Det enorma missnöje som bubblat under ytan i Hong Kong, precis som i resten av Kina, har fått sitt första uttryck i en massrörelse mot polisrepression och diktaturens försök att välja vilka kandidater som det ska gå att rösta på i valet 2017. Hundratusentals Hong Kong-bor trotsar nu tårgas och gummikulor i kamp mot den kinesiska staten och deras knähundar i Hong Kong.
Liberalernas och borgarklassens roll
Den liberala ledningen för Occupy Central, som länge sågs som den huvudsakliga kamporganisationen för demokrati i Hong Kong, har blivit fullständigt avslöjade vid sin första prövning. Ledaren för kampanjen, Tai, menade i ett uttalande att de ”ska välja ett datum för ockupationen för att minimera den ekonomiska skadan på staden”. Men på grund av rörelsen som brutit ut fick allting tidigareläggas. Wikileaksdokument har nu också visat att Occupy Central och Tai har kopplingar till och får pengar av den amerikanska staten.
Men borgarklassens egentliga syn på protesterna visade Wang Zhenmin, som är rådgivare åt regeringen i Peking, i ett ovanligt ärligt uttalande: ”för mycket demokrati skulle hota de ekonomiska eliternas intressen såväl som hela det kapitalistiska systemet i Hong Kong”. De vill bara att missnöjet ska få ett säkert utlopp, vilket de hoppades att Occupy Central skulle vara. Kapitalismens oerhörda motsättningar börjar ta sig uttryck i att arbetarklassen organiserar sig och ställer krav, och då blir för mycket demokrati direkt farlig ur borgarklassens synvinkel.
Studentstrejken och arbetarklassens inträde
Trötta på handlingsförlamningen hos de liberala ledarna för Occupy Central, gick 25 universitet ut i strejk den 22 september. De kallade till demonstrationer och ockupationer, som fått ett allt större momentum. Lördagen 28 september mötte de massiv polisrepression, och som ett svar kallade direkt det största lärarfackförbundet, tillsammans med Hong Kongs fackföreningsfederation, till stödstrejk dagen efter.
Vikten av detta, som innebär att den organiserade arbetarklassen deltar i kampen, kan inte överskattas. Det är bara arbetarklassen som kan leda rörelsen till framgång, eftersom de kan hota de ekonomiska intressena hos den härskande klassen i Hong Kong och på det kinesiska fastlandet. Andelen av arbetarklassen i Hong Kong som deltar är visserligen än så länge begränsad. Men likväl representerar det en första varning till den korrupta kinesiska eliten, som gjort sig rik på att plundra de statliga egendomarna och hänsynslöst pressa ner löner och arbetsvillkor. Medianlönen för arbetare i Hong Kong har, justerat för inflationen, bara ökat med 0,3 procent på 15 år.
Vägen framåt
Repressionen den 28 september utvecklade rörelsen till en massrörelse, med enorm potential. Och studenterna visade tydligt sin ilska mot liberalernas svekfulla beteende genom att spontant lämna ockupationen när Occupy Central kom dit. Studentledarna behövde be dem över internet att gå tillbaka. Men rörelsens svaghet är att inget tydligt alternativ till Occupy Central existerar, i form av ett revolutionärt alternativ som kunnat anknyta till den växande strejkrörelsen på det kinesiska fastlandet.
Borgarklassen lämnar med den ena handen, vad den tar tillbaka med den andra. Den stödjer Pekingregeringen samtidigt som den finansierar ”demokraterna” i Occupy Central. Den radikala ungdomen och arbetarklassen kan bara lita på sin egen styrka. Kampen för allmän och lika rösträtt är bara första steget i kampen mot hela det kapitalistiska systemet.
- Solidaritet med Hong Kongs studenter och arbetare!
- För allmän och lika rösträtt i Hong Kong! Fullständiga demokratiska rättigheter på det kinesiska fastlandet!
- För enandet av ungdomen och arbetarklassen i Hong Kong och på det kinesiska fastlandet på basis av ett socialistiskt program!
- För verklig arbetardemokrati! För socialism!