Exemplet med de fem kubanerna avslöjar USA-imperialismens inställning till demokrati och terrorism. De har inga problem att finansiera terroristerna om de användts mot Kuba. En av de nämnda terroristerna i artikeln Luis Posada Carriles var med och sprängde ett flygplan 1973. Den Venezuelanska regeringen vill ha honom utlämnad. USA domstol beslöt i år att inte bara vägra utlämna utan att släppa Posada Carriles fri! I Miami bland exilkubaner så hyllades den här terroristen som en hjälte. Samtidigt så sitter de fem kubanerna som bekämpade terror fortfarande fängslade.
Den 16 och 17 juni, 1998, lämnade de kubanska myndigheterna i samarbete med FBI ett omfattande material som dokumenterade antikubanska terrorhandlingar som utförts från amerikanskt territorium, det fanns 230 sidor med dokument, fem videos med material från amerikansk TV om terroraktivitet mot Kuba och åtta kasseter med ljudmaterial på två timmar och 40 minuter som dokumenterade samtal fängslade centralamerikanska terrorister haft med olika kontakter.
Mindre än två månader senare, tidigt på morgonen 12 september arresterade FBI fem kubaner i Miami. Arresterades de för att de bedrivit terrorism i Kuba? Tvärtom, de var kubanska säkerhetsagenter som arbetade med att infiltrera antikubanska terrorgrupper i Miami och de hade deltagit i att samla ihop materialet som hade överlämnats till FBI.
Det var början på en utdragen juridisk process mot dessa fem som nu är kända som ”the Miami Five”. Det är ett exempel på orättvisa, politisk manipulation av rättsväsendet och det visar Bush hyckleri när han pratar om det sk ”kriget mot terrorismen”. Och det är antagligen därför som du inte har hört talats om det i de borgerliga tidningarna.
De fem kubanerna, Gerardo Hernández Nordelo, Ramon Labañino Salazar, René González Sehwerert, Fernando González Llort och Antonio Guerrero Rodriguez, har fått högsta möjliga straff för sina ”brott” som de anklagats för. Gerardo Hernández har fått två livstidsstraff 15 år i fängelse. Ytterligare två, Antonio Guerrero och Ramon Labañino har också fått livstidsstraff. René González och Fernándo González har blivit dömda till 19 respektive 15 år i fängelse.
Sen de blev fängslade så har de fem kubanerna fått utstå en extremt brutal behandling. Efter 15 dagar i Miami:s federala anstalt så förflyttades de till ett specialfängelse, bättre känt som ”hålet”, där cellerna var 4,5 m långt och 2,1 m brett. Dessa celler används för farliga brottslingar, normallt sett de som är misstänkta för mord, och enligt reglerna får ingen fånge sitta där längre än 60 dagar. Två av de fem kubanerna, Gerardo Hernández och Ramon Labañino fick stanna i 17 månader.
Vad är de fem kubanerna anklagade för? Det är ett antal mindre anklagelser, bla att de arbetade som agenter för en utländsk regering utan att ha registrerat sig hos de amerikanska myndigheterna (vilket de erkänner), men anledningen till att tre av dem har blivit dömda till livstidstraff är att de är anklagade för spionage och mord.
Från början, så spreds det rykten av lokal media om att en farlig grupp av kubanska spioner som var ett hot mot USA:s nationella säkerhet. Men i den sju månader långa rättegången (som gör den till en av de längsta rättegångarna i USA historia) så kunde inte åklagaren hitta ett enda bevis för detta. Advokaten kallade amerikanska marinofficerare, varav några var pensionerade, högt rankade amerikanska underrättelseagenter och de vittnade om att inget av det material som de fem kubanerna hade var hemligstämplat.
Till och med åklagaren sa i sin inledning till juryn, ”vi arresterade de här fem männen och vi beslagtog 20 000 sidor av dokument från deras datorer, men mina damer och herrar från dessa 20 000 sidor så kan vi inte hitta någon hemligstämplad information”. När man inte hade några bevis för spionage så ändrade åklagern åtalet till ”konspiration med avsikt att spionera”.
Konspiration är en väldigt vagt åtal och svårt att bevisa. Det betyder att de fem gick samman och bestämde sig för att de skulle spionera. Hur kan någon bevisa det? Och även om det fanns bevis (vilket inte fanns), så är det inte normalt att tre av dem skulle få det högsta möjliga straffet (livstid) när de dömdes enbart för konspiration med avsikt att spionera!
