”Otroligt bra!”, ”skitbra!”, ”görbra!”, ”grymt”, var några av de över 170 deltagarnas omdömen i chatten under Revolutions och Marxistiska Studenters stormöte online på 8 mars: Ett revolutionärt svar på kvinnoförtrycket. Efter fyra flammande revolutionära tal uttryckte flera omedelbart sin önskan att gå med i kampen.
Stormötet mot kvinnoförtrycket hade föregåtts av en landsomfattande kampanj, där bland annat 2700 affischer satts upp över hela Sverige. Med långt över 200 anmälningar till ett möte som öppet kräver en revolutionär lösning på förtryck, var törsten efter en stridbar socialistisk väg framåt tydlig redan på förhand.
Jennifer Österman från Revolution i Umeå var ordförande, och betonade i ett kort hälsningsanförande att coronapandemin naturligtvis hindrar oss från mycket – men inte från att organisera oss. Mötet, förklarade hon, skulle ses som en förberedelse till handling.
8 mars revolutionära historia
Thea Wilhelmsson från Revolution i Uppsala inledde kvällen med ett eldigt tal om Internationella arbetarkvinnodagens revolutionära historia, som borgarklassen i dag försöker få oss att glömma. Det var den tyska revolutionära socialisten Clara Zetkin som tog initiativet 1910, och det var den ryska revolutionens utbrott på den 8 mars 1917, då textilarbeterskorna trotsade alla demonstrationsförbud och gav sig ut på gatorna, som gjorde att vi sedan dess firat just det datumet.
Det var ingen slump att det var just de kvinnliga arbetarna som startade revolutionen. Som Thea förklarade:
”I historien så ser vi om och om igen att revolutionen startas och leds av kvinnor. Den franska revolutionen räddades av att de parisiska kvinnorna tågade till kungens palats i Versailles och tvingade männen att följa med. I Egypten hade kvinnorna tidigare bara utgjort en liten del på demonstrationer men under arabiska våren så var de plötsligt hälften. En kvinnlig demonstrant sa: ’Ingen här ser dig som kvinna. Ingen här ser dig som man. Vi är alla förenade i vår kamp för demokrati och frihet.’ En annan sa: ’Vi har fått smaka på tårgasen men vi är inte rädda. Till och med de kvinnor som tidigare var rädda att ens gå ut från sitt hus ser oss och får mod.'”
När FN 1978 gjorde internationella arbetarkvinnors dag till en helgdag, ändrade de samtidigt namnet till ”internationella kvinnodagen”. Detta var inte för att de plötsligt börjat bry sig om kvinnor, förklarade Thea:
”De ville göra denna dag ofarlig. Tidigare hade internationella kvinnodagen framförallt firats av den kommunistiska rörelsen, FN ville ändra detta och tömma den på allt revolutionärt innehåll. Det ville byta ut kampen för konkreta krav till enbart kosmetiska förändringar. Vi vill göra raka motsatsen. Vi vill att denna dag återigen ska bli farlig för kapitalisterna.”
Covid-19, kapitalismen och kvinnoförtrycket
Av världens 1,3 miljarder fattigaste är 70 procent kvinnor och flickor. Bara var tredje kvinna bor i ett land där hon har rätt till säker abort. Som Elsa Rohlén från Stockholm påpekade i kvällens nästa tal, är det inte konstigt att miljontals människor de senaste åren i länder som Indien, Mexiko, Spanien och Polen gått ut på gatorna i massdemonstrationer och strejker mot kvinnoförtrycket.
Elsa sågade de borgerliga politikerna längs fotknölarna, inte minst sådana som Annie Lööf och Ebba Busch-Thor som gärna kallar sig ”feminister” för att dölja att de i själva verket vill försämra arbetarkvinnors levnadsvillkor. Hon beskrev konsekvenserna av årtiondens nedskärningar, privatiseringar och attacker på fackliga rättigheter: en ohållbar arbetssituation; osäkra anställningar som gör det svårare för kvinnor att säga ifrån mot trakasserier; arbetslöshet och bostadsbrist som gör det svårare för kvinnor att lämna våldsamma relationer.
”I en undersökning nyligen uppgav fyra av tio kvinnor att pengar är en starkt bidragande orsak till att man stannar kvar i en dålig relation. Otrygga anställningar, bostadsbrist, och låga löner tycker naturligtvis kapitalisterna är jättebra – de kan göra större vinster – men de utgör akuta problem för kvinnor.”
Det som behövs, förklarade Elsa, är ett stridbart revolutionärt alternativ, som är beredd att gå utöver de snäva begränsningar som kapitalismen ställer upp. Under kapitalismen tjänar den härskande klassen på alla förtryck, inklusive kvinnoförtrycket. Därför är kvinnokamp klasskamp och klasskamp kvinnokamp – och i slutändan en kamp för socialism.
”Vi vill bygga ett samhälle, ett socialistiskt samhälle, där det inte längre finns några kapitalister som tjänar på förtryck och splittring. I stället för att använda samhällets resurser till att förslava människor, kan vi använda dem till att frigöra dem. I ett sådant samhälle kommer alla fördomar människor emellan till sist kunna dö bort och förpassas till historiens skräpkorg där de hör hemma. Och en ny generation kommer växa upp och ge till uppgift för muséerna att undervisa om att det fanns en tid då människor inte var jämlikar. Vi har ingenting att förlora utom våra bojor. Vi har en värld att vinna.”
