Medan USA och dess allierade klagar över Rysslands brutalitet i Ukraina, har en tidigare hemligstämplad rapport som nyligen offentliggjorts blottat vissa av den västerländska imperialismens metoder. Det har avslöjats att CIA under tre år har lärt ut tortyrmetoder till förhörsledare genom att öva dem på en fånge i Afghanistan. Denna person utsattes för sanslös brutalitet trots att det inte ledde till några meningsfulla underrättelseuppgifter.
Ammar al-Baluchi, en pakistanier med kopplingar till terrorattackerna den elfte september, hölls från 2003 till 2006 i den så kallade ”Salt Pit” (ungefär ”saltgruvan”): en ”utomrättslig” interneringsanstalt, en hemlig så kallad ”black site”. Där blev han offer för mängder av fysiska och psykiska plågor, innan han förflyttades till den ökända Guantanamobasen där han har hållits fängslad utan rättegång sedan dess. Detta har gett Ammar potentiellt svåra hjärnskador.
En tortyrskola
Beskrivningen av hur amerikanska agenter har behandlat Ammar visar en grym historia. Sömnbrist och matbrist var standard, och kunde ofta vara i flera dagar. Under sömnbrist kunde Ammar bli tvingad att stå upprätt, ibland i hela 82 timmar, innan han togs in på ”förhör”.
Här fortsatte fasorna. ”Förstärkta förhörsmetoder” (en omskrivning för tortyr) ledd av CIA innebar bland annat att de slog upprepade gånger mot hans ansikte och bröst, tvingade in hans kropp i obekväma ”stresspositioner” i långa perioder, fjättrade hans nakna kropp vid golvet medan tolv eller tretton agenter hällde hinkar med isvatten på honom, och ”walling” – att de täckte hans huvud med en handduk och sedan slog det mot en träskiva.
Dessa barbariska metoder var, och är troligtvis fortfarande, ofta i bruk i USA:s hemliga interneringsanstalter runt om i världen.
Allra vidrigast är det faktum att Ammar inte bara torterades för att tvinga fram information. Hans tortyrkammare var ett klassrum för CIA:s blivande förhörsledare. Rapporten framställer närvarande agenter som ”praktiserande studenter”.
En agent som intervjuades för rapporten noterade att han ”behövde påtaglig skolning i arbetet och upplevde att han låg efter, delvis för att han behövde inöva förhörsmetoder”. Dessa ”övningar” involverade att turas om att prygla Ammar.
När blivande förhörsledare inte utförde en viss metod på rätt sätt, blev dom vedervärdigt nog tvungna att fortsätta misshandla Ammar tills de blev ”certifierade” av en expert. En agent ”hade problem med att utföra korrekta ansiktsslag och ’njöt av det för mycket’, med armen för långt utsträckt för ett ordentligt slag”.
Dessa skoningslösa pryglingar genomfördes inte av några enstaka rötägg. Detta utgjorde i stället en väsentlig del i blivande förhörsledares certifieringsprocess – utan hänsyn till Ammars hälsa.
Rapporten konstaterar även att agenter ”troligtvis beslöt sig för att använda förstärkta åtgärder på Ammar redan innan han anlände till [anstalten]”. Detta betyder att användningen av tortyr inte hade något att göra med hans samarbetsvillighet eller information han eventuellt kunde ge dem, vilket de reaktionära regeringarnas apologeter påstår rättfärdigar dessa metoder. Istället blev han med största sannolikhet slumpmässigt utsedd till slagpåse redan innan förhören ens hade börjat.
Brott sopade under mattan
Trots att den offentliggjorda rapporten visar kritik mot några av de mest extrema metoderna, är det tydligt att Ammars situation inte sträcker sig utöver det normala. Tortyrmetoden ”walling” anses till exempel vara fullkomligt legitimt, och Ammars permanenta hjärnskador ses snarare som en följd av att vissa agenter har varit ”för ivriga i sitt utförande”.
Rapportens invecklade försvar av CIA försöker minimera hur det extrema våldet framställs. En agent konstaterar i en intervju att ”Ammar kan ha misstagit smällar mot ansikte och mage för misshandel, trots att de är godkända förhörsmetoder”.
