Den sionistiska regimen skulle inte klara sig en dag utan stödet från de så kallade “utvecklade demokratierna”, som varje år förser dem med vapen värda flera miljarder dollar. Det är dessa “frihetens försvarare” som är ytterst ansvariga för den nuvarande situationen. Längst fram i ledet står förstås USA, men här finns även Ulf Kristerssons svenska regering, som står fast i sitt stöd till folkmordet.
Inget av de politiska partierna, från höger till vänster, har vågat stå upp för palestiniernas sak. Borgarna och Socialdemokraterna är helt nedsänkta i imperialismens träsk, villiga att göra vad som helst för att blidka sina överherrar i Washington, medan Vänsterpartiet nöjer sig med abstrakta paroller om “fred” och “vapenvila”. Det står klart att vi bara kan lita till våra egna styrkor. Vi måste ta kampen, inte bara mot den israeliska staten, utan också mot dess bundsförvanter här på hemmaplan – vi måste kämpa mot våra egna imperialister.
Arbetarna har en enorm makt i sina händer: inte ett tåg går, inte ett hjul snurrar och inte en lampa lyser om inte vi vill det. Vi måste utnyttja denna makt. Vi måste organisera oss där vi står: på våra arbetsplatser, skolor och universitet.
Transportarbetare i bland annat Belgien, Indien och Barcelona har redan vägrat att lasta vapen till Israel – och det finns ingen anledning att vi inte kan göra detsamma i Sverige. Medlemmarna måste kräva att facket tar ställning, och lägger en fullständig blockad mot Israel och den svenska vapenindustrin. Om de vägrar bör vi organisera det utan dem. Om en arbetsplats börjar, kan det snabbt inspirera andra till att ta facklan vidare.
Allt detta kräver organisering, och organisering på global skala. I slutändan är det bara palestinierna som, tillsammans med massorna i Mellanöstern, kan vinna sin egen frihet – men världens arbetare måste göra allt för att stödja dem i denna kamp. För imperialisterna sitter inte bara i Knesset, de sitter också i Vita huset, på 10 Downing Street och Rosenbad. Deras förtryck är internationellt, och kan bara störtas genom den gemensamma ansträngningen från alla världens folk.
Över hela världen har rörelsen till Palestinas stöd utvecklats till en politisk jordbävning. I London demonstrerade uppemot 800 000 den 11 november, i Paris 100 000 den 12 november, uppemot 300 000 i Washington den 4 november, och så vidare. I Mellanöstern behöver regimerna posera som Palestinavänner för att inte störtas.
Allt fler ser situationen för vad den verkligen är: ett rövarkrig och folkmord, understött av de västerländska imperialisterna. Problemet är att det inte finns någon organisation som kan samla dem. Det är därför vi lanserar Revolutionära kommunistiska partiet och Revolutionära kommunistiska internationalen. Gå med oss i kampen!