[Artikel återpublicerad från vårt arkiv.]
3335 anställda har varslats om avsked vid Volvo Personvagnar i Göteborg. Till detta kommer de 4000 som riskerar att få sparken hos Lear, IAC och andra underleverantörer till Volvo PV. även Volvo AB (som tillverkar lastbilar och bussar) och SAAB Scania i Trollhättan har varslat folk om avsked. Detta är ett hårt slag mot Volvojobbarna och deras familjer, och mot hela Västsverige. Här finns 53 000 av de totalt 140 000 anställda inom fordonsindustrin i Sverige.
Skälen till avskeden är – enligt Volvoledningen – minskad försäljning speciellt i USA, för låg dollarkurs och ökade råvarukostnader. Olika experter har pekat på att Volvo missat ”miljöbilstrenden” med alltför stor andel dyra och bränsleslukande bilar. Därför har man gått med 1,6 miljarder i förlust under första halvåret 2008.
Allt detta stämmer men huvudorsaken till problemen är den ekonomiska krisen i kombination med det privata vinstintresse som styr Volvo och andra storbolag. I det kapitalistiska systemet svänger ekonomin alltid upp och ned. När det går uppåt förvandlas arbetarnas slit till enorma vinster, när det vänder nedåt får många arbetare istället sparken.
Men vinsterna hamnar i de rikas fickor och kan därför inte användas för att jämna ut upp- och nedgångar och dämpa kriserna. En stabil och trygg utveckling är därför omöjlig att uppnå inom det kapitalistiska systemet.
Regeringen står handfallen och har inte annat att erbjuda än ”plåster på såren” i form av AMS-insatser. Kommunen och de fackliga organisationerna kräver mer pengar till AMS-åtgärder och utbildning, samt statligt stöd till fordonsutveckling. Men de har gett upp kampen för att försvara jobben.
Men vilka andra jobb finns att få med den kris som nu utvecklas? Många har varslats också inom andra industrigrenar och fler lär det bli. Och med fler arbetslösa kommer konsumtionen att minska vilket leder till färre jobb inom handeln och andra delar av den privata tjänstesektorn. Därefter minskar skatteintäkterna med avskedanden inom stat och kommun som följd.
Därför måste vi kämpa för att försvara jobben på Volvo PV, och den striden är inte bara en angelägenhet för de som arbetar på Volvo, den gäller alla löntagare i Västsverige och i landet som helhet.
En sådan kamp måste grundas på kravet att jobben ska bevaras. Den minskade försäljningen måste mötas med en sänkning av arbetstempot till en lugnare och mer mänsklig nivå. Då finns arbetsuppgifter till alla och dessutom blir det bättre kvalité på bilarna. Om detta inte räcker måste man övergå till sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.
De vinster som gjordes under de goda åren skulle räcka till att behålla personalen, men dessa vinster har överförts till ägaren, den amerikanska biljätten Ford. Men Ford befinner sig i en djup kris själv och kommer inte att satsa på Volvo. Därför finns en reell risk för konkurs.
I det läget finns bara en utväg: Staten måste ta över Volvo PV i syfte att säkra en fortsatt tillverkning och utveckling av Volvobilar i Sverige. Men den övriga fordonsindustrin är också i kris. SAAB Scania i Trollhättan avskedar och dess ägare, den andra amerikanska biljätten GM, befinner sig i en ännu värre kris än Ford. Volvo AB och Scania, som huvudsakligen tillverkar lastbilar och bussar, har också problem.
Fordonsindustrin har större betydelse för ekonomi, sysselsättning och export än någon annan industrigren i landet. Dess kris får återverkningar över hela landet, från norr till söder. Därför måste hela fordonsindustrin förstatligas.
I en statlig fordonskoncern kan resurserna, kunskapen och den tekniska kompetensen hos Volvo, SAAB och Scania samordnas. överskottet i produktionen stannar kvar i verksamheten och kan användas för att rida ut kriser. En nedgång inom biltillverkningen kan pareras av produktion av lastbilar och bussar. Dessutom kan man på allvar satsa på nya produkter som mindre och bränslesnålare bilmodeller, elbilar, vätgasbilar och mindre miljöskadliga godstransport och kollektivtrafiksystem.
En statlig fordonskoncern ska kontrolleras av löntagarna. En majoritet av ledamöterna i koncernstyrelsen bör utses av de fackliga organisationerna i företaget och av LO och TCO nationellt. Resten bör utses av stat och kommun.
Den dagliga verksamheten ute på fabrikerna ska organiseras i demokratiska former och styras av de anställda själva. Då kommer arbetsmiljön att bli mer människovänlig samtidigt som kunskapen och idéerna hos arbetarna och tjänstemännen kan tas tillvara. Då kan man utveckla nya produkter, med bättre kvalité än idag och dessutom en produktion som är mer resurssnål och miljöanpassad.
Vi har gått in i kapitalistisk kris, som kommer att medföra massarbetslöshet och ekonomiska problem för 100 000-tals människor. Den marknadsvänliga politik som idag bedrivs av arbetarrörelsens ledning biter inte på en sådan kris. Därför kräver vi att arbetarrörelsen ska slå in på en socialistisk kurs som tar sikte på att rädda jobben och säkra välfärden. Ett förstatligande av fordonsindustrin är ett första och viktigt steg i en sådan kursändring.
Martin Oscarsson, Göteborg
2008-10-17