På måndagen stormades segelbåten Madleen, som ingår i Freedom Flotilla Coalition (FFC), under en nattlig räd av israeliska försvarsmakten. Beväpnade stridsenheter bordade fartyget som omringats av israeliska motorbåtar och drönare, samtidigt som de 12 passagerarna satt i båtens huvudhytt med händerna över huvudet och fruktade för sina liv. Bland passagerarna fanns Greta Thunberg och den franska EU-parlamentarikern Rima Hassan.
Israel ska ha stört ut båtens kommunikation, vilket gjorde att radiosignalen förlorades, samtidigt som alla besättningsmedlemmar uppmanades att kasta sina telefoner i vattnet. Från luften sprutades en vit färgliknande kemikalie på däcket, vilket irriterade aktivisternas hud och ögon.
Västerländska medier har använt alla tänkbara ordlekar för att få Israels agerande att framstå som lagligt eller berättigat. I borgerlig media kan vi läsa att IDF helt enkelt ”tog kontrollen” över Madleen, ”omdirigerade” den, ”gensköt” den och ”grep” de ombordvarande. Men detta är rakt igenom falskt. I verkligheten begav sig den israeliska statens väpnade styrkor ut på internationellt vatten för att olagligen kidnappa 12 oskyldiga civila.
Föreställ er det internationella ramaskriet om något liknande hade gjorts av ett annat land. Men eftersom det var Israel, kommer de undan ostraffat.
Inte första gången
Israels kidnappning, som ägde rum mer än 150 kilometer från Gazas kust på internationellt vatten norr om Egypten, visar än en gång att de inte har några skrupler när det gäller att ignorera de så kallade ”reglerna” i internationell rätt. Vare sig det är i Gaza, på Västbanken eller utomlands, genomför Israel medvetet sin politik trots alla slags FN-resolutioner, internationella domstolsbeslut etc.

Det var uteslutet att Madleen skulle nå Gaza. Den israeliska regimen skulle aldrig ha tillåtit det, eftersom det skulle ses som en symbolisk seger för den palestinska rörelsen. Trogen sin metod svarade Israel med överdrivet våld, och försvarsminister Israel Katz förklarade att IDF var beredd att använda ”alla nödvändiga medel”. Det spelade ingen roll att de 12 aktivisterna var obeväpnade och bara hade med sig barnmat, mat och medicinska förnödenheter ombord.
Det är långt ifrån första gången som Israel vidtar extrema åtgärder för att hindra hjälp från att nå Gaza via civila flottor. Förra månaden attackerade Israel ett annat fartyg från Freedom Flotilla Coalition med två militära drönare, vilket skadade flera besättningsmedlemmar ombord. Och 2010 stormade Israel sex FFC-fartyg, även det på internationellt vatten, varvid IDF dödade tio passagerare och skadade ytterligare trettio. Inga israeliska soldater dömdes för morden.
Internationell solidaritet
Denna gång, på grund av mediernas uppmärksamhet kring Madleen och Greta Thunbergs närvaro, kände Israel troligen att de inte kunde beskjuta fartyget direkt. Istället filmade de sig själva när de delade ut smörgåsar till besättningsmedlemmarna, samtidigt som de lät Gaza svälta.
Bortförandet av besättningen, som nu deporteras från Israel, utlöste omedelbart en våg av spontana demonstrationer över hela världen.
Demonstrationer har ägt rum i bland annat Storbritannien, Tyskland, Danmark, Grekland, Nederländerna, Spanien och Indien. I Frankrike samlades mer än 150 000 personer för att visa sitt stöd, varav 50 000 på Place de la République i Paris.
På sociala medier började många omedelbart tala om att skicka tusentals båtar till Gaza samtidigt för att överväldiga Israel och bryta blockaden.
Tillsammans med det ökande antalet stora demonstrationer för Palestina under de senaste månaderna är det omedelbara utbrottet av ilska mot bortförandet av Madleens besättning ett tydligt tecken på att stämningen överallt är på väg att nå kokpunkten.
Enorma mobiliseringar har setts under solidaritetsrörelsen för Palestina. Miljontals människor har gått ut på gatorna över hela världen. Tiotusentals studenter ockuperade sina campus i den stridbara “encampment”-rörelsen. Vi har sett heroiska men desperata individuella handlingar, som Aaron Bushnells självbränning. Västerländska regeringar har ignorerat dem alla, och miljontals människor drar nu slutsatsen att dessa regeringar måste trotsas om det palestinska folket ska kunna räddas.
