På en vecka nästan fördubblades antalet sjukdomsfall i covid-19 i Gällivare kommun. Inom omsorgen har vissa avdelningar en sjukfrånvaro på nästan 70 procent. ”Det är i gruvan som skogsbranden startat” kommenterar smittskyddsläkare Anders Nystedt till SVT-nyheter. ”Ingen tvekan om saken.”
Utbrottet tros ha startat i samband med ett reparationsstopp i gruvan i maj. IF Metall-avdelningen Gruvfyran ifrågasatte redan då beslutet att ha ett repstopp under pandemin och menar att reparationerna kunde väntat till efter pandemin.
”Det vi däremot vet är att vi från Gruvfyran ifrågasatt att hålla ett repstopp mitt under en pandemi på grund av hälsoriskerna. Vi har kämpat och gett förslag på att ställa in, planera om, förlänga eller skjuta på det.”
LKAB:s presschef Fredrik Björkenwall försvarar företaget med att de följer myndigheternas rekommendationer, och betonade i SVT den 23 juni att ”Sveriges strategi bygger på att individen har ett väldigt stort ansvar”. Tre dagar senare menar Björkenwall återigen i SVT: ”På vårt bolag har vi 4200 anställda. Det säger sig självt att vi inte kan kontrollera varje människa för coronaviruset varje gång de beträder grindarna eller beträder ett kontor.” På det sättet försöker LKAB lägga skulden på arbetarna själva för att de drabbats av viruset.
Men det stämmer inte att LKAB inte kunde gjort något för att förhindra viruset. Gruvarbetaren Jari Söyrinki betonar i Aftonbladet att ”detta är ingen naturkatastrof, utan ett resultat av mänskliga handlingar”:
”Underhållsstoppen hade kunnat genomföras ansvarsfullt genom att skydda riskgrupper, dra ut arbetet över tid, minska koncentrationerna av människor och antalet tillresta arbetare, vilket också framfördes av personalen. Men LKAB:s ledning valde att chansa.”
Söyrinki förklarar helt riktigt att detta är typiskt för den svenska coronastrategin över huvud taget.
”För vilket högre syfte vårdas nu våra arbetskamrater på intensiven? För att malmbåtarna väntar på leveranser, produktionen ska rulla och bolaget dra in miljarder. Det speglar den svenska coronastrategin överlag: kapital före liv och hälsa.”
LKAB erkänner själv det omöjliga i att garantera säkerheten för personalen när 4200 personer jobbar tillsammans. Men om det nu är så – borde inte arbetsplatsen stängas? Kan inte arbetarna kompenseras med full lön ur företagets djupa fickor? Det är dags att sätta liv före vinst.