Det andra åtalet mot Gerardo Hernández, där han fick sitt andra livstidstraff, är konspiration med avsikt att begå mord. Han anklagades för att ha varit inblandad när Kubanska MIG-plan sköt ner två Cessna-plan nära Havanna februari 1996. Den händelsen startade 1995 när ett avtal slöts mellan kubanska och amerikanska myndigheter för att reglera migrationsreglerna mellan de båda länderna. Samtidigt hade den anti-kubanska organisationen ”Hermanos al Rescate” (bröder till hjälp) som hade sin bas i Miami startat en terrorkampanj mot Kuba. Under 20 månader som föregick nerskjutningen av de två planerna så hade de genomfört 25 olagliga flygningar över Kubanskt luftområde. Vad gjorde den Kubanska regeringen? Varje gång så protesterade de hos amerikanska myndigheter för att deras lands luftområde kränktes. De fick inget svar.
I januari 1996, så bjöd Kubanska myndigheter in amiral Carrol från USA:s flotta och förklarade tydligt för honom att deras tålamod var slut och att de inte skulle tolerera några fler kränkningar av deras luftutrymme, speciellt nu när de hade information (som de fått av de fem kubanerna) att Hermanos al Rescate skulle beväpna planen. Carrol återvände till USA och rapporterade till Pentagon och regeringen att kubanerna menade allvar med sina hot. Richard Nuccio, som då var rådgivare till president Clinton, vittnade i rättegången och sa att han var väldigt oroad över att ledaren för Hermanos al Rescante José Basulto skröt i tv-intervjuer om deras illegala flygningar över Kuba.
Den 24 februari så lämnade tre Cessna plan, ett flögs av José Basulto själv, en flygbas i Florida och gav sig av till Kuba. De hade blivit varnade för att de skulle vara väldigt farligt att flyga över Kuba. De kubanska myndigheterna var förvarande. Var det Gerado Hernández som hade varnat dem? Nej, det var amerikanska myndigheter (Federala Aviation Agency) som förvarnat dem om att planen var på väg. Planen blev meddelade via radio att de var på väg mot förbjudet militärt område. De ignorerade varningarna. Det kubanska flygvapnet skickade i väg två MIG som efter en ytterligare varning sköt ner två av planen, José Basulto lyckades undkomma. De kubanska myndigheterna hävdade att planen var inne på otillåtet luftutrymme när de blev nerskjutna, de amerikanska myndigheterna hävdade att de var 6,4 km utanför gränsen.
Man kan fråga, vad är kopplingen mellan Gerado Hernández och det här? Han är dömd för konspiration med avsikt att begå mord. ”Beviset” är ett telegram till Gerardo, som hade infiltrerat Hermanos al Rescante, att han inte skulle flyga den dagen. Det är ett väldigt tunt bevis speciellt för ett så allvarligt åtal. Det bevisar inte att Gerardo visste att planen skulle attackeras och det visar heller inte att han visste något om den planerade attacken. Allt han gjorde var att rapportera om de aktiviteter som terroristorganisationer baserade i USA bedrev. För övrigt så är information om plan som flyger ut och in i Florida information som vem som helst kan få tag i.
Frågan är, har självständiga nationer som Kuba rätt att försvara sitt luftutrymme eller inte. För den amerikanska regeringen som hävdar immunitet om deras militära insatser i andra länder så är det hycklande att anklaga den Kubanska regeringen för mord när den försvarar sitt eget territorium mot terrorister som flyger in från USA.
Målet mot Gerardo, konspiration med avsikt att begå mord, var så svagt att i en oväntad manöver, i slutet av rättegången, ville åklagaren ändra åtalet från mord till dråp. Men domstolen vägrade ändra åtalspunkten eftersom hela målet var baserad på den ursprungliga åtalspunkten.
Går det att få en rättvis rättegång i Miami?
Det är tydligt att i bästa fall så var bevis mot de fem kubanerna mycket vaga, men juryn fann efter ett väldigt kort överlägganden dem skyldiga. Det kan bara förklaras av att rättegången ägde rum i Miami. Från första början försökte försvaret flytta rättegången från Miami. Det är allmänt känt att rabiata reaktionära exilkubaner i maffialiknande nätverk dominerar staden. Det är väldigt svårt att få en rättvis rättegång och att hitta en jury som inte skulle bli påverkade av yttre press i en sådan stad.
Rättegången ägde rum samtidigt som striden över Elian Gonzalez varade. Elian en kubansk pojke hölls kvar av släktingar i Miami mot sin faders vilja. Exilkubanerna arrangerade demonstrationer som gick över i upplopp, och hela staden var dominerad av en antikubansk hysteri. Hur kan en rättegång mot fem ”farliga kommunistiska agenter”, där en är anklagad för att ha varit inblandad i mordet på en exilkuban äga rum i ett sådant klimat och samtidigt vara en rättvis rättegång?
