Källhänvisningar och parenteser

Det känns likadant att studera som det gör att jobba. Man gör ingenting viktigt, man ska bara producera. Det viktiga är inte vad man skriver utan att man ska fylla sidorna. Man får inte nog med tid på sig för att göra någonting av kvalitet, det ska bara gå i raketfart.

Jag tror att jag blivit sjuk på grund av all stress i plugget. Vissa dagar kommer sjukdomskänslan från ingenstans. Jag kan inte tänka långsiktigt, det är så mycket att tänka på bara för att kunna ta mig igenom dagen, veckan och månaden, med alla deadlines och dålig ekonomi. Det är väl ändå inte bra att komma ut i arbetslivet om man inte har en bra utbildning, utan har behövt stressa sig igenom den helt och hållet? Jag kommer ihåg alla källhänvisningar och parenteser jag skrivit men ingenting om innehållet.

Ibland säger folk att man borde jobba vid sidan av studierna om man har det svårt med ekonomin, men hur ska man ha tid med det om man förväntas lägga 40 timmar i veckan på plugget? Det känns som att det bara är jag som tänker på det här och att jag borde känna mig lat för att jag inte klarar av det.

Det känns så glorifierat att studera, särskilt eftersom det framställs som att det är gratis. Men studentlitteraturen kostar så fruktansvärt mycket, och de kostnaderna går ut över det man behöver för att ha råd att klara sig i övrigt. Varför kan inte all litteratur finnas tillgänglig gratis som pdf eller på bibliotek? Man får jättehöga studielån som förstör för en senare i livet. Det kostar mycket, men ändå förväntas man vara tacksam för att det är värre i andra länder. Men vad ska man vara tacksam för? Man ska vara tacksam för minsta lilla sak. Det borde ju vara mindre kostsamt, mindre slitsamt, mindre kapitaliserat, överallt.

Tilde, Student, Stockholm

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,165FansGilla
2,330FöljareFölj
1,121FöljareFölj
2,021FöljareFölj
698PrenumeranterPrenumerera

Senaste Artiklarna