Bostadsbristen i Sverige blir bara svårare och svårare. Omvandlingen av billiga, nödvändiga hyresrätter till dyra bostadsrätter i kombination med att det byggs för lite skapar en ohållbar boendesituation för studenter, ungdomar och arbetare.
Studenter hindras att gå den utbildning de vill för att de inte får bostad på orten. Unga tvingas bo kvar hemma eller leva med osäkra andra- eller tredjehandskontrakt, för att en värdig och säker bostad endast är till för de med föräldrar som kan betala. Arbetarklassen tvingas ut till förorten och landsbygden där pendling till jobb, skola och dagis tar upp all tid. Detta är resultatet av en bostadspolitik enligt ”den fria marknadens” logik.
Bostadsbristen i storstäderna
Trots att politikerna lovar att fler bostäder ska byggas händer ingenting. Alliansens löften är de mest värdelösa eftersom statligt finansierat byggande inte står på deras agenda överhuvudtaget. De anser att marknadsekonomin kommer lösa bostadsbristen av sig själv, men nämner inte att det akuta läget som har skapats är en naturlig följd av den ”fria” marknaden.
I Stockholm flyttar två busslaster med människor in varje dag. På grund av att så många söker lägenhet där, blir det attraktivt för byggföretag att köpa mark och bygga. Men när fler byggföretag blir spekulanter på ytor i storstadsområdena trissas priserna på mark upp till extrema nivåer.
När företag tvingas betala tiotals miljoner för bara en plats att bygga på är det inte längre lönsamt att göra hyresrätter eller små billiga bostäder. För att göra vinst på byggandet, krävs det att de som flyttar in betalar mycket. Lägenheterna som byggs blir lyxbostäder som säljs för flera miljoner kronor.
Ett färskt exempel är Stockholmsförorten Hammarby Sjöstad som ligger centralt precis utanför tullarna. Marken var tidigare ett industriområde som skulle bebyggas med lägenhetshus. Denna stadsdel blev ett homogent paradis för borgare som vältrar sig i lyx med alla moderniteter som går att få, eftersom de var de enda som hade råd med lägenheterna.
När politiker ställs till svars för detta använder de undanflykter som att dyra bostäder är bättre än inga alls. De pratar om ”flyttkedjor”, alltså att billigare lägenheter frigörs när människor flyttar in i dyrare. Men nya dyra bostäder leder oftast bara till en tillströmning av rika från andra platser, vilket snarare gör att bostadspriserna skjuter ytterligare i höjden och tränger bort de arbetare som bor i närheten, eller eventuellt tvingar dem till att ta stora lån.
Ingen lösning under kapitalismen
Det finns inga reformer som helt kan lösa bostadsbristen i ett kapitalistiskt samhälle. Inget ändrar på det faktum att det inte är lönsamt att bygga billiga bostäder på platser där folk vill bo. Företag kommer aldrig vara villiga att gå back ekonomiskt för att vara snälla eller till tjänst för samhället. Och företagens vinster är det så kallade samhällsintresset. Istället för att tillgodose allmänhetens och varje enskild människas behov tjänar kapitalismen endast borgarklassen. Därför blir kapitalism aldrig mer än ett samhälle för överklassen där arbetare kommer i andra och tredje hand.
Vi måste kämpa för billiga bostäder här och nu. Vi måste kräva att bostadsdepartementet tillsammans med kommunerna gör upp en plan för att bygga bort bostadsbristen. Genom stora beställningar av byggmaterial och projekt kan priserna pressas. Kommunerna måste också sänka markpriserna i attraktiva lägen i centrum och vid kusten. Även de som bor i billiga hyresrätter ska kunna bo centralt eller vid havet.
Finansieringen ska ske genom att bankerna förstatligas under demokratisk kontroll. Den statliga banken kan sedan erbjuda billiga och långsiktiga lån till byggande. Även AP-fondernas tusen miljarder kan lånas ut till bostadsbyggande, som under miljonprogrammet 1965-1975 då en miljon bostäder färdigställdes. Vi behöver idag ett nytt miljövänligt miljonprogram och de gamla bostäderna bör upprustas tillsammans med närmiljön. Detta kräver en kamp emot borgarklassen för kontrollen över bankerna.
Istället för att bostadsmarknaden ska styras av och för borgerligheten kräver vi en modern socialistisk lösning. Bostäderna ska byggas efter behov. Där människor vill bo ska det också byggas hållbara och praktiska bostäder. När det inte finns något vinstintresse går det att ta tillvara på mark och teknik så att vi faktiskt kan tillgodose det grundläggande mänskliga behovet av tak över huvudet.