SVT:s storsatsning “Historien om Sverige” lovar stort. ”Det här är berättelsen om vårt land. Om människorna och krafterna som formade den”, får man höra i introt till varje avsnitt. Men serien klarar inte ens att göra det mest grundläggande, att presentera fakta. Det finns dock systematik i misstagen och förvrängningarna: alla tjänar till att gynna svensk nationalism.
Marxister har alltid varit intresserade av historia. Ur historien kan vi uttyda mönster, tendenser och lagar som gör att vi kan förstå och i viss mån förutsäga samhällets utveckling. Den visar inte bara var vi kommer ifrån, utan också vart vi är på väg.
Den riktiga “historien om Sverige”, som döljs i detta program, är en historia av kamp. I förhistorien är det en kamp mot naturen för att överleva. När klassamhället uppkommit är det en kamp om samhällets överskott, klasskamp. Men en sådan analys skulle naturligtvis inte falla SVT:s chefer särskilt väl i smaken.
Klasslösa samhällen
De flesta avsnitten före jul handlar egentligen om klasslösa samhällen, utan förtryck och utan stat. Programmet medger att de första människorna i Norden, jägare och samlare under äldre stenåldern (12 000-9 600 f.Kr.), var ”otroligt beroende av varandra”. De hade nästan ingen arbetsdelning – ”alla som kunde hjälpte till, män, kvinnor och ungdomar”. Naturligtvis tar man dock inte ordet “klasslöst” i sin mun – ännu mindre det marxistiska begreppet urkommunism.
De säger att Skandinaviens första bönder, den så kallade trattbägarkulturen (4000-2950 f.Kr.), var ”början på den moderna världen”, men förklarar inte ordentligt hur revolutionerande jordbruket var. Den neolitiska revolutionen lade grund för en befolkningstillväxt utan like, för byar med kultur på ett långt högre plan än tidigare – och långt senare städer och civilisation.
Istället börjar de prata om en så kallad ”rituell elit” där ”vissa personer och släkter hade stor rituell makt”. Deras enda bevis är existensen av mänskliga offer och gravmonument. Vad är en ”rituell elit” ens? Varför skulle något sådant existera? Klasslösa samhällen hade ofta väl respekterade personer som valdes som hövdingar eller shamaner. Det är löjligt att kalla detta för en elit, eftersom de inte utgjorde någon klass med ärvda privilegier, utan valdes av tinget.
Hela denna idé motbevisas om man bara beskriver deras samhälle, vilket programmet knappt gör. De levde i små byar kring sina gemensamma kultplatser, såsom gravmonument, däribland de gånggrifter som serien visar. Dessa fantastiska gravmonument var kollektiva begravningsplatser för stammens mest respekterade personer. De importerade koppar från Centraleuropa eftersom de inte själva kunde åstadkomma arbetsdelningen för metalltillverkningen. Under ett sådant samhälle fanns det inte resurser till någon “elit” som kunde leva på andras folks arbete. Genetiska studier av utgrävningar tyder däremot på att kvinnor vid giftermål nu blir en del av mannens släkt – tidigare har motsatsen varit fallet. Det har alltså uppkommit en patriarkal familj, som konsekvens av männens roll inom jordbruket.
Snäv nationalism
Människans historia kretsar kring hur vi arbetar och försörjer oss själva, vilket ger upphov till en viss samhällsorganisation. Det krävs en viss nivå på samhällets produktion för att någon ska kunna börja leva på andras arbete, alltså för att en härskande klass ska kunna uppstå. Detta lägger i sin tur grunden för klasskamp om det samhälleliga överskottet.
Skandinaviens hela förkapitalistiska historia präglas av dess efterblivenhet, och därför drivs utvecklingen huvudsakligen av händelser utanför Skandinavien. Men denna utveckling förklaras inte över huvud taget. Varför var det ättlingar till anatoliska bönder som införde jordbruket i Sverige och hur hade de utvecklat det? Varför kom senare indoeuropeerna? En av periodens mest slående faktum – som serien inte ens nämner – är nästan alla europeiska språk, liksom de nordindiska och iranska, bygger på det språk som dessa indoeuropeer talade.
På samma sätt förklaras det aldrig att handeln under bronsåldern, som spred metallerna till Sverige, formades på grund av att de långt mer utvecklade bronsålderscivilisationerna i Mellanöstern behövde tenn och koppar. Romerska riket nämns för att skandinaver blev legosoldater åt dem, men varför förklaras aldrig. Det romerska slavsamhället hade vid denna tidpunkt gått in i djup kris, och de var tvungna att ersätta sin medborgararmé med legosoldater. Men i detta program börjar och slutar allt med Sverige.
Det är omöjligt att förstå Sveriges historia utan att förstå åtminstone huvuddragen i Europa och Mellanöstern. Norden är länge för kallt och fattigt för att kunna producera det överskott som lägger grunden för klassamhällets utveckling längre söderut, men importerar ständigt olika element från det. Detta kombineras med den efterblivna nordiska utvecklingen.
Vikingarna kombinerade exempelvis teknik söderifrån med ett samhälle där alla fortfarande har tillåtelse att bära vapen – en lämning från det klasslösa samhälle som nu börjar ersättas. Rikedomarna från plundringstågen i mer utvecklade länder bidrar här med en stark impuls. I samband med kristendomens införande slår kvantitet över i kvalitet, och vi kan för första gången tala om en härskande klass som börjar konsolidera en stat.
Till klassamhällets försvar: lögner och halvsanningar
Det är uppenbart att de med sin ”Sagan om ringen”-musik, sina eviga hänvisningar till “vårt land”, “folket”, “svenskar” och så vidare, vill ge känslan av ett nationalepos i programmet. Men det är helt historielöst. Nationalstaten är ett modernt koncept. Faktiskt identifierade sig hälften av Sveriges befolkning som götar så sent som under medeltiden. Men varför låta fakta förstöra en bra berättelse?
