Det var i början av mars i år som en familj i Göteborg satt och planerade en femtioårsfest. Vad ingen visste var att festen skulle bli en smitthärd. Om regeringen vid denna tidpunkt gått ut med varningar för och förbud mot även mindre folksamlingar hade smittan kunnat undvikas.
Ett par dagar innan festen infördes förbud mot folksamlingar med mer än 500 personer. Festen skulle bara har runt 100 deltagare så familjen ansåg att de kunde köra vidare. De bestämde sig dock för att se till att inga äldre kom på festen, att ha rikligt med handsprit på alla bord och förbjöd alla med minsta förkylningssymtom från att komma över huvudtaget. Trots att de betedde sig väldigt ansvarsfullt – följde alla råd och vidtog extra säkerhetsåtgärder – skulle festen följas av en tragedi.
Inom bara en vecka hade 14 personer fått symtom som både hosta och feber. Antalet med mildare symtom är okänt och hur många som burit smittan vidare är också okänt idag. När dottern i familjen återvände hem från sina utlandsstudier hade hennes pappa haft feber i tio dagar och en allvarlig hosta som bara blev värre. Pappan tillhör riskgrupp både till ålder och som astmatiker. Snart hade alla i hemmet insjuknat med en enorm oro för att pappan inte skulle återhämta sig helt, eller alls.
Från 1177 får de nu rådet att stanna hemma, trots att pappan haft hög feber och klagar på svår värk i nedre delen av lungorna. Ingen utredning görs och ingen uppföljning görs heller av festdeltagarna, trots att myndigheterna nu blivit informerade om situationen som snabbt eskalerar.
Karantän tar hårt på en familj, då allting måste beställas hem till dörren och vissa viktiga mediciner blir väldigt svåra att få tag i. I familjen finns också en son som bor på ett LSS-hem med stora behov. Han blir också helt isolerad från samhället, eftersom personalen inte har någon tid för socialt umgänge eller stöd. Familjen är nästan allt deras son har till vardags och han spenderar mycket tid med sina föräldrar för att få ett värdigt liv. Efter att vissa familjemedlemmar tillfrisknat och väntat de obligatoriska 48 timmarna kan de äntligen besöka brodern som vid det laget, helt oförstående, tvingats vara isolerad i två hela veckor.
Regeringens räddningspaket hjälper inte vanliga människor med krisen. Deras oförmåga att agera och införa strikta åtgärder, som andra länder infört, har lett till onödigt lidande för individen men också för hela vårt samhälle. Allt för företagen, och inget för de svaga i samhället som får lida för politikernas passivitet – så verkar deras paroller lyda.
Drygt två veckor efter festen får familjen en förkrossande nyhet. En nära familjevän som närvarat på festen, ovetandes om att han kunde vara smittad, hade träffat sin gamla far som nu också insjuknat. Vid detta laget har inte regeringen infört besöksförbud på äldreboenden ännu. De får dela rum på sjukhuset där de båda behöver vårdas för sina svåra symtom. Snart tvingas fadern till intensivvård där han behöver en respirator för att överleva och kunna andas.
En dag efter att familjevännen skickas hem informeras de anhöriga om att fadern kommer att kopplas ur respiratorn. En yngre patient med större chanser att överleva behöver just den respiratorn. Familjevännens far dör samma natt till följd av att han inte längre kan syresätta sig. Det finns inga rapporter i de borgerliga medierna om att detta skett i Västra Götaland, där vården tydligen inte är så hårt belastad ännu.
I dagarna har det kommit rapporter om att äldre inte längre tas in för vård, utan får istället ligga och dö i sina sängar på äldreboenden, utan någon som helst mänsklig kontakt. Undersköterskor vittnar om att de äldre inte förstår vad som händer och försöker slita av dem deras skyddskläder för att få lite sista mänsklig kontakt innan de dör.
Stefan Löfven har gått ut med att alla partier är medskyldiga för nedrustningen av sjukvården. Men vi, den arbetande massan, har aldrig valt att rusta ner vårt sjukhus eller röstat JA till en sämre sjukvård. Löfven borde skämmas över att peka finger och antyda att vi alla på något sätt skulle vara medskyldiga till deras misslyckade experiment. Istället för att axla ansvaret och införa direktiv som kunde gett oss möjlighet att undvika att smitta våra vänner och familjer, har de hela tiden vacklat. Regeringen har skapat en orimlig situation som har förvärrat smittspridningen. De har påtvinga individen ett ansvar som bör och hade kunnat axlas av en myndighet.
Ingen vet hur stor spridningen är idag, eller kommer bli imorgon. Men spridningen kunde hindrats och många liv hade räddats, om regeringen bara varit villiga att riskera ekonomins stabilitet till förmån för våra liv.
Det är dags att tänka om och sätta #LivFöreVinst. Vi har inte råd att förlora människor för att regeringen är vårdslösa och oförberedda. Att de sedan har mage att skylla på att ”ingen kunde förutsett situationen” när rapporter kom ut för 15 år sedan om att vården skulle ha svårt att klara ett pandemiutbrott.
Alla vi som arbetat och kämpat för att bygga upp den välfärd som kapitalisterna raserar för att öka sina vinstmarginaler förtjänar bättre än att dö som kanonmat. Vi måste krossa det ruttna system som behandlar våra äldre som byggt upp vårt samhälle som några offerlamm på väg till slakt. Vi och de förtjänar bättre. Framåt för en socialistisk revolution och avskaffandet av kapitalismen.