Den grekiska krisen närmar sig en upplösning. Folkomröstningen utgör en vändpunkt för arbetarklassen i Grekland och i hela Europa. I januari röstade grekerna fram en regering som lovade att sätta stopp för den svältpolitik som har ruinerat landet. Syrizas seger gav hopp till många européer. Men precis på grund av detta, så beslutade de politiska ledarna i Bryssel och Berlin sig för att krossa den nya regeringen, att förnedra den, sabotera den och slutligen omkullkasta den.
[Uttalande av Internationella Marxistiska Tendensen (IMT)]
Det nuvarande krisläget kan helt klart karaktäriseras som en medveten provokation. För en vecka sedan var skillnaden mellan de två parterna minimal. Alexis Tsipras gjorde många eftergifter för att blidka de så kallade institutionerna. Det talades om en överenskommelse. Men sedan slogs det hela plötsligt i kras av IMF. Nya krav ställdes upp – krav som var omöjliga för grekerna att acceptera. Detta var en uppenbar provokation med syfte att sätta den grekiska regeringen i en omöjlig sits och att orsaka ett sammanbrott i förhandlingarna eller regeringens kollaps.
Det är omöjligt att dra någon annan slutsats än följande: De europeiska bankirerna och kapitalisterna har bestämt sig för att driva igenom ett regimskifte i Aten, men istället för att använda bomber och granater använder de finansmarknader och banker. Slutresultatet skulle dock vara detsamma. Om grekerna röstar JA på söndag hoppas gamarna att de kan bli av med Syrizaregeringen, att Tsipras avgår och att de ersätts med någon slags ”nationell enhetsregering” som går ner på knä, håller fram tiggarskålen som Oliver Twist och säger ”tack snälla herrn, kan jag få lite mer?”
Givet den här hållningen, så är folkomröstningen den enda möjligheten som fanns kvar för Tsipras. Trojkan (låt oss nämna dem vid deras rätta namn) gav Grekland ett ultimatum som skulle innebära att regeringen skulle tvingas överge de löften som gjorde att den valdes den 25 januari. Men den nuvarande regeringen är resultatet av det grekiska folkets demokratiska beslut. Det enda möjliga svaret är att det grekiska folket får lämna sin demokratiska dom i en folkomröstning.
Ekonomisk terrorism
Först försökte trojkan förhindra att omröstningen ens skulle äga rum, och när detta misslyckades, började de tillgripa ekonomiskt sabotage, tvingade bankerna att stänga, hotade folket med utsvältning och försökte med alla medel att skapa en stämning av oro och panik, vilket de hoppas gynnar JA-sidan i omröstningen.
Trojkans aggressiva och provokativa agerande, som ogenerat blandar sig i ett lands interna angelägenheter, försöker berätta för grekerna vad de ska rösta på, och utpressar dem skamlöst genom att stänga bankerna, avslöjar EU:s verkliga, reaktionära natur fullständigt. Bakom den ”europeiska demokratins” och ”olidaritetens” fasad finns bankernas och storföretagens diktatur. Allt krimskrams på ytan är inget annat än en bluff och en lögn.
Det folkomröstningen handlar om är givetvis en fråga om demokrati. Men den visar också den borgerliga demokratins begränsningar. Under kapitalismen kan folk få rösta på vem de vill, så länge bankerna får bestämma vad som händer i slutändan. Det grekiska folket röstade på Syriza och den demokratiskt valda regeringen försökte att motstå utpressningen från de så kallade institutionerna som härskar över EU. Nu är det dessa ovalda människor som försöker förhindra folket från att uttrycka sin vilja genom en folkomröstning. De vill bruka sin ekonomiska makt till att omkullkasta Syrizaregeringen.
Genom sitt handlande har trojkan förklarat krig mot det grekiska folket. De försöker att skrämma dem till underkastelse utan att några gevär avfyras. Detta skulle vara betydelsen av ett JA-resultat på söndag. De räknar med att om JA-sidan vinner, så kommer Tsipras att tvingas avgå, eller att driva igenom en nedskärningspolitik som skulle diskreditera honom fullständigt. De har i hemlighet smitt planer tillsammans med ledarna för den grekiska oppositionen för att kunna bilda en regering för ”nationell enhet” (och samtidigt splittra Syriza). I verkligheten är detta inget annat än en kupp.