Marxism eller feminism: Hur avskaffar vi kvinnoförtrycket?
”För att kunna avskaffa något måste vi förstå det”, konstaterade Ylva Vinberg från Revolution i kvällens sista tal, med titeln ”Marxism eller feminism: hur avskaffar vi kvinnoförtrycket?”. Hon förklarade att kvinnoförtrycket inte alltid funnits utan uppstod i och med klassamhällets födelse och har använts genom hela historien för att upprätthålla den härskande klassens styre. För att avskaffa kvinnoförtrycket helt och hållet behöver vi därför avskaffa klassamhället.
”Genom att uppmuntra och sprida konservativa och reaktionära idéer inom arbetarklassen, kan borgarklassen och dess politiska representanter vända olika delar av arbetarklassen mot varandra. De kan framställa kvinnors rösträtt, kvinnors rätt till abort, kvinnors rätt till heltidsarbete – men också homosexuella och transpersoner med flera – som ett hot mot traditionella ’familjevärderingar’. De kan framställa invandrare och flyktingar som ett hot mot ’svenska arbetares’ jobb och tillgång till bostäder och välfärd, som ni säkert hört politiker säga – att det är den höga invandringen som gör att man inte har råd att satsa mer på välfärden, eller att de är ett hot mot så kallade svenska värderingar.
På så sätt försöker man få en del av arbetarklassen att vända sig emot en annan del av arbetarklassen istället för att enas i kamp mot kapitalisterna som är de som driver ner lönerna, mot politikerna som är de som genomför nedskärningspolitiken och det kapitalistiska systemet som är det som upprätthåller alla förtryck.”
Ylva betonade att borgarklassen också använder identitetspolitik som ett verktyg för att få arbetare att vända sig mot varandra, eftersom den bakomliggande idén är att alla män tjänar på kvinnoförtrycket, att alla vita tjänar på förtrycket av svarta, och så vidare. Hon förklarade att i själva verket tjänar borgarklassen – oavsett kön eller hudfärg – på dessa förtryck, och arbetarklassen – oavsett kön och hudfärg – förlorar på dem. Därför måste hela arbetarklassen kämpa mot alla förtryck. Men hon påpekade också att arbetarrörelsens ledning svängt åt höger samtidigt som de börjat kalla sig feminister.
”Vänsterpartiet, som kanske är det parti som allra mest stoltserar med att de är de allra bästa feministerna har samtidigt har urvattnat, kompromissat, eller släppt alla de krav som skulle innebära en massiv förbättring för arbetarklassens kvinnor. … När arbetarrörelsen faktiskt bedrev en radikal politik kallade de sig inte feminister, men i dag kallar de sig feminister. Det säger någonting.”
Vi kommer naturligtvis kämpa för även den minsta förbättring för kvinnor under kapitalismen, men det är under socialismen som vi verkligen kommer att kunna lägga grunden för att avskaffa kvinnoförtrycket.
”Enbart under socialismen kan vi bygga ut välfärden så mycket att familjen upphör att vara en ekonomisk institution genom att dessa uppgifter som utförs i hemmet istället blir samhälleliga och kollektiva … Vi kan på riktigt uppnå lika lön för lika arbete då det inte längre finns någon borgarklass som har ett intresse av att driva ner lönerna för arbetarklassen … Under socialismen när storföretagen och bankerna nationaliserats under arbetarkontroll och vi producerar utefter behov behöver vi inte längre konkurrera om bristande resurser – då behöver vi inte längre konkurrera om bostäder, jobb, välfärd osv – utan samhällets rikedomar tillfaller nu alla istället för att koncentreras i toppen som under kapitalismen.”
Organisera dig!
Efter tre brinnande revolutionära tal och mängder av jublande utrop i chatten, deltog en stor majoritet av de över 170 deltagarna på ett pass vid namn ”Organisera dig”, för alla som ville veta mer om IMT och organisera sig mot förtryck och kapitalismen.
Fredrik Albin Svensson från Revolution radade upp revolutioner och uppror världen över de senaste åren som visar att arbetarklassen är redo att kämpa. Det arbetarklassen saknar är en revolutionär organisation, ett marxistiskt parti med massbas, som är villigt att ta kampen hela vägen och avskaffa kapitalismen.
När Jennifer berättade att kampen behöver pengar men att vi inte tar några finansiella bidrag vare sig från staten eller rika finansiärer strömmade det in Swish-bidrag på alltifrån några tiotals kronor till tusenlappar. Flera uttryckte sin vilja att organisera sig direkt!
Stormötets entusiasm och inspiration visade att vi har alla möjligheter att bygga en kraftfull revolutionär organisation och kämpa för en socialistisk revolution i vår livstid. Som talarna så väl förklarade är det bara den socialistiska revolutionen som en gång för alla kan förpassa klassamhället och kvinnoförtrycket till historiens skräphög.
Organisera dig mot förtryck – organisera dig för socialism! Gå med i Revolution och IMT idag!