Miljontals människor söker efter andra, mer effektiva metoder. Freedom Flotilla och den marsch som just nu organiseras i Egypten mot Rafah-övergången vinner stöd just för att det är konkreta åtgärder och inte tomma ord som innebär att invänta hjälp från regeringar i väst. De har blivit en referenspunkt för miljontals människor som vill bryta blockaden och sätta stopp för lidandet i Gaza.
Hyckleri
Den växande ilskan har gjort att regeringar nu antar en hårdare ton mot Netanyahu. De fruktar det raseri som växer fram underifrån. De står på toppen av en vulkan, och när Netanyahu trappar upp folkmordet fruktar de vad som kommer att hända när allt exploderar.
I en cynisk balansakt försöker dessa reaktionära regeringar lugna massorna av arbetare och ungdomar med krokodiltårar och tomma gester – trots att det är de själva som har möjliggjort 20 månaders folkmord!

Den brittiske utrikesministern David Lammy kallar nu Israels blockad ”moraliskt felaktig” och ”oförsvarbar”, och använder ord som ”monstruös” för att beskriva den etniska rensningen av palestinierna. Men detta ändrar inte det faktum att han och den brittiska regeringen exporterar vapen till Israel i rekordfart och genomför spaningsuppdrag över Gaza tillsammans med IDF – det senaste spaningsuppdraget inleddes efter bortförandet av Madleens besättning.
På samma sätt har den tyske förbundskanslern Friedrich Merz nu kallat folkmordet en ”mänsklig tragedi och politisk katastrof” och sagt att ”när gränser överskrids, när internationell humanitär rätt verkligen kränks, måste den tyske förbundskanslern säga något om det”.
När människor slår på nyheterna och hör dessa ord från samma personer som har varit (och fortfarande är) ivriga försvarare av Israels massaker i allt utom ord, kan de se denna helomvändning för det rena hyckleri det är. Ord och en tonförändring ändrar inte det faktum att regeringar i väst fortsätter att stödja och möjliggöra Israels folkmord.
Medan dessa regeringar fortsatt att förse Israel med pengar och vapen har de reaktionära, västvänliga arabiska regimerna i regionen nästan alla bistått Israels folkmordsblockad av Gaza. Det är upp till arbetarklassen att bryta blockaden av Gaza och införa sin egen blockad mot den israeliska regimen.
Klasskamp
Den senaste Freedom Flotilla-seglatsen har satt direkt aktion för att bryta blockaden på dagordningen. Frågan är hur detta kan göras.
Arbetarklassen har nyckeln till denna kamp, eftersom den har makten att organisera och genomföra ett internationellt embargo mot Israel. Den internationella arbetarklassen kan ta kampen på fabrikerna, hamnarna och sjöfartslederna – de kapitalistiska noder som möjliggör för Israel att fortsätta sin blockad.
Parallellt med det massiva stödet för Madleen har vi också sett en ökning av arbetare som vidtar direkta åtgärder för att stoppa vapenleveranser till Israel. Fackföreningar för hamn- och transportarbetare i Belgien, Sverige, Indien, Spanien, Frankrike och Italien har blockerat leveranser till Israel trots hårt motstånd från arbetsgivarna och sina egna regeringar. Detta är vägen framåt!
Gemensam klasskamp kan direkt utmana Israel och dess imperialistiska uppbackare. Genom strejker, och genom att vägra transportera vapen och varor till Israel, kan arbetarklassen i alla länder uppmanas att ansluta sig till kampen. Efter ett år av ständigt sökande efter nästa steg, skulle rörelsen mot folkmordsbelägringen av Gaza därigenom omedelbart tas till en helt ny nivå.
Bara några dagar efter den 7 oktober skickade palestinska fackföreningar ut en uppmaning till sina internationella motsvarigheter att vägra tillverka och transportera vapen till Israel och att strejka mot de företag som är delaktiga i folkmordet. Det är dags att sätta press på fackföreningsledarna att genomföra detta.
Utöver detta ligger nyckeln till det palestinska folkets befrielse i att störta de reaktionära regimer som backar upp Israel. När de arbetande massorna i Mellanöstern störtar de reaktionära arabiska regimerna blir nästa uppgift att ge det palestinska folket materiellt stöd. I väst är vår huvuduppgift att störta våra egna regeringar – regeringar som är dränkta i det palestinska folkets blod, blod som de nu hastigt försöker tvätta bort från sina händer medan de nervöst ser på den växande ilskan i samhället.
Den här artikeln publicerades först på engelska på marxist.com.