Om de lyckas kommer de att pressa på för ännu hårdare åtgärder mot Grekland. De kommer att plundra landet genom påtvingade privatiseringar. De kommer att stjäla dess jord, dess öar och dess rikedomar. De kommer att pressa ut varenda droppe ur det och när det inte finns något mer att suga ut, kommer de inte att tveka inför att dumpa Grekland på soptippen.
Det grekiska samhället är nu delat i två olika läger. På ena sidan står den grekiska oligarkin, bankirerna, kapitalisterna och de stora fartygsägarna tillsammans med deras politiska representanter och den ortodoxa kyrkan. Bakom dessa står det europeiska storkapitalet och bankerna.
På den andra sidan står de grekiska arbetarna, pensionärerna, de arbetslösa och ungdomen, tillsammans med fackföreningarna och vänsterpartierna. Ingen kan förbli neutral i den här kampen. IMT och vår grekiska sektion, Kommunistiska Tendensen i Syriza, ställer sig bestämt på NEJ-sidan i folkomröstningen, vilken representerar alla de levande, progressiva krafterna i det grekiska samhället.
Greklands Kommunistiska Parti (KKE) har antagit en fullständigt felaktig hållning gentemot folkomröstningen, en som inte har någonting gemensamt med leninismen. De kritiserar regeringen, helt korrekt, för dess inställning att omröstningen bara är ett sätt för att få en starkare förhandlingsposition mot långivarna, men uppmanar KKE därför folk att rösta blankt.
Detta är ett väldigt allvarligt misstag. I ett ögonblick då det grekiska samhället är extremt polariserat längs klasslinjer, kring frågan om folkomröstningen, så väljer KKE:s ledare att avstå från att välja. Det är fullt möjligt att rösta NEJ till trojkans ultimatum (vilket är vad omröstningen handlar om) och samtidigt fortsätta kampanja mot svältpolitiken, mot regeringens eftergifter och för ett tydligt socialistiskt alternativ till kapitalismen.
Mediakampanj för att skapa panik
Pådrivna av sina mästare i Bryssel och Berlin, har den grekiska borgarklassen påbörjat en smutsig kampanj i syfte att skapa panik bland medelklassen och driva dem att rösta JA i omröstningen. Kampanjen i media är baserad på lögner, ekonomisk utpressning, hot från arbetsgivare mot arbetarna och sabotage. Detta är en slags ekonomisk terrorism, och precis som med all terrorism, är målet att skrämma folk, att tvinga dem att göra saker de aldrig skulle göra av fri vilja.
Trojkan försöker att påverka resultatet i folkomröstningen. De resonerar så här: Om folk tror att detta är en omröstning om svältpolitiken (vilket det är) så kommer de att rösta NEJ. Därför måste vi få dem att tro att valet står mellan tillväxt, jobb och demokrati å ena sidan; ekonomiskt kaos, radikalism och världens undergång å den andra.
Tsipras klagar helt riktigt över den skandalöst partiska mediakampanjen. De så kallade oberoende medierna kontrolleras i Grekland, precis som i alla andra länder, av bankerna och kapitalisterna och följer lydigt deras order. De piskar upp en hysterisk kampanj i syfte att skapa oro och panik, och på så sätt driva människor mot en JA-röst. Detta är den andra sidan av den ekonomiska terrorism med vilken Merkel och hennes grekiska lakejer försöker få till ett JA i omröstningen och krossa den demokratiskt valda regeringen.
Hur skulle det grekiska folket någonsin kunna acceptera de skandalösa attackerna från ett gäng ovalda bankirer och kapitalister? Det ultimatum som ställts är bara en fortsättning på de fyra senaste årens motbjudande nedskärningspolitik. De har krossat den grekiska ekonomin och tvingat dess folk till tiggeri. Hur som helst har deras projekt misslyckats och Greklands underskott är större än någonsin. Deras politik hade som uttalat syfte att minska statsskulden till hanterliga nivåer och skapa ekonomisk återhämtning. Istället har de skapat en djupare recession, samtidigt som skulden ligger på omkring 180 procent av BNP och ökar. Nu vill de vålla Grekland ännu mer lidande.
