Gazas befolkning på 2,1 miljoner ska fördrivas. Sedan krigets början har Israels militär jämnat bostäderna med marken, förstört all infrastruktur, stoppat nödhjälp – förintat allt som möjliggör ett liv. De tiotusentals som direkt dött av bomberna, har följts av många fler som dött av svält, orent vatten och sjukdomar. Nu säger Israels regering öppet vad syftet är.
Gazaremsan ska ”fullständigt förgöras” för Israels seger, förklarar finansministern Smotrich i maj – och palestinierna ska fördrivas till andra länder.
Premiärminister Netanyahu förbereder en fullskalig invasion: ”Vi kommer inte att stoppa kriget under några omständigheter. En tillfällig vapenvila kan komma att ske, men vi går hela vägen”. Ännu värre brott än de redan begått, står alltså på dagordningen.
En majoritet av den israeliska befolkningen är emot detta. Mellan 56 och 69 procent är för att avsluta kriget för att få tillbaka gisslan. Men Netanyahu behöver kriget för att behålla makten.
De europeiska politikerna försöker nu två sina händer.
EU:s tidigare utrikeschef Borrell kallar detta för “den största insatsen av etnisk rensning sedan slutet av andra världskriget”. Den svenska utrikesministern Malmer Stenergard (M) skriver att ”Gazas territorium inte får reduceras eller ändras”, medan oppositionens Morgan Johansson (S) också kallar det “etnisk rensning”.
Likväl fortsätter de europeiska imperialisterna samarbetet med Israel – inklusive vapenhandeln. De har deltagit i Israels försök att lamslå FN-organet UNRWA, den viktigaste aktören för nödhjälp till Gaza. Med påhittade anklagelser om antisemitism försöker de hindra kampen mot folkmordet.
Dessa politiker – och hela imperialismen i väst – är medskyldiga till det som nu händer. Inga ordlekar kan dölja blodet på deras händer.
USA:s president Trump har rest runt i regionen och slutit avtal med bland annat houthierna och saudierna – utan krav på normalisering av deras relation till Israel. Han försöker också sluta avtal med Israels ärkefiende Iran.
Samtidigt som han ger ett slags indirekt stöd till den etniska rensningen genom sitt prat om en “frihetszon” i Gaza, försöker han minimera riskerna. Det urskillningslösa massmordet på män, kvinnor och barn väcker fruktansvärd ilska överallt. Särskilt i länder som Egypten och Jordanien kan det snabbt slå över i öppna resningar mot regimerna. I Jordanien har kungen därför nu börjat förbereda för att förbjuda oppositionen.
Massorna i regionen och arbetarklassen i väst är det enda hoppet för palestinierna. Ju snabbare vi kan ta oss an imperialismen, desto närmare kommer dagen för deras befrielse från denna fruktansvärda misär.