I rapporten står det även:
”Ett tillfälle där flera förhörsledare behövde turas om att slå den mycket svagare fångens huvud mot en vägg just för att de blev trötta, kan antyda att Ammar kanske kände sig misshandlad.”
Här är det meningen att vi ska lättas av det faktum att även om Ammar har känt sig misshandlad, är det inget mer än ett sakfel från hans sida, då metoderna faktiskt är godkända förhörstekniker. Denna cyniska förvrängningar av ord för tankarna till George Orwells 1984, ”Det är inte tortyr förrän vi säger att det är det”.
Men ursäktandet av tortyren slutar inte där. En agents upplevelser har beskrivits i detalj:
”Alla fångar hon mötte på [anstalten] sa att de ’blev torterade’… Hon sa att hon inte kunde minnas att Ammar stod ut från de andra fångarna i sina anklagelser om tortyr; hon hörde samma klagomål varje dag.”
Senare kallar hon Ammar för ”något av en hypokondriker”.
”Förhör” utan information
Att Ammars skyldighet eller koppling till terrorattacken inte kunde styrkas, gjorde att tortyren han utsattes för var helt onödig vad gäller utvinnandet av information.
Tjänstemän för byrån … fokuserade mer på huruvida Ammar var ’samarbetsvillig’ än på hur kvalitativ hans information var… Ammar fabricerade information medan han utsattes för [tortyr] … Han var vettskrämd och ljög för att få tjänstemännen att sluta.
Detta stämmer överens med andra upptäckter om ”förstärkta förhörsmetoder”: Fångar som utsätts för tortyr kommer i slutändan säga vad som helst för att få ett stopp på sina plågor, vilket gör erhållna underrättelseuppgifter helt värdelösa. Dessutom visar rapporten tvivel på om Ammar visste något från början:
”Ammar hade ingen kännedom om överhängande hot, men förhörsledare och analytiker för byrån var övertygade om att han undanhöll information – baserat på Ammars kopplingar till Khalid Sheikh Muhammed [som spelade en nyckelroll i elfte september-attackerna] och vad de förutsätter att han kunde ha vetat.”
Inte nog med att CIA nästan inte ens försökte utvinna pålitlig information från Ammar, det är även oklart huruvida Ammar hade någon kännedom om någonting alls. CIA drev igenom tre år av grov tortyr med detta ”antagande” som grund.
En historia av tortyr
Ammars fall är bara den senaste upptäckten i mängden av den amerikanska imperialismens alla brott i mellanöstern.
Ett välkänt exempel är brotten mot de mänskliga rättigheterna som pågick i Abu Ghurayb, det amerikanska fängelset beläget i Irak under ”kriget mot terrorn”. Det visade sig att amerikanska soldater hade fjättrat fångar vid döda kroppar, hållit dem nakna i vidriga förhållanden under långa perioder i sträck, samt utsatt dem för annan fysisk, psykisk och sexuell misshandel. Åtminstone en man dog i samband med tortyren.
Förutom det systematiska och vidsträckta användandet av tortyr, visar en rapport från Röda Korset att 70 till 90 procent av de som hölls i Abu Ghurayb hade arresterats utan grund.
Liknande rapporter skrevs om amerikanska soldater som transfererade tusentals fångar till säkerhetsanstalter i Irak, där kända tortyrmetoder innefattade att slå, piska och till och med bränna de drabbade. USA har anklagats för användning av tortyr otaliga gånger de senaste åren.
Här visar sig ett tydligt mönster av brutal, inhemsk och systematisk av tortyr som används samvetslöst av den amerikanska imperialismen mot dess fångar – skyldiga som oskyldiga.
Det är tydligt att ingen mängd rannsakningar eller skandaler kommer kunna sätta stopp för grymheten i den amerikanska imperialismens kärna. Likaså, de urholkade reformer som föreslås av statliga rapporter och kapitalistiska politiker kommer aldrig att förhindra CIA:s barbari.
Amerikansk imperialism är den mest reaktionära kraft på planeten, och ansvarig för de mest avskyvärda brott man kan tänka sig. Det finns ingenting en kapitalist inte kan göra för att försvara sina profiter och intressesfärer. Vi måste utplåna dessa krig, tortyren och barbariet, genom att störta det system som ger upphov till dem.