I slutet av avsnittet om vikingatiden påstår man att nordborna ”ville bli en del av den västeuropeiska kristna kulturen. De ser ju de utvecklade samhällena och möter den kristna kulturen och blir imponerade, såklart. De känner att det här är framtiden”.
Om de tidigare, utrustade med alla kapitalismens fördomar, försökte föra in ett klassamhälle även där det omöjligt kunde existera – så gör de allt för att dölja dess motsättningar och kamp när det nu tar form.
Kristendomens införande i Skandinavien var en blodig och brutal process. Programmet nämner att Sveriges första kristne kung Olof Skötkonung ville bränna ned Uppsalatemplet, men inte vilket motstånd det mötte. I verkligheten hotades han med avsättning och var tvungen att avsluta missionerna i Svealand. Han var också i ständig konflikt med Alltinget i Mora. Bland annat motsatte han sig tingets vilja att ansöka om fred med Norge 1018. Medeltida isländska historikern Snorre Sturlasson citerar lagmannen Torgnys svar:
“Men om du icke vill gå in på det som vi kräva, då skola vi falla över dig och dräpa dig och icke tåla av dig ofred eller olag. Så ha våra förfäder gjort; de störtade fem konungar i en källa på Mulatinget, då de hade blivit uppblåsta av övermod, liksom nu du emot oss. Säg nu strax, vilketdera du väljer.”
Kungamakten hade sina rötter bland stamsamhällenas hövdingar, men började resa sig över tingsdemokratin med växande rikedomar från handeln och vikingatågen. Kristendomen var en stor hjälp för dem i detta, i bildandet av en stat, men det möttes av motstånd. Programmet nämner också Blot-Svens uppror 1087, men sveper förbi det som en historisk parantes.
Det tog över hundra år för Sverige att bli helt kristet. Så sent som 1123 ledde Norge ett korståg mot Småland. Tinget dominerades gradvis allt mer av kyrkan och adeln, för att så småningom försvinna in i den nya staten.
Fjärde avsnittet ”Gud ger – Gud tar” består av lögner och sagoberättelser om helgon. De fortsätter hävda kristendomens folklighet, nu med hänvisning till att den menade att ”de fattiga och utsatta har också en själ” och att det nya tiondet – en skatt på tio procent – ”kanaliserades till kyrkan som sedan kunde reparera broar och vägar”. Men ett fåtal broar och vägar är en droppe i havet i jämförelse med de rikedomar som kyrkan nu snabbt bygger upp, till försvar för det nya klassamhället. Man måste inte vara marxist för att föreställa sig hur en utfattig bonde känner när den nya makten börjar konfiskera tio procent av den magra skörden.
Hela avsnittet är en absurd underskattning av det verkliga förtryck som klassamhället innebar. Kvinnoförtrycket blev inskrivet i lagen. Kvinnor var inte myndiga längre utan tillhörde först sin pappa, sedan till sin man – och skilsmässa blev nästan omöjligt. Bönderna fick plötsligt börja betala skatter till både kungen och kyrkan. Den strikta privategendomen gjorde att man inte ens kunde samla ved från kyrkans eller adelns mark utan straff.
Det var inte heller så att bönderna inte gjorde motstånd. Under en lång tid var den svenska staten så svag att kyrkan och monarkin behövde samexistera med tinget, med så kallade landskapslagar för varje region. Detta var inte vikingarnas ting, utan dominerades av lokal kyrka och adel som ofta kom i konflikt med och även öppet gjorde uppror mot kungen, bland annat i folkungaupproren. Först under Birger Jarl i mitten av 1200-talet fick Sverige sina första landsomfattande lagar.
En anmärkningsvärd lögn är att Finland ”väljer mer eller mindre frivilligt att bli en del av det svenska riket” för att ”de känner sig hotade av ryssarna som växer sig starka i öster. Genom att betala skatt till Sverige köper de sig säkerhet och skydd”. Vilken tillfällighet att detta är perfekt motsvarar svensk krigspropaganda om Ryssland, Ukraina och Nato! I verkligheten hade de nyligen formade klassamhällena Danmark, Norge och Sverige ersatt vikingatågens plundringar med korstågens plundringar.
Finland var offer för såväl ryska plundringar som svenska och danska katolska korståg. Beroende på geografi vann man dominansen över olika områden. Mycket av befolkningen i de framväxande svenska storgårdarna var trälar man tagit från Finland. Riktiga fakta som att finnarna ofta gjorde uppror mot svenskarna, passar inte in i SVT:s nationalistiska propaganda.
Serien pådyvlar genomgående vårt samhälles alla fördomar på våra stackars förfäder. Man talar som om det finns ett klassamhälle när det inte finns, och när det väl uppkommit idealiseras det till oigenkännlighet. Resultatet är en långdragen nationalromantisk röra.
Det är ingen vågad gissning att “Historien om Sverige” kommer att bli ännu sämre i takt med att det närmar sig nutid, eftersom det då måste försöka framställa kapitalism, klasskamp och revolutioner på ett ofarligt sätt, alltså ett sätt som är ofarligt för borgarklassen.
För tusen år sedan innebar klassamhället – trots all dess brutalitet och elände – fortfarande en möjlighet att utveckla den mänskliga kulturen till en ny nivå. Men nu står det i vägen för all vidare utveckling. Möjligheten finns för första gången för att börja befria hela mänskligheten från vardagens slaveri, inte bara en härskande klass. Hindret är just den härskande klassens – borgarklassens – fortsatta styre.