Pensionärer som letar tomflaskor på busstationer, barn som inte kan äta sig mätta hemma och föräldrar som tvingas ta lån för att betala hyran. Fem superrika individer äger lika mycket som 60 procent av befolkningen, i ett land där de rika lever tio år längre än de fattiga. För att de rika ska fortsätta bli rikare, skapas ett nytt fattigsverige.
Nu i sommar kommer det extra bostadsbidraget som funnits för barnfamiljer att börja fasas ut för att slutligen försvinna. För den ensamstående mamman Alexandra Salafranca innebär det 1400 kronor mindre varje månad. Samtidigt har hyran höjts med 562 kronor och matpriserna ökat. I en intervju med Dagens Arena beskriver Alexandra situationen.
– Jag har inte råd med fritidsaktiviteter till min dotter som det är, och sparar redan in på maten till mig själv så att min dotter kan äta mer näringsrikt och varierat. Hon får frukten, äggen och fetaosten medan jag äter mer ris, säger hon.
Omständigheter som dessa ledde redan 2023 och förra året till att barnfamiljer vräktes i rekordhöga antal. Men situationen har inte förbättrats.
– Det tar oerhört mycket energi att hålla på så här. Man jobbar hela tiden och är aldrig ledig. Jag pendlar och handlar alltid de absolut billigaste varorna. Sen den här stressen över att tilläggsbidraget försvinner. Det är jättemycket pengar för mig, som redan lever på marginalen. Det är en tredjedel av matbudgeten, berättar Alexandra.
“Stressen och oron är förlamande”
I april hölls en manifestation utanför riksdagen för att protestera mot att det extra bostadsbidraget försvinner. Den ensamstående mamman Maria Larsson berättade då för Dagens Arena hur hon försöker få ihop ekonomin för sig själv och sin son.
– Jag äter två kokta ägg till lunch, och det har jag gjort varje dag i ett halvår, för att prioritera att min son ska få äta varierad kost till middag på kvällarna. Nu försvinner tillägget till sommaren, när förskolan är stängd och min son ska äta lunch hemma, säger hon.
Nästan var tredje ensamstående förälder med låg inkomst har svårt att äta sig mätt – trots att många arbetar heltid. Maria berättar att hon förlitar sig på trossamfund, fonder, stiftelser och väninnor för att klara sig.
– Jag önskar att de beslutsfattande politikerna skulle kunna leva mitt liv en vecka för att se hur det är. Hur ovärdigt det känns att stå i mataffären med en varukorg som bara innehåller frukt och mjölk, men ändå behöva göra en snabb överslagsräkning för att se om jag har tillräckligt med pengar på kontot för det, säger Maria Larsson.
Antalet medlemmar i Matmissionens rabatterade matvarubutiker har ökat 2,5 gånger på fyra år. För Hem & Hyra berättar Viktoria Demircan om hur hon knappt har råd att köpa mat till sina tre barn.
– För tre år sedan, när jag flyttade hit, satte jag in 5000 kronor i månaden på Ica-kortet och det räckte. Nu kostar maten över 8000 kronor, fast jag köper sämre kvalitet. Jag har tagit bort alla onödiga utgifter, men det går ändå inte ihop, säger hon.
Även barnbidraget har, i fasta priser, minskat med 21 procent sedan 2018. På samma sätt har underhållsstödet som ensamstående föräldrar kan få från Försäkringskassan minskat med 18 procent sedan 2021.
Viktoria Demircan kämpar för att ha råd att köpa kläder till barnen.
– När jag var liten och kom hem med trasiga skor, så fick jag gå med de skorna ganska länge. Så vill jag inte att mina barn ska ha det, säger hon.
En undersökning gjord av Hyresgästföreningen visade att mer än var femte hyresgäst och nästan en tredjedel av barnfamiljerna behövde låna pengar för att klara sig över jul och nyår. Var fjärde hyresgäst oroar sig för att bli av med sin bostad under 2025 på grund av ekonomiska svårigheter och höjda hyror.
Finansinspektionens senaste siffror visar samtidigt att hälften av befolkningen har mindre än 10 000 kronor på sitt sparkonto.
Maria Larsson, som deltog på manifestationen utanför riksdagen, beskrev en känsla som blir allt vanligare.
