar just dessa grupper. RFSL rapporterade exempelvis i augusti att HBTQ-flyktingar i Sverige utvisas till länder där de riskerar dödstraff. Detta verkar Liberalerna som regeringsparti inte ha så bråttom att åtgärda.
Vi kommer aldrig att nå fullständig frigörelse från förtryck under kapitalismen. Därför måste kampen för förtryckta gruppers rättigheter knytas till en kamp mot kapitalismen och klassamhället. Pride startade som ett uppror i Stonewall 1969 då homosexuella och transpersoner slog tillbaka mot förföljelse och trakasserier från den borgerliga staten. När vi i Revolution går i Prideparader är det detta revolutionära arv vi försvarar. Rättigheter vinns inte genom att man ber den härskande klassen snällt, utan man tar dem med kamp!