Efter en försämring av arbetsrätten (beslutad i september 2017) som gjorde det lättare att sparka arbetare, går Macrons regering till angrepp mot arbetslösa genom en ny försämring av a-kassan. Planen är att anta lagen i sommar.
Arbetslösa skuldbeläggs
Den 27 december avslöjade Le Canard enchaîné (en inflytelserik satirtidning) regeringens huvudsyfte: att skärpa sanktionerna mot arbetslösa. Regeringen anklagar dem för att inte vilja arbeta och utnyttja systemet. De ses som skyldiga som ska straffas: detta är det budskap som används och missbrukas av olika talespersoner för Macron-rörelsen. Castaner, ordföranden för Macrons parti La République en Marche! (LREM), hävdar att de arbetslösa utnyttjar sina förmåner “för att gå på en tvåårig semester”. En av LREM:s parlamentsledamöter Damien Adam är ännu mer specifik: han påstår att arbetslösa åker på semester “till Bahamas”! Vem vet, de kanske bor på femstjärniga hotell?
Utifrån den nuvarande politiken kan en arbetsansökan som anses ofullständig – eller ett nej till en vidareutbildning – leda till ett avdrag på 20 procent av a-kassan under 2–6 månader. Om en arbetslös nekar till två jobberbjudanden som anses vara “rimliga”, får man ingen ersättning under två månader. Om den arbetslösa nekar till ytterligare ett jobb, kan utbetalningarna därefter helt tas bort.
Regeringen föreslår skärpta regler, för det första genom att minska ersättningen med 50 procent i stället för 20 procent, och för det andra genom att varje arbetslös måste fylla i en aktivitetsrapport för den gångna månaden. Pierre Gattaz som är ordförande för MEDEF, den största arbetsgivarorganisationen i Frankrike, föreslog även en daglig övervakning av varje arbetssökande. Varför inte sätta alla som är arbetslösa under polisövervakning medan vi ändå är igång?
Samtidigt finns det ingen som är ansvarig för att kontrollera att de ovannämnda jobberbjudandena är giltiga, trots varningar från olika håll, inklusive de arbetslösas fackförening CGT-Chômeurs, om att en stor del av dessa arbeten är olagliga eller påhittade. Arbetsförmedlingen Pôle Emploi skulle hellre kontrollera och stänga av arbetslösa än att verifiera jobberbjudanden, som publiceras online av privata företag.
Genom att trappa upp sanktionerna försöker Macron minska arbetslöshetssiffran, inte arbetslösheten som sådan, detta genom att minska antalet arbetare som är inskrivna hos arbetsförmedlingen Pôle Emploi. Han vill naturligtvis också genomföra nedskärningar på de arbetslösas bekostnad.
Organisk arbetslöshet
Grundorsaken till problemet är att det ekonomiska systemet skapar organisk massarbetslöshet. Trots den nuvarande ekonomiska återhämtningen har arbetslösheten stagnerat på höga nivåer. År 2017 minskade antalet anställda i kategori A (de som aktivt måste söka arbete) med bara 0,4 procent, vilket motsvarade 13 000 färre arbetslösa. Detta är med andra ord bara en droppe i havet.
I själva verket växer arbetslösheten! Så här sammanfattar CGT (en av de fem viktigaste fackföreningarna) statistik från Pôle Emploi:
”Antalet arbetssökande i kategori A är 3 451 400. I kategori B och C, som består av personer som arbetar mindre än eller över 78 timmar i månaden, är ett lager på 2 160 900 arbetare med otrygga anställningar, som växer med 8,2 procent varje år. Det är en ökning med 4 procent i kategori B och 10,6 procent i kategori C. Kategori D (arbetslösa med praktik) minskar fortfarande med 18,3 procent varje år och beräknas i dag ligga på 277 400. Kategori E (arbetare i statligt subventionerade jobb) minskar med 8 procent varje år. Den totala summan för kategorierna ABCDE landar på 6 278 000 arbetslösa som är registrerade hos Pôle Emploi, en årlig ökning med 0,8 procent.”
Macrons förslag innebär också att avgifterna till a-kassan inte längre betalas av arbetarna själva, och att deras lön “netto” därför ökar med motsvarande belopp (vilket är mycket litet). Denna förändring kommer slutligen att medföra en förändring av avgångsvederlagen, vilket Macron vill finansiera genom en annan skatt som kallas CSG. Detta är en socialbidragsavgift: en slags proportionell skattefinansierad socialförsäkring. Men den del av statsbudgeten som är avsedd för a-kassan kommer inte längre att hanteras av UNEDIC (en myndighet som lyder under Pôle Emploi); detta kommer i stället att tas över av staten som även kommer att bestämma vad som som kommer hända med den, vilket innebär att ersättningen som helhet kommer att minska.
Offentliga arbeten och dela på jobben!
A-kassan är mycket bristfällig, och miljontals arbetslösa lider av fattigdom. Det är inte arbetarna som ska betala priset för kapitalismens kris. Alla arbetssökande måste få en inkomst på minst på minst 80 procent av (den franska) minimilönen, oavsett ålder (med början från 18 år) eller yrkeserfarenhet.
Staten ger alldeles för lite betalt till ett helt lager av arbetslösa, allt medan företagen tvingar sina anställda att arbeta övertid. Detta är rena dårhuspolitiken! Ur ett kapitalistiskt perspektiv är detta helt logiskt. Men vi avvisar kapitalismens galna logik. För att lösa problemet med den växande arbetslösheten, för vi i stället fram ett tydligt program för offentliga arbeten som är nödvändiga för samhället (skolor, sjukhus, bostäder) och att man delar upp de tillgängliga jobben mellan alla arbetare, utan löneminskning.