– Jag vet inte vad jag ska göra, det är en sådan finansiell stress och oro att det är förlamande. Pengar och min situation är det första jag tänker på morgonen när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag ska somna.
Detta är det nya fattigsverige.
Överflöd bland fattigdom
Den som sätter sig på röda linjens tunnelbana i Stockholm kan åka mellan två skilda världar. Bara två procent av hushållen i Skärholmen lever med hög ekonomisk standard. På Östermalm är siffran 50 procent.
Den rikaste delen av befolkningen lever tio år längre än fattiga, och skillnaden i förväntad livslängd har mer än tredubblats sedan 1960-talet.
Men det behövs mer ojämlikhet, anser individer som Liberala ungdomsförbundets ekonomisk-politiska talesperson Elin Hjelmestam.
– Sverige måste sluta beskatta bort våra få miljardärers förmögenheter och istället satsa på att göra miljardärerna fler och rikare.
De måste verkligen ha det svårt när deras förmögenheter “beskattas bort”. De tre rikaste svenskarna, Stefan Persson (H&M), Antonia Ax:son Johnson (Axel Johnsongruppen) och Martin Lorentzon (Spotify) är ju trots allt “bara” goda för 184, 117 respektive 112 miljarder kronor vardera.
Regeringen är hursomhelst på väg att uppfylla Hjelmestams önskan. En ny utredning gjord av regeringen föreslår att man ska sänka skatten för riskkapitalister från och med nästa år. Det beräknas minska statens intäkter med 600 miljoner kronor under 2026 och därefter 300 miljoner årligen.
Men visst kan vi väl tänka oss stänga ned några fler förskolor och sjukhus för deras skull? Föräldrar och barn hoppar nog gärna över fler måltider för att spara in på utgifterna till förmån för Sveriges miljardärer.
Ilskan och klasskampen
Oavsett om vi haft en moderatledd eller en socialdemokratisk regering, så har Sverige genomgått årtionden av politik med en och samma inriktning: att göra de rika rikare. Regering efter regering har avskaffat arvsskatten, gåvoskatten, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Arbetarklassen har pressats att arbeta hårdare, med mer osäkra villkor – nu också för lägre reallöner – allting för att öka företagens vinster.
Man har gjort Sverige till ett paradis för de rika. Syftet har varit att kapitalisterna ska öka investeringarna i ekonomin, vilket är det viktigaste sättet att få tillväxt under kapitalismen, vilket i de borgerliga ekonomernas läroböcker bör leda till jobb, välstånd och så vidare.
Men som Andreas Cervenka förklarat i boken Girig-Sverige, har det allt större antalet miljardärer inte blivit rika på produktiva investeringar, utan på spekulation på börsen, köp av fastigheter, osäkra lån och liknande verksamhet. Produktivitetstillväxten har stagnerat sedan 2007. Vi har haft konstant hög arbetslöshet sedan 1990-talet, särskilt ungdomsarbetslöshet. Det skapas inte främst jobb när staten gödslar pengar över miljardärerna – det skapas lata och improduktiva kapitalister.
De fyra storbankerna (Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB) delade ut 115 miljarder kronor i vinster för 2024. Under perioden 2020-2024 – under samma tid som majoritetens levnadsstandard rasat – har bankernas sammanlagda vinster varit 769 miljarder kronor. Fem superrika svenskar kan numera stoltsera med att äga mer än 60 procent av befolkningen tillsammans.
För den överväldigande majoriteten av befolkningen ställs frågan annorlunda. Det är vi som får ta konsekvenserna av nedskärningarna i välfärden, bostadsbristen, osäkerheten, pressen på jobbet, klimatkrisen, fattigdomen, den ekonomiska krisen – och allt annat kapitalismen i det tjugoförsta århundradet har att erbjuda.
På ytan kan det verka som att Ax:son Johnson, Wallenberg, Rausing och resten av finansfamiljerna sitter tryggt i båten. I årtionden har deras rikedomar ökat på arbetarnas bekostnad, utan att arbetarrörelsen lyft ett finger för att stoppa det. Tvärtom gör Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och fackföreningarna sitt bästa för att visa hur utmärkt just deras politik är för att trygga företagens vinster.
Denna politik från arbetarrörelsens ledning förklarar varför det just nu inte pågår några strejker – varför arbetarklassen hittills varit oförmögen att svara på ett kraftfullt sätt. Men det betyder inte att arbetare inte kommer ta strid i framtiden. Tvärtom.
