I en intervju med DN förfasar sig vår nya utrikesminister Stenergard (M) över invandrare som inte kan “smälta in” i det svenska samhället. Finländare, menar hon, var det lättare med. Men sanningen är att högern behandlade dem på exakt samma sätt.
– Personer som är relativt lika oss och snabbt smälte in. Det ser vi också nu med ukrainarna. Då finns det helt andra möjligheter att ta emot dem, än människor från andra områden, menar hon.
Artikeln listar en lång rad problem – utanförskap, bidragsberoende, hedersförtryck, radikalisering, gängkriminalitet – som enligt Stenergard ska bero på att fel människor kommer hit: från “Mellanöstern och norra Afrika”.
– Som generellt sett har en lägre utbildningsbakgrund och en helt annan kulturell bakgrund. Många av de länderna har ett helt annat samhälle, och andra sätt att lösa konflikter. Det blir värderingar som krockar, förklarar hon.
Muslimer ställs alltså i skottlinjen, igen. Tyvärr valde ministern inte att belysa vilket stycke i koranen som uppmuntrar till att börja langa droger, eller varför man skulle skjuta okända människor för pengar bara för att man kommer från ett land där släkt och familj spelar en större roll. Talet om “andra sätt att lösa konflikter” är en usel anspelning på krigen i regionerna, som just västerländska imperialister som Stenergard driver på.
Och man måste säga: Om kultur drev krig, skulle de helyllesvenska arga lapparna ha utplånat Sverige som nation för länge sedan.
Ministern får frågan rakt ut – om det hade varit finländare och ukrainare som stått för den här stora ökningen, hade det inte varit ett problem?
– Jag tror det kan medföra utmaningar ändå, men jag tror att det hade varit ett mycket mindre problem. För att vi är mer lika, för att det krävs mindre integrationsinsatser, betonar hon.
Ministern menar att invandrare från Finland haft lättare att “snabbt smälta in.” Men när invandringen från Finland faktiskt ägde rum var det andra takter från hennes klass, för då var finnarna den förtryckta grupp man skulle sparka på.
Under högkonjunkturen som följde efterkrigstiden var finnarna till nytta så långt de kunde utföra “skitjobb” till lägre löner än svenska arbetare. I antologin Finnjävlar! (2018) skriver Andreas Jonasson.
”Jag befann mig på stadsbiblioteket i Göteborg när jag av en slump såg en bok. Asfaltblomman hette den. Utgiven 1980 och författad av en viss Antti Jalava. (…) Så jag plockade ner boken och läste. Och jäklar vad jag läste.
– Du tror väl inte dom släppt hit alla finnar, greker, turkar och jugoslaver för att dom tycker att utlänningar är trevliga? Glöm det i så fall. Vi är här för att jobba, inget annat än att jobba. När du och jag var små sket dom i oss, då ville dom bara ha din farsa och morsa och Juha, dom …ville ha arbetskraft, dom importerade din farsa och morsa och Juha, hör du det – IMPORTERADE.”
När konjunkturutvecklingen vände började finnarna att behandlas som bidragstagare och knivmördare. Jonasson fortsätter:
”Jag började kolla i tidningsarkiv på Göteborgs universitetsbibliotek och såg att man på 1970-talet kunde hitta löpsedlar som t ex »En finne igen!« när någon hade blivit knivhuggen. Jag såg att finnarna också under 2000-talet var överrepresenterade bland förtidspensionärer, bland låginkomsttagarna, bland sjukskrivna, att den psykiska ohälsan bland oss var enorm vilket syntes i bland annat självmordsstatistiken som visade att under perioden 1980–1990 begick var tredje dag en finne i Sverige självmord.”
Journalisten Henrik Arnstad skriver:
”Tidigare hade det ansetts att fattigförorternas kriminalitet berodde på enklavernas omänskliga karaktär, men under 1970-talet blev det istället de inneboende människorna som ansågs vara problemet (särskilt finländare men även andra invandrargrupper) utifrån sin icke-svenskhet.
År 1973 publicerades – möjligen för första gången – forskning som undersökte förekomsten av brottslighet bland utländska minoriteter. En studie uppmärksammade ”finska medborgares överrepresentation i den svenska kriminalstatistiken” och 1974–1975 inrättades Brottsförebyggande rådet (BRÅ) som 1980 publicerade rapporten ”Utlänningarna och brottsligheten – en översikt”. Under 1980-talet hördes allt oftare retoriken om att Sverige var på väg att gå under på grund av ny och förvärrad importerad kriminalitet.”
Känns det igen? Den enda skillnaden är att floden av uttalanden från politiker, medier och myndighetstoppar nu handlar om andra invandrargrupper. Slutsatsen är inte svår att dra. Det är alltid samhällets mest förtryckta som attackerats för kapitalismens misslyckanden. De är dugliga i den utsträckning de kan skura toaletterna, städa arbetsplatser eller göra det tyngsta industriarbetet. Annars ska de “skickas hem” eller – som med förra sekelskiftets svenska “ligapojkar” – kuvas med våld. De blir en syndabock för att skydda ett ruttet system som gynnar fåtalet på bekostnad av de många.