Den 23 november hade Israel brutit mot vapenvilan totalt 497 gånger, med minst 342 döda palestinier som följd – varav majoriteten barn, kvinnor och äldre. Detta innebär att Israel har dödat i snitt åtta palestinier per dag sedan vapenvilan trädde i kraft.
Samtidigt har israeliska soldater och bosättare intensifierat sina attacker på Västbanken – i antal uppgick de till 2 350 bara under oktober. Inte heller grannländerna har blivit besparade: den 23 november dödades fem personer i israeliska angrepp mot Beirut, och fem dagar senare dödades minst tretton personer i luftangrepp mot Syrien.
Medan allt detta pågår har FN:s säkerhetsråd röstat för att stödja Trumps så kallade fredsplan, som skulle överlämna Gazaremsan till ett “internationellt fredsråd” lett av ingen mindre än Trump själv. Kina och Ryssland lade ner sina röster, och tillät därmed att resolutionen antogs.
Faktum är dock att planen framstår som allt mer orealistisk. Hamas har förklarat att de inte kommer att lägga ned vapnen förrän Gazaremsan är fri från utländsk ockupation. Samtidigt fortsätter Israel att begränsa införseln av nödhjälp, och lär knappast dra sig tillbaka från de 53 procent av Gazaremsan som de fortfarande kontrollerar.
I verkligheten råder ingen fred i Gaza, bara en tillfällig nedtrappning – och även den är hotad. Den israeliska regimen letar efter ursäkter för att återuppta kriget på full skala, och under tiden passar de på att sno åt sig så mycket som möjligt.
De leker med elden. Stödet för Israel är rekordsvagt. En majoritet av USA:s befolkning är numera negativt inställda till Israel, och i ett land som Sverige anser hela 70 procent att Israel begår ett folkmord i Gaza. Generalstrejkerna i Italien visade vägen framåt för solidaritetsrörelsen, och skrämde slag på de västerländska imperialisterna.
I takt med att Trump, Netanyahu och resten av den härskande klassen fortsätter på den inslagna vägen, kommer de att stöta på en fiende långt farligare än Hamas: den globala arbetarklassen.