Allt fler barn och unga utnyttjas som billig arbetskraft av de kriminella gängen. Främst som springpojkar i narkotikaförsäljning, men det blir allt vanligare att barn även används till att utföra grova våldsbrott.
Första januari 2022 slopades straffrabatten för unga vuxna mellan 18 och 20 år när det gäller grova brott, i en av flera lagändringar som regeringen gjort för att ge sken av att man agerar mot den ökande kriminaliteten, särskilt bland unga. Forskare varnade då för att hårdare straff mot unga inte bara är oetiskt – unga har mindre mognad och är mer känsliga för straffrättsliga ingripanden – utan troligtvis bara kommer att göra saken värre.
Effekten kom som ett brev på posten. För att fortsätta komma straffrättsligt lindrigare undan har de kriminella gängen börjat använda sig av ännu yngre barn. Antalet ungdomar mellan 15 och 17 år som 2021 misstänktes för inblandning i mordplaner var 111 stycken. År 2023 var antalet 262 och 2024 så många som 395. Antalet barn under 15 år som misstänks för inblandning i mordplaner tredubblades mellan 2023 och 2024.
Dessa unga har börjat kallas för barnsoldater, och med all rätt. Kallblodigt skickas de ut föratt strida och riskera sina liv i ett krig som inte är deras.

I boken Barnsoldater (2025), berättar juristen Evin Cetin om flera barn med kopplingar till gängen, som hon lärt känna och intervjuat. Hon har även pratat med vuxna runt omkring dem, både föräldrar och professionella, såsom lärare och socialarbetare. Ihop med författaren Jens Liljestrand ger hon oss en bild av den verklighet som dessa personer lever i.
”Jag fattade inte att jag vågade kasta den där granaten. Jag fattade ju att det fanns nån på andra sidan men jag tänkte aldrig på att splittret kunde skada mig. Jag var ju bäng förstås. Man tar så mycket skit att man till slut inte fattar vad man gör, man är som helt bedövad.”
Vincent, 16 år
Rekryteringen av unga till kriminella nätverk kan se ut på olika sätt och kan ha en mer eller mindre tvingande karaktär. Ibland så sker det genom hot och utpressning, men oftast behövs det inte. Frågar man barnen själva så skulle nog de flesta säga att ingen har tvingat in dem, utan att det är något som de har har valt själva.
”… De där äldre, de försökte aldrig rekrytera oss, mig eller nån av mina vänner, inte som på andra ställen. De behövde inte. De gjorde det på ett smartare sätt, de visade bara upp sig, så att vi kunde se vad de hade, deras kläder och klockor, allt sånt där. Vi såg upp till dem och ville bli som dem.”
Filip
Vem behöver tvång när man kan locka med pengar och status? Det här fungerar särskilt väl när barnen ifråga kommer från fattiga förhållanden och i hela sina liv behövt säga nej till saker som de sett andra barn få.
Det finns flera exempel på hur barn långsamt groomas in i kriminella gäng med enbart mat, godis och lite vänliga ord. En pizza i utbyte mot att man lämnar ett paket med droger någonstans låter som en bra deal för ett barn som inte greppar vilka konsekvenser det kan få – och när de väl sugits in är det nästintill omöjligt att ta sig ur.
En röd tråd genom hela Cetins bok är den känsla av hopplöshet som finns hos barnen, men även hos de vuxna runt omkring. “Det kan aldrig bli nåt av såna som oss” säger barn som växer upp i fattigdom, går i en skola som inte kan ge förutsättningar för att lyckas, som redan lockats in i gängen och inte hittar en väg ut.
De flesta föräldrar skriker efter hjälp för att få bort sina barn från kriminalitet, men samhället har ingen fungerande hjälp att erbjuda. Lärare och socialarbetare sliter så håren blir gråa för att hjälpa barn i riskzonen, utan några som helst förutsättningar och med alldeles för lite resurser.
”… när du är femton och du har sett en del saker i ditt liv finns det saker som aldrig kommer lämna dig. Och eftersom de sakerna aldrig kommer lämna dig kommer du inte komma nånstans i livet ändå. Jag hatar ordet kriminell. Jag hatar ordet gangster. Jag är den jag är.”
Mohammed, 15 år
Det är en dyster bild Evin Cetin målar upp, för verkligheten är dyster. De flesta unga ser därför också dystert på framtiden. Vissa, utan annat hopp, ser kriminalitet som det enda värdiga alternativet.
Det är inte individers moraliska förfall som skapar kriminalitet, utan kapitalismens förfall. Den som vill att unga ska tro på framtiden, behöver ta kamp för att vi alla ska ha en framtid värd namnet.