Till och med den amerikanska regeringen erkände i ett annat mål senare under året, att åtal som är kopplade till Kuba inte kan ske på ett rättvist sätt i Miami. Den amerikanska regeringen var åtalad av en mexikansk anställd vid migrationsmyndigheten för diskriminering för att han blivit avskedad för att han stödde den antikubanska maffian i målet med Elian Gonzalez. I detta mål, som bara har en indirekt koppling till Kuba, så menade regeringen att en rättvis rättegång inte kunde ske i Miami och ansökte om att rättegången skulle ske på annan plats. Ansökan beviljades. Men när det gäller de fem kubanerna, som är direkt kopplat till de reaktionära exilkubanerna som dominerar staden så avslogs ansökan.
Den amerikanska regeringen använde en del juridiska trick för att få de fem dömda. De använde lagar för att hemligstämpla det beslagtagna materialet från de fem. Under flera månader, så kunde varken försvarsadvokater eller de åtalade ha tillgång till dokumenten, som varken innehöll hemligstämplad information eller information som hotade USA nationella säkerhet, vilket inte heller åklagaren hävdade. Försvarsadvokaterna fick inte heller hävda att de fem kubanerna anledning till att inte registrera sig hos de amerikanska myndigheterna var på grund av att de ville förhindra brott. De hade kunna hävda att de räddade liv och egendom genom att infiltrera terrorist grupper.
En annan fråga är den brutala behandling som de fem fått utstå och fortfarande utstår i fängelse speciellt med avseende på besök från sina familjer. Olga Salanueva, Renés fru, och Adriana Pérez, Gerardos fru, har inte tillåtits träffa sina män sen de fängslades! Hur är det möjligt? Enkelt genom att avslå deras ansökningar om visa för att besöka USA. Den amerikanska migrationsmyndigheten säger att de inte kan ta hänsyn till humanitära skäl när det finns ett ”hot mot nationell säkerhet”. Dessa hämndlystna regler går emot USA egna lagar och konstitution. Deras unga barn har fått växa upp utan att ha en chans att träffa sina fäder. Till och med brutala mördare får ta emot besök, så varför får inte de fem kubanerna ta emot besök, de som uppenbarligen är oskyldiga offer för politiska anklagelser?
Den antikubanska maffians långa arm i Miami
Men omfattningen av det här fallet går mycket djupare om man tar sig tid att granska några av de inblandade. Ett exempel är Hector Pesquera, lokalt ansvarig för FBI:s Miamikontor och den som ledde arresteringen av de fem. Vilken är hans bakgrund? Han blev känd när han var iblandad i utredningen som ledde till arresterandet av fyra Miamikubaner 1997. Den amerikanska kustbevakningen som ledde arresteringen stormade en yacht inne på Puerto Ricanskt område. De hittade sju lådor med ammunition, militära uniformer, två automatkarbiner och annan militär utrustning. En av de arresterade, Angel Alfonso Alemán, erkände snabbt att han var ledaren och att de planerade att mörda Fidel Castro under hans besök på ön Margarita i Venezuela.
Hector Pesquera, FBI agenten som ledde arresterandet, lovade att genomföra undersökningen men sa ”de kan finnas utrikespolitiska implikationer” och i så fall så kan ”vad som helst hända”.
Undersökningen ledde snart till den Nationella kubansk-amerikanska stiftelsen (FNCA), den viktigaste av reaktionära exilkubanska organisationer, med nära kopplingar till det republikanska och demokratiska partiet. Ägaren av ett av gevären var Francisco Hernández, ordförande för FNCA & den viktigaste av Miamis kontrarevolutionära ledare. En medlem av FNCA:s exekutivkommitté ägde yachten. En av de arresterade, som var ansvarig för kommunikation, var en känd FNCA aktivist. När en av dem var på permission blev han arresterad anklagad för att ha fört in 350 kg kokain i landet.
Alla anklagade förnekade att de var skyldiga, utom Alfonso som försökte bli fri genom att berätta att han hade viktiga kontakter och han visade bilder på sig själv ihop med president Clinton, senator Torricelli (Demokrat och den som fick näst mest pengar av kubanamerikaner i valet i USA), den nu avlidne exilkubanen Jorge Mas Canosa, etc. Hans advokat, som är kusin till FBI agenten Hector Pesquera, gick så långt som att säga att om CIA har försökt lönnmörda Castro så många gånger, kan det då vara ett brott att själv försöka göra det!Den kubanska maffian använde alla sina resurser i målet och lyckades få de anklagade frikända. Domaren, de anklagade och även FBI-agenten Pesquera som hade lett undersökningen firade alla utslaget med en mässa (de här typerna är alltid väldigt ”religiösa”) och en fest.