Erfarenheterna från de senaste fem åren visar allihopa väldigt tydligt vad dessa så kallade institutioner vill. De vill absolut inte göra eftergifter som gör att Syriza kan genomföra ett krisprogram som gynnar den grekiska arbetarklassen. Det senaste erbjudandet från trojkan var en förolämpning för att förnedra det grekiska folket och dess demokratiskt valda regering. Det var ett tydligt försök att destabilisera och avsätta regeringen.
Vad händer med förhandlingarna?
Alexis Tsipras säger att ett NEJ-resultat kommer att stärka hans position inför nya förhandlingar med trojkan. Detta är en naiv förhoppning. Merkel har gjort det fullkomligt tydligt att det inte kommer att bli några nya förhandlingar. Schäuble har sagt att han inte tänker göra någon deal med Tsipras och att han inte litar på Syriza. Med andra ord vill de installera en ny regering i Aten som gör som den blir tillsagd.
Det finns en grundläggande motsägelse mellan de löften som gjorde att Syriza fick folkets mandat den 25 januari och de europeiska bankernas och kapitalisternas intressen. De kommer inte att tillåta Syriza att regera på basis av sitt program. De försöker nu att avsätta regeringen med alla till buds stående medel och till varje pris.
Deras nästa erbjudande (om det överhuvudtaget kommer något sådant) kommer säkerligen inte att vara bättre än det senaste. Därför är det fullständigt utopiskt att tro att en seger för NEJ-sidan kommer att möjliggöra för Tsipras att nå en bättre överenskommelse genom förhandlingar. Det skulle vara som att föröka övertyga en tiger att äta sallad. Om NEJ-sidan vinner kommer de att kapa av alla pengaflöden till Grekland (vilket ECB redan håller på med) och pressa ut landet ur EU. Detta kommer att få allvarliga konsekvenser för eurozonen och hela världsekonomin, men det verkar som att Merkel och de andra är fast beslutna att gå den vägen.
Syrizas ledare säger att om det blir ett starkt NEJ-resultat, kommer han att resa till Bryssel följande dag och skriva under en överenskommelse. Men ”institutionerna” kommer inte, och kan inte, erbjuda Syriza möjligheten att genomföra sitt program. Att göra eftergifter till dem är värdelöst. För varje steg som Tsipras backar kommer de att kräva ytterligare tio till. Det är inte möjligt att lösa olösliga motsättningar.
Yanis Varoufakis, Greklands finansminister, argumenterar för att det inte finns lågra legala ramverk för hur man ska utesluta ett medlemsland från euron. Det har han helt rätt i, men det kommer inte att göra den minsta skillnad. Europas ledare är inget annat än välklädda banditer och en hänvisning till lagar och paragrafer har aldrig fungerat särskilt bra för att stoppa en bandit från att dräpa folk och stjäla deras plånböcker. Detta är samma människor som utestängde Varoufakis från Eurogruppsmötet!
Om inte Syrizas ledare är beredda att kapitulera fullständigt, och därigenom begå politiskt självmord, är den mest troliga följden av ett NEJ-resultat att Grekland sparkas ut ur euron.
En återgång till drachman?
Huvudargumentet som de grekiska medierna använder, precis som deras mästare i Berlin och Bryssel, är att folkomröstningen i verkligheten är en omröstning om JA eller NEJ till medlemskapet i euron och EU. De målar upp en apokalyptisk bild av vad som ett grekiskt utträde (eller ”grexit”, som det brukar kallas) skulle innebära. Men de glömmer samtidigt att nämna att de som agiterar hetsigast om den hotande katastrofen är samma personer som har varit ansvariga för den katastrof som Grekland för närvarande befinner sig i.
De senaste månadernas händelser bevisar att EU är en klubb för kapitalister – en regim av de rika och för de rika. Dess ledares politik är en politik av konstanta nedskärningar och åtstramningar. Om Grekland blir kvar i eurozonen, så kommer dess framtid att vara en fortsättning på de senaste fem åren, men värre. Faktum är att Grekland aldrig kommer att kunna betala sina enorma skulder. De kommer att hänga runt dess hals som en tung sten i flera decennium.
Syrizas enda hopp är att de drar de nödvändiga slutsatserna av vad som händer. Det är hopplöst att tro att Merkel och Juncker han övertalas att vara snälla mot Grekland. Greklands folk är just nu i krig med Europas storkapitalister och banker, och det kan aldrig bli tal om en vapenvila i ett sådant krig. I slutändan måste en klass vinna och den andra förlora. Gud hjälpe den som förlorar!
