Den 31 maj–3 juni hade Kommunal kongress. I flera frågor röstade ombuden mot förbundsledningen, vilket återspeglar att förbundets medlemmar är mer kampvilliga än ledningen.
Ett viktigt beslut var att man ställde sig bakom sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. I Facebookgruppen Undersköterskeupproret var det flera som kommenterade gillande på förslaget, ”vad bra!”, ”hade varit livet” och ”på tiden”.
En annan viktig fråga var individuell lönesättning. Till följd av pressen underifrån tvingades ledningen – som sedan 1993 försvarat individuell lönesättning – nu acceptera en skrivning om att öka fackets inflytande över lönesättningen. Förbundsledningen fick också i uppgift av kongressen att komma med konkreta förslag på hur den individuella lönesättningen ska förbättras, som ska redovisa senast på nästa kongress 2025.
Individuell lönesättning splittrar kampen och gör det lättare för arbetsgivaren att spela ut arbetarna mot varandra. I stället för enhet och sammanhållning leder det till misstänksamhet och osämja. Där man tidigare organiserade gemensam kamp står var och en ensam i löneförhandlingarna –- vilket leder till sämre villkor och löner för alla. I stället för att fundera på hur man kan förändra ett i grunden trasigt system borde Kommunal kämpa för att det avskaffas. Men varje steg i den riktningen kommer att kräva stor press från medlemmarna på ledningen.
Kommunal har allt annat än ställt sig i första ledet när det kommer till klasskampen. När Kommunals dåvarande förbundsordförande Tobias Baudin skrev på avtalet med SKR 2020 sa han: ”Jag är stolt och nöjd, det är ett riktigt jäkla bra avtal och en seger för medlemmarna.” Detta avtal innebär en rejäl reallönesänkning i år för en genomsnittlig medlem i Kommunal. Det var ett nederlag som beskrevs som en seger.
Beslutet om sex timmars arbetsdag är självklart en seger och något värt att vara glad över. Men ska det bli något mer än en pappersprodukt behöver medlemmarna fortsätta pressa ledningen även på den punkten.
Den nuvarande förbundsledningen kommer inte att lyfta ett finger för att få igenom medlemmarnas vilja. Det som behövs är en förbundsledning som väljer klasskamp framför klassamarbete.