I Judas and the Black Messiah skildrar regissören Shaka King historien om Svarta Pantrarna och mordet på deras revolutionära ledare, Fred Hampton. Filmen visar att den härskande klassen inte skyr några medel för att krossa den socialistiska kampen.
Judas and the Black Messiah är den senaste i en rad filmer som skildrar just Svarta Pantrarna och en av deras mest framstående ledare – Fred Hampton, mördad av FBI vid bara 21 års ålder. Genom det sena 1960-talets Chicago, följer berättelsen FBI-informanten William ’Bill’ O’Neal som infiltrerade partiet.
De svartas kamp
Svarta Pantrarna bildades under medborgarrättsrörelsens ebb i USA, efter en långvarig klasskamp som lett till vissa reformer för den svarta arbetarklassen, däribland att avskaffa Jim Crow-lagarna. Rörelsens mest radikala skikt ville gå längre genom en mer militant och aktivistisk kamp. Detta var i kontrast till den pacifistiska kamp som visat sig oförmögen att uppnå kampens mål.
Svarta Pantrarna bildades med en revolutionär inställning till frågan om svart befrielse.
Hampton gick med i partiet 1966 och steg snabbt till en ledande position. Han uppvisade en otrolig förmåga att få kontakt med arbetare och dra dem till partiet.
Den härskande klassen ansåg det därför nödvändigt att avsluta Hamptons liv – trots hans ringa ålder – för att förhindra att han blomstrade till en revolutionär som potentiellt skulle kunna koppla de svartas kamp till den bredare klasskampen för socialism.
Genom att infiltrera partiet med informanter som Bill O’Neal, porträtterad av LaKeith Stanfield i filmen, kunde FBI kartlägga Hamptons lägenhet, inklusive var hans säng stod. Tillsammans med lokala polisstyrkor genomförde FBI en razzia i Hamptons hem där 14 poliser sköt 90 skott mot Hampton och andra medlemmar i Svarta pantrarna som befann sig i lägenheten. Hampton avrättades i sömnen i sin säng som han delade med sin gravida fru. De överlevande arresterades.
Detta var ett medvetet och kallblodigt beslut från den härskande klassen för att krossa Svarta Pantrarna. De mobiliserade statens makt – däribland polisen och FBI – för att mörda Hampton. Detta visar den borgerliga statens verkliga klasskaraktär och uppgift: att till vilket pris skydda den härskande klassen och deras privategendom.
Politisk utbildning
Innan mordet får vi följa med i gestaltningen av de olika elementen i Svarta pantrarnas kamp: från deras frukostprogram, till massdemonstrationer, till planerade bakhåll mot polisen.
Detta spektrum av aktiviteter speglar de olika idéerna som fanns i partiet. Det fanns maoistiska tendenser, tendenser till svart nationalism, och en rad andra motstridiga idéer. Detta var också ett symptom på bristen av systematisk politisk utbildning i partiet. Effekterna av detta demonstreras i filmen vid Hamptons fängslande – och i slutändan med partiets upplösning och nedgång, efter hans död.
En revolutionär organisation kräver perspektiv och ett tydligt program för att som första steg ena arbetarklassens mest avancerade lager i kampen för socialism. För att få ett korrekt perspektiv på klasskampen idag måste man studera rörelser från det förflutna, lära av deras framgångar och misstag och applicera dessa lärdomar på dagsläget. I slutändan är de som inte lär sig av historien dömda att upprepa den.
I filmen får vi en glimt av den politiska utbildningen inom Black Panther Party, där kamrater lyssnar på Hampton som håller ett föredrag om klasskampen mellan ”folket” och staten. Men det är uppenbart att de flesta kamrater – och till och med Hampton i viss utsträckning – hade en spridd och förvirrad politisk utbildning. Detta kulminerade i att vissa började döda poliser som politisk metod, vilket gav staten en ursäkt att genomföra ännu hårdare repression mot partiet och dess medlemmar.
Individens roll i historien
Hampton var en oerhört inspirerande revolutionär. Han argumenterade passionerat för behovet av socialism – att inte bara frigöra den dubbelt förtryckta svarta befolkningen, utan arbetarklassen som helhet oavsett hudfärg.
Judas and the Black Messiah faller dock för den borgerliga historieskrivningens typiska perspektiv. Man ser till historiens utveckling som ett resultat av ”stora” individers idéer och handlingar. I det avseendet får filmen det att verka som att det bara var Hampton och hans karisma som gjorde det möjligt för partiet att växa och frodas under dess höjdpunkt.
När Hampton arresterats (på falska anklagelser om att ha stulit glass till ett värde av 70 dollar), beskriver filmen hans kamrater i Svarta Pantrarna som handlingsförlamade: ”medlemskapet [minskar], donationerna faller”, utan förmåga att bygga och vinna över radikala medlemmar.
Filmen skildrar partiets uppkomst och nedgång som en olycklig slump, baserad på Hamptons ledande roll i rörelsen som en socialistisk revolutionär.
Men det fanns djupare problem med Svarta Pantrarna, som i sista hand speglade de olika partifraktionernas politiska idéer. Medlemmarna som tvingades ”välja sida”. I stället för att finansiera sig genom medlemskapet använde partiet sig av alltmer olagliga medel för att samla in pengar, som narkotikahandel och rån av nattklubbar.
Det råder inget tvivel om att FBI-infiltratörer, tillsammans med mordet på Hampton, arbetade för att skärpa dessa motsättningar. Men på en stark teoretisk grund, med ett tydligt politiskt program och strategi, kunde partiet ha varit mycket mer förberett, motståndskraftigt och stadigt inför utmaningarna det stod inför.
Den borgerliga statens ”rättvisa”
Shaka King betonar tydligt att Fred Hampton var en revolutionär. Ändå avslöjar filmens slutsats regissörens illusioner i den kapitalistiska staten – och därmed kapitalismen.
I slutet beskriver filmen skadeståndet på 1,8 miljoner dollar efter mordet på Hampton som ”rättvisa” för hans mord – och för det bredare förtrycket av svarta människor under kapitalismen. Med andra ord ser vi ena stunden hela statens kraft användas för att krossa detta revolutionära parti och dess ledare. Nästa får vi höra att vi måste lita på samma förtryckande statsapparat för att få ”rättvisa”.
Denna syn på staten som någon slags neutral domare, som står ovanför samhället, strider mot verkligheten – och hela filmen i övrigt. Faktum är att den härskande klassen kommer att använda alla nödvändiga medel, inklusive kallblodigt mord, för att bibehålla sin makt, egendom och vinst.
Den härskande klassen insåg det hot som Svarta Pantrarna utgjorde mot deras kapitalistiska intressen. Därför försökte de förstöra det.
I slutändan är staten ett verktyg som används för att försvara och skydda den härskande klassens intressen. Ingen mängd reformer kan ändra detta.
Endast den socialistiska revolutionen – genom enad klasskamp, genom att lägga kontrollen i de organiserade arbetarnas händer – kan göra slut på exploatering och förtryck, och genomföra de svartas och hela arbetarklassens befrielse.