Det var trojkan, med sin hänsynslösa pådyvling av brutal åtstramningspolitik, som knuffade den grekiska ekonomin ner i avgrunden av massarbetslöshet, fattigdom, löne- och pensionssänkningar, självmord och desperation. Det är den enda gången i historien då en sådan depression har förstärkts avsiktligt av regeringar och finansinstitutioner.
Somliga har argumenterat för att om Grekland kastas ut ur euron, så kan detta eventuellt skapa en lösning på landets ekonomi. Detta är naivt bortom alla gränser, för att inte säga oansvarigt. Frågan skulle kvarstå: Vilken slags ekonomi, vem kontrollerar den och vilkas intressen tjänar den?
Låt oss anta att den nya valutan blir drachma. Vad skulle hända med den? Den skulle troligtvis falla som en sten eftersom att ingen kommer att vilja handla med den. Detta kommer att förorsaka skarpa prisökningar, till och med hyperinflation, som i Tyskland 1923. Människors besparingar kommer att utplånas. Det kommer att bli en ny kollaps i den grekiska ekonomin.
Dessutom kommer Grekland, om man tvingas ut ur euron, också att hamna utanför EU. Den europeiska borgarklassen vill inte se sina marknader översvämmade av grekiska varor som blivit billiga på grund av drachmans ofrånkomliga fall (eller vilken valuta man nu väljer att införa). Det kommer att bli en nödvändighet att vidta väldigt drastiska åtgärder för att undvika en ekonomisk katastrof. Halvmesyrer kommer att vara meningslösa. Man kan inte bota cancer med en värktablett.
I nuläget är det inte majoriteten som har kontrollen. Det är bankerna och kapitalisterna – både de grekiska och de internationella – som kontrollerar allting. De är inte intresserade av det grekiska folkets problem, bara i de vinster de kan klämma ut ur arbetarna, pensionärerna och de fattiga.
Om den grekiska befolkningen vill ta tillbaka sitt öde i sina egna händer, måste den säga åt regeringen att konfiskera oligarkernas rikedomar och expropriera bankerna och storföretagen. Då kan man börja kontrollera ekonomin och styra den i enlighet med majoritetens intressen, och inte för att skapa profiter för en liten minoritet av välbärgade tjuvar och parasiter.
Grundorsaken till den ekonomiska krisen, massarbetslösheten, krigen och fattigdomen är det faktum att det kapitalistiska systemet har nått sina gränser och att det inte längre klarar av att utveckla produktivkrafterna som det kunde tidigare. En grundläggande förändring måste till stånd. Den enda lösningen är socialism.
Vad är alternativet?
IMT stöder helhjärtat Greklands folk i dess kamp för rättvisa. Vi uppmanar er att rösta NEJ på söndag. Rösta NEJ till nedskärningar och svältpolitik! Rösta NEJ till trojkans tvång och utpressning! Rösta NEJ till deras försök att tvinga arbetarna att betala för kapitalismens kris.
Alla de levande krafterna i Grekland kommer att kämpa för ett NEJ nu på söndag. Men detta kommer inte att vara tillräckligt. En seger för NEJ-sidan kommer inte att lösa något i och av sig själv. På kapitalismens grund finns det ingen framtid för Grekland – i eller utanför den Europeiska Unionen. För att kunna bryta med svältpolitiken krävs ett radikalt uppbrott med kapitalismen i helhet.
Frågan uppstår: Vad ska vi göra då? För att kunna förhindra den katastrof som nu hotar Grekland, måste Syriza bestämma sig och vidta defensiva åtgärder: nationalisera bankerna utan kompensation, inför ett statsmonopol på utrikeshandeln. Staten måste ingripa för att ta kontroll över fördelningen av mat, mediciner och andra grundläggande varor, för att kunna garantera tillgången och förhindra hamstring och varuspekulation.
De borde vidta åtgärder för att återkalla sändningstillstånden från de media som avsiktligt har spridit falsk information och försökt skapa panik. Vissa bolag drivs faktiskt utan något tillstånd överhuvudtaget. Dessa åtgärder måste backas av arbetarnas direkta aktioner och initiativ: ockupering av bankerna, fabrikerna och mediakontoren och upprättning av arbetarkontroll. Skapa aktionskommittéer för NEJ-sidan på alla arbetsplatser och bostadsområden – för att vinna omröstningen och för att börja ta kontrollen över industrin och hela samhället för att förhindra sabotage och kaos.