Som om det var en belöning för att ha misslyckats med att ta fram tillräckligt med bevis mot de åklagade, så fick Pesquera flytta till Miami och bli ansvarig för FBI i södra Florida!Bara 12 dagar senare, så blev de fem kubanerna arresterade. Det var första gången som ett ”nätverk av kubanska spioner” hade blivit avslöjade sen den kubanska revolutionen. Pesquera var snabb med att ta på sig äran för operationen, trots att han bara varit i Miami i två veckor! Arresteringen av de fem kubanerna var tydligt till för att FNCA skulle bli nöjda. FNCA som Pesquera hade så goda relationer till, trots att några av deras ledande medlemmar hade blivit (så att säga) ”undersökta” av honom själv misstänkte för terrorism.
Minns vad George W Bush sa om att ”hjälpa och skydda terrorister” det är samma sak som att själv begå terrorhandlingar. Men den regeln gäller bara ”dåliga” terrorister, inte de som är på Washingtons sida och som ibland till och med gör Vita husets smutsiga verk. För att inte glömma det omfattande politiska inflytande FNCA har i Florida, delstaten som styrs av Bush bror Jeb, och där Bush ”vann” sitt [första] presidentskap.
De anti-kubanska terroristers dåd (med lite hjälp från CIA)
En annan historia som är värd att berätta är den om Orlando Bosch. Fernando González, en av de fem, var ansvarig för att övervaka honom. Bosch lämnade Kuba 1960 och flyttade till USA. Han begick sin första terrorhandling 1968 när han var inblandad i att skicka en brevbomb till Havana. Under det året var han ansvarig för 40 terroristhandlingar. I slutet av det året blev han arresterad i Miami, dömd till tio års fängelse för en attack mot ett polskt fartyg. Under en permission, 1974, flydde han från USA och fortsatte med sina terrorattacker. Han har erkänt att han genomfört attacker i Miami, New York, Venezuela, Panama, Mexico och Argentina.
Han blev arresterad i oktober 1976 i Venezuela för en terrorattack mot ett kubanskt civilt flygplan som resulterade i 73 döda, män, kvinnor och barn. Det var den första bombattacken på ett civilt plan någonsin. Efter elva år av fängelse i Venezuela, visades det att han utfört dådet ihop med två andra som också blev dömda, blev han utsläppt. Han återvände till Miami 1987 och blev arresterad av migrationsmyndigheten. Man började förbereda hans utvisning.
Men då startade den kubanska maffian och deras samarbetspartner en enorm kampanj för att få honom frikänd. Kända företrädare för den här kampanjen var senator Ileana Ros-Lehtinen (republikan och den som fick allra mest pengar av kubanamerikaner i det amerikanska valet).
Andra iblandade var Jeb Bush, George W:s bror, som då ledde Ileanas valkampanj. Till slut så ingrep George Bush senior och frisläppte den kände dömde terrorist och gav honom till och med permanent uppehållstillstånd i USA.
En av de inblandade tillsammans med Bosch i attacken mot det kubanska flygplanet 1976 var Luis Posada Carriles. Han flydde från Kuba 1959 eftersom han arbetat som polisagent under diktatorn Fulgencio Batista. Större delen av sitt senare liv ägnade han åt ett mål: att lönnmörda Castro, han arbetade för CIA, och enligt sitt eget vittnesmål i en intervju i New York Times 1998, för Jorge Mas Canosa, FNCA förra ordförande.
När Bosch och Posada blev arresterade av Venezuelanska myndigheter, samlade den kubanska maffian in 50 000 dollar för att muta fängelsevakter så att de kunde fly. Han kom då i kontakt med överstelöjtnant Oliver North som ordnade honom ett fint jobb hos CIA, att organisera Contras ett gäng kontarevolutionära gangsters vars mål var att sabotera de nicaraguanska Sandinisternas revolution på 80-talet. Efter den ”kampanjen” var slut, så började han fokusera på bombattacker mot kubanska turistanläggningar i mitten av 90talet som resulterade i att en oskyldig italiensk turist blev dödad.