Vårens bojkott av matjättarna visade hur många som letar efter ett sätt att kämpa för bättre levnadsvillkor – och en liten del av den fruktansvärda ilska och frustration som växer i folkdjupen. Utan kristallkula är det omöjligt att säga när och hur detta kommer till uttryck. Men samma ökning av klassklyftorna och attacker mot arbetarklassen har i andra länder lett till enorma massdemonstrationer, strejker, ockupationer och politiska kriser.
Att det dröjt längre i Sverige, kommer bara att leda till att händelsernas gång blir desto mer intensiv och turbulent.
Det kapitalistiska systemet kan inte uppfylla människors grundläggande behov och krav. Intressena hos den lilla superrika klick som dominerar vårt samhälle står i vägen för att mänskligheten ska kunna ta sig framåt. Just därför är deras styre dömt av historien. Och de styrkor som ska störta det förbereds i detta nu.
Så mycket arbetar vi
Tycker du att det finns för lite tid och energi till annat än jobb? Sverige är ett av få länder i Europa där antal arbetade timmar per sysselsatt ökat sedan 1980-talet. En genomsnittlig svensk arbetare jobbar 800 timmar om året, enligt LO:s rapport “Sverige arbetar mycket”. Den förväntade längden på arbetslivet är 43 år. Båda siffrorna är näst högst i Europa, efter Nederländerna.
Mer arbete ger mer vinst och rikedom åt borgarklassen. För oss andra ger det mer brutna ryggar, stressrelaterade sjukdomar och ett sämre liv.
Växande klassklyftor: Några exempel från Oxfams rapport
- Internationellt äger den rikaste procenten mer än 95 procent av världens befolkning. År 1987 ägde de rikaste 0,0001 procenten 3 procent av världens BNP. Nu har dessa drygt 3000 hushåll tillsammans en förmögenhet på 13 procent av världens BNP.
- Sverige har över 40 dollarmiljardärer som tillsammans äger över 1 733 miljarder kronor.
- Sverige är det land i Norden där ojämlikheten ökar mest. Sedan 2020 har 99 procent av befolkningen blivit fattigare, samtidigt som de tre rikaste svenskarna ökat sina förmögenheter med 29 procent.
- Den rikaste procenten svenskar orsakar tio gånger mer koldioxidutsläpp än någon ur den fattigaste halvan av befolkningen.
Finansmannen Roger Holtback lever livet som blodsugande vampyr
Om inte den generellt högre levnadsstandarden räcker för att leva längre, så kan kapitalisterna göra som vampyrerna, och suga ut livet ur yngre och fattigare personer.
Finansmannen Roger Holtback, som tidigare bland annat suttit i Volvos och SEB:s ledningar, har inte bara fantasisummor på banken, ett hus i Brasilien och mys ihop med Kungen på mässor. I en klyschig intervju med EFN Ekonomikanalen, fylld med floskler om hur hårt finanseliten jobbar, får vi veta att han, tillsammans med frun Pia, satsat på att uppnå evigt liv.
– I slutet av förra året injicerade jag och Pia hundra miljoner stamceller vardera från unga, friska studenter. Vi hoppades bli odödliga, så klart med glimten i ögat, säger Roger Holtback.
Han är inte ensam. Under förra året skröt den amerikanska miljardären Bryan Johnson, som genomgått stamcellsterapi producerat av ett svenskt företag, att han är full av “ung svensk benmärg”.
Sådana superrika galningar styr alltså vår värld. Vad mer behöver man säga?
De rikaste svenskarna
- Stefan Persson, H&M, 184 miljarder kronor
- Antonia Ax:son Johnson med familj, Axel Johnsongruppen, 117 miljarder kronor
- Martin Lorentzon, Spotify, 112 miljarder kronor
- Finn Rausing, Tetrapak, 105 miljarder kronor
- Jörn Rausing, Tetrapak, 105 miljarder kronor
- Kirsten Rausing, Tetrapak, 105 miljarder kronor
- Carl Bennet, industriman, 104 miljarder kronor
- Fredrik Lundberg, finansman, 78 miljarder kronor
- Daniel Ek, Spotify, 76 miljarder kronor
- Carl och Eric Douglas, finansmän, 70 respektive 69 miljarder kronor