Anders Hanson är i farten igen med en ny tv-serie på SVT – Din personlighet – där han argumenterar för att till och med vår politiska åskådning bestäms av vår genetik. Vi är inte ovana vid sådan biologisk reduktionism från borgarklassens apologeter, men det här tar väl ändå priset.
Han börjar med att förklara, samtidigt som han – för att vara extra pedagogisk – traskar runt vid ett reningsverk i Uppsala, hur folk uttrycker en hårdare inställning till droger och pornografi när de känner äckel. Må så vara, men han slutar inte där:
“Intressant nog har det visat sig att de som har mycket av personlighetsdraget ‘noggrannhet’, de är mer lättäcklade, och de individerna röstar oftare konservativt. Men de som har mycket av personlighetsdraget ‘öppenhet’, de röstar oftare liberalt.”
Därefter intervjuar han psykologen Paul Bloom som med största självsäkerhet bekräftar detta häpnadsväckande påstående.
“Ja, politiska åsikter är ärftliga. Om jag vill veta om du är liberal eller konservativ kan jag hitta din biologiska mor och din biologiska far och fråga dem: är du liberal eller konservativ? Även om de inte uppfostrar dig, utan du uppfostras av andra människor, så kommer vi veta, bättre än slumpen, om du är liberal eller konservativ.”
Det är många brasklappar, men den genomgående tesen i och intrycket av serien är att din personlighet – inklusive dina politiska åsikter – bestäms av din genetik. Men om det vore sant, hur kommer det sig då att allt fler unga just nu ser sig som kommunister?
Enligt en undersökning av Fraiser Institute, en marknadsliberal tankesmedja från Kanada, anser 29 procent av 18-34 åringar i Storbritannien att “kommunism är det ideala ekonomiska systemet”. Samma siffra för USA och Australien är 20 procent. Och rapporten konstaterar att stödet för kommunism och socialism har ökat drastiskt på kort tid. Skulle det då ha att göra med en massiv genetisk mutation som just nu sprider sig över världen?
Nej, det är uppenbarligen inte en genetisk fråga. Kapitalismen håller på att skapa sin egen dödgrävare. Det är kapitalismens kris, som arbetare och unga känner inpå bara skinnet, som får fler och fler att dra slutsatsen att det inte finns någon framtid under det här systemet och att vi måste kämpa för kommunism.
Vi kan lämna Anders i hans sagoland, stänga av tv:n, öppna Manifestet – och förbereda oss för den verkliga klasskampen här på jorden.