Den 17 november 2000 blev Posada och tre andra kända medlemmar av den kubanska maffian, med nära kopplingar till ledare för NFCA, arresterade i Panama och anklagade för att ha planera ett lönnmordsförsök på Fidel Castro under hans besök i landet. De blev dömda i april 2004 för att vara ett hot mot den allmänna ordning och för att ha förfalskat dokument. Ingenstans i domen nämndes det att de planerat att döda Castro. Men Panamas president Mireya Moscoso benådade de fyra i slutet av sin ämbetstid, 26 augusti, 2004. Bara sex dagar innan hon skulle överlämna ämbetet till landets nye president Martin Torrijos.
Beslutet kom strax efter att Colin Powell besökt Panama. Posada stack till Honduras, och de övriga tre, alla dömda terrorister, återvände till Miami där de fick ett varmt välkomnande av den antikubanska maffian, och inte helt förvånande så tilläts de återvända av amerikanska migrationsmyndigheten. En av dem Guillermo Novo, blev fälld för att ha varit inblandade i bilbombsattentatet mot Chiles före detta utrikesminister Orlando Letelier, i Washington 1978. Som av en tillfällighet, så blev de andra två som var inblandade i bilbombsattentatet mot Letieler frikända av president Bush trots invändningar av FBI och migrationsmyndigheten.
Det är tydligt varför den kubanska regeringe måste agera för att skydda sig mot terroristattacker från sådana här grupper, speciellt när de amerikanska myndigheterna inte gör något för att stoppa dem, eller till och med hjälper dem. Sedan 1959 har terroristattacker på Kuba (som mest riktats mot civila mål, likt bombkampanjen mot hotell och turistanläggningar) resulterat i 3478 döda och 2099 har fått permanenta funktionshinder som ett resultat av skador.
Frige de fem kubanerna!
De fem kubanernas fall handlar tydligt om ett självständigt lands rätt att försvara sig mot terrorhandlingar som planeras från ett grannland som skyddar terrorister och inte lyfter ett finger för att stoppa dem. Fallet avslöjar den amerikanska borgarklassen hyckleri när de hävdar att de utkämpar ett krig mot terrorismen. Det avslöjar den viktiga roll som den reaktionära antikubanska maffian spelar i amerikansk politik, både när det gäller republikaner och demokrater. Det är ett politiskt fall som den amerikanska borgarklassen och dess media inte är intresserade av att publicera eftersom detaljerna är så skadliga för dem.
Socialister i hela världen måste i första hand kräva att de fem kubanernas mänskliga rättigheter skyddas (till att börja med rätt till besök), att rättegången, som nu håller på att överklagas, omprövas i en annan stad med fullständiga rättsliga rättigheter och att de fem kubanerna vars enda brott är att bekämpa den antikubanska maffians terrorgrupper blir befriade. Men detta kan inte bara ses utifrån en juridisk synvinkel. Ett politiskt åtal måste bekämpas med politiska metoder. Arbetarrörelsen och andra progressiva organisationer i USA måste bli medvetna om domarna och ta tydlig ställning.
Det skandalösa fallet med de fem kubanerna har avslöjat Bushregeringens cyniska hyckleri i deras så kallade krig mot terrorism. Tillsammans med den till och med ännu mer barbariska skandalen med koncentrationslägren i Guantanamo så visar det hur ihåligt det är när de säger sig försvara demokrati, civilisation och rättsäkerhet.
Arbetarrörelsen borde genomföra sin egen undersökning av kopplingarna mellan Miamis antikubanska terrorister och den amerikanska statsapparaten, deras underättelsetjänst, deras rättssystem, etc. Det är en viktig fråga som arbetarrörelsen och andra progressiva rörelser i USA borde prioritera högt. Samma smutsiga metoder som den amerikanska borgarklassen använder mot progressiva regeringar och rörelser runt omkring i världen använder – och kommer att användas – mot amerikanska arbetare och deras organisationer.
Cubas enda brott utifrån den amerikanska borgarklassens perspektiv är att det visar hur, genom att expropriera borgarklassen, kan man införa gratis utbildning och sjukvård. Detta är ett farligt exempel för arbetare och bönder i övriga Latinamerika, men också för arbetare i USA, där miljoner saknar tillgång till sjukvård och är utestängda från högre utbildning. Socialister och aktivister i arbetarrörelsen i hela världen måste fördöma USA-imperialismen, som är ett allvarligt hot mot arbetares demokratiska rättigheter överallt.
Frige de fem kubanerna!
Kämpa för att försvara demokratiska rättigheter!
Krossa imperialismen!
Original: The Cuban ”Miami Five”: Jailed in the US for fighting terrorism