Kvarlevorna från 215 barn har hittats under en utgrävning vid Kamloops Indian Residential School, en internatskola för kanadensiska urinvånare i British Columbia. Efter massgravens upptäckt beordrade den liberale premiärministern Trudeau att alla federala byggnader skulle flagga på halv stång, men denna typ av symbolåtgärder syftar bara till att skyla över att övergreppen fortsätter.
Internatskolorna för urinvånare infördes i Kanada på 1800-talet som en del av det statliga förtrycket mot ursprungsbefolkningen. Så här sa Kanadas första premiärminister John A. Macdonald om skolorna i ett tal inför parlamenten 1883:
“När skolorna är i reservaten lever barnet med sina föräldrar, som fortfarande är vildar; han är omgiven av vildar, och även om han kan lära sig läsa och skriva kommer hans vanor, träning och tankesätt förbli indianskt. Han är bara en vilde som kan läsa och skriva. Det har blivit tydligt för mig, som chef över departementet, att indianbarn bör fråntas föräldrarnas inflytande till största möjliga grad, och det enda sättet att göra det är att sätta dem i centrala industriutbildningsskolor där de skaffar sig vita människors vanor och tankesätt.”
Man började alltså tvångsinskriva ursprungsbefolkningens barn på i syfte att omskola dem till så kallat “goda medborgare”, en del av arbetarklassen som den framväxande kanadensiska kapitalismen kunde utsuga hårdare. Den kanadensiska staten använde brutala medel för att proletarisera ursprungsbefolkningen. Denna brutalitet återfanns även på internatskolorna.
1890 etablerades internatskolan Kamloops och styrdes fram till 1969 av katolska kyrkan, varefter skolan togs över av kanadensiska staten. Skolan präglades av misshandel och vanvård, och trots att massgraven som hittades är den största hittills i Kanada, är det mycket möjligt att fler begravningsplatser kommer att hittas. Men att barn försvann spårlöst från skolorna har varit en öppen hemlighet sedan länge. Den kanadensiska staten har försökt röja undan bevisen – mellan 1936 och 1944 förstördes exempelvis 200 000 filer från myndigheten “Indian Affairs”. Därefter har man fortsatt tysta överlevare, men likväl har andra begravningsplatser och omärkta gravar hittats vid skolor i exempelvis Saskatchewan och British Columbia.
Truth and Reconciliation Commission (TRC) etablerades 2008 och har bekräftat 3200 dödsfall på internatskolorna, men den riktiga siffran beräknas vara uppemot 15 000. Den kanadensiska staten har endast tillåtit TRC att undersöka 139 utav totalt 1300 internatskolor för urinvånare. Bara i en tredjedel av de bekräftade dödsfallen har det funnits ett registrerat namn på barnet som dött. TRC:s rapport avslutas med att de konstaterar att: “Av de tusentals barn som dog på internatskolorna begravdes många, om inte alla, i omärkta gravar som inte underhölls.”
Än i dag lever hälften av alla ursprungsbefolkningens barn i fattigdom, i ett av världens rikaste länder. 47 procent av barnen som tillhör gruppen First Nations var i behov av en ny skolbyggnad, medan 74 procent av hade problem med exempelvis elsäkerhet, för små lokaler, avlopp och avfallshantering. Och även om Kanada har en av världens tredje största färskvattentillförsel, är vattnet på många reservat otjänligt som dricksvatten. På reservatet Neskantaga i Ontario har invånarna inte haft rent dricksvatten sedan 1993. Bakom den liberala premiärministern Justin Trudeaus symbolhandlingar, fortsätter övergreppen mot Kanadas ursprungsbefolkning.
Ursprungsbefolkningen i Kanada har utstått fruktansvärd utsugning, förtryck, exploatering, folkmord och missbruk i århundraden. Därför finns det ingen möjlighet till försoning mellan urfolken och deras utsugare: kapitalisterna och den kanadensiska staten. Så länge kapitalismen styr samhället kommer brotten mot ursprungsbefolkningen att fortsätta – det ligger inte i kapitalisternas intressen att sluta suga ut jorden och dess folk. Koloniseringens sår kommer aldrig att läka under det rådande systemet. Den enda vägen till frigörelse från förtryck går genom arbetarklassens enhet och gemensamma kamp för en socialistisk framtid.