Framför allt är det av yttersta vikt att Grekland inte isoleras internationellt. Ingen tillit kan ges till Ryssland och Kinas regeringar, som bara företräder sina egna oligarkiers intressen. Vad som istället är nödvändigt är att man appellerar till solidariteten hos de arbetande klasserna i Spanien, Italien och alla andra europeiska länder.
Allt detta är ett problem inte bara för Grekland, utan för hela Europa. Överallt riktar bankerna och kapitalisterna hårda attacker mot arbetarnas levnadsstandard och rättigheter. Vad som behövs är en enhetsfront bestående av alla antikapitalistiska krafter i Europa för att kämpa för att försvara jobb, rättigheter och levnadsstandard. Just detta är anledningen till varför Merkel och hennes gäng inte kunde tillåta grekerna att besegra deras program av permanenta nedskärningar, eftersom det skulle uppmärksammas av arbetarna i Spanien, Italien och alla andra europeiska länder.
I Irland, Portugal, Spanien, Italien, Frankrike, till och med i Storbritannien, följer människor vad som händer i Grekland. Syriza skulle kunna bli en fanbärare för vänstern i Europa, men bara på ett villkor: Att de vidtar kraftiga åtgärder mot kapitalisterna och bankirerna. Det skulle lägga grunden för en massiv solidaritetsrörelse över hela Europa som skulle förändra hela situationen.
En rungande seger för ett NEJ till svältpolitiken i denna folkomröstning skulle bli det första steget i en övergripande europeisk motattack mot borgarklassen. Men bara det första steget. Det program som Syriza vann valet på är bara möjligt att genomföra genom att bryta med kapitalismen.
Men om regeringen tillåter sig att domderas till att gå med på en överenskommelse som innebär kapitulation, så kommer det att vara nedslående för resten av Europa. Det är vad Merkel och kompani hoppas ska hända. De vill att Syriza ska tvingas genomföra ett program av nedskärningar och privatiseringar, vilket skulle misskreditera partiet i massornas ögon. Sedan skulle de säga till arbetarna i Grekland och Europa: ”Där ser ni vad som händer när vänstern får makten!” De kommer att använda Grekland som en varning till andra antikapitalistiska rörelser i Spanien och andra länder.
Klyftan mellan de priviligierade och icke-priviligierade vidgas över hela Europa. De senaste månadernas händelser bevisar bortom allt rimligt tvivel att EU är en institution av och för de rika. Dess politik är den permanenta svältpolitiken. Det enda demokratiska Europa skulle vara en europeisk federation av socialistiska stater. Det är hög tid att den europeiska vänstern bryter med kapitalismen och skriver följande på sina fanor:
- Ner med kapitalismen!
- Krossa bankernas och kapitalisternas diktatur!
- För ett Europas Förenta Socialistiska Stater!
- Arbetare i alla länder, förena er!
London, 3 juli 2015.
Stöd marxisterna i Syriza!
En ny explosiv period öppnas nu upp i Grekland, då marxismens idéer är mer nödvändiga än någonsin tidigare. Detta betyder att stöd till Kommunistiska Tendensen i Syriza kommer att vara avgörande.
Vår tendens är den enda inom Syriza som finansieras helt och hållet av sina medlemmar och sympatisörer. Men situationen utvecklas väldigt snabbt, med konstanta växlingar och förändringar, vilket kräver en regelbunden marxistisk analys och en utveckling av arbetet, med pamfletter, flygblad och fler öppna möten.
Allt detta har givetvis en prislapp, och kamraterna i Grekland gör stora uppoffringar, samtidigt som de står inför en svår situation med jobbuppsägningar, lönesänkningar och så vidare. Vi ber därför om ekonomiskt stöd från våra internationella kamrater och läsare, för att bidra till spridandet av marxismens idéer i Grekland.
De grekiska arbetarnas kamp är ALLA arbetares kamp. Genom att stödja de grekiska marxisterna med pengar, så stödjer du också kampen för socialism i ditt eget land!
